Leaderboard

Har en jättegryta stående och puttra på spisen: En skottkärra pärer, ett älgytterlår skuret till grytbitar. Morötter, palsternacka, kålrot, vitkål, purjolök, bacon, rotselleri, gul och röd lök, kantareller, en hink vispgrädde och säkert lite andra växtdelar jag inte kommer ihåg just nu. Nu har jag gryta till flera dagar Och den blir bara godare i morgon och dom nästa dagar.....

Dagens kulinariska, rådjursstek - potatisgratäng och lite Bea. Kryddfavoriten till Rå är Piffi som rikligt gnids in med 5-peppar som tillägg och bryns i rikligt med smör sedan in i ugnsfast form med lock med stekskyn. Innertemp ca 59/60°C och sedan vila i folie Klart för servering = mums

Känslan när man är ett med hunden när den ligger som en pil mot vinden och ni söker tillsammans av marken. Den plötsliga frysningen när viltet hittas. Att snabbt läsa av terrängen, var kommer viltet gå, var har jag skottmöjlighet? Gå fram och ge ett tyst "jaa" och hunden kastar sig fram och sedan blir stilla när viltet går. Att då stå rätt och kunna fälla haren/ripan/tjädern/orren/ etc! Möta blicken hos sin vän, som vid apportkommando kastar sig iväg för att hämta bytetet. Möta glädjen och stoltheten i hundens ögon när den lämnar av och glädjas åt den gemensamma framgången!

Vaddå betyder?? Den ingår i det vi måste ha för att finnas till. Som sömn och mat etc.

Med åren så är inte mängden kött i frysen avgörande om jakten eller fisket har varit lyckat eller inte. Det var viktigare i yngre år. Första fjälljakten efter knäskadan fick jag inte en enda pippi med mig hem. Men när jag satte mig ned bakom en sten för att fika så brast det och jag blev sittande i säkert en timme med tårarna rinnande av glädje att få återuppleva den oerhört speciella jakt som jakt på vintterripa är. Den frihetskänsla som involverar jakten på fjällripa går inte att uppleva på annat sätt. Möjligen ett drop of dyk där man hänger fritt över en avgrund med känslan att sväva fritt i tre dimensioner kan ge en liknande upplevelse. Men jakt är ett sätt att leva och inte bara ett intresse när man väl kommit över slyngelåren då upplevelsen ofta räknades i antal avlossade skott och mängden fällt vilt.

Min favorit

Nu jävlar... Att jaga med en riktigt bra wachtel är ungefär som att jaga med en riktigt dålig drever. ”Passkyttar har man med ut för att släpa fram viltet” -Alla spetsägare genom tiderna. Labrador och spaniel ägs företrädesvis av damer utan vapenlicens dvs de där som köpte allt skräpvilt min vorsteh apporterade. Rådjursrena stövare ägs oftast av jägare som tittar på pejlen och grillpinnen istället för på vad hunden egentligen driver. En schiller i fullt drev låter ungefär som en coonhounds väckskall.

Hittade en halv påse paltmix i skafferiet, bäst före november 2014.. Inga kryp i mixen så jag rörde ihop smeten och gjorde flatpalt. Tycker det är bättre med fläsket bredvid och då kan man ju också doppa i flottet.

Upplevde jaktlig glädje igår trots att jag inte jagade. På kvällspromenaden springer det en hare på vägen framför oss. När vi kommer dit blir det fullt drag i kopplet och Axa börjar skalla

För mig är jakten lika naturlig som att jag andas. Jag uppskattar naturen i alla dess former men jag kommer aldrig så nära som under jakt, då går jag från att vara betraktare till att vara en del av den.

Upplevelsen att vara i naturen, utmaningen i att komma i läge, känslan av att plötsligt vara på rätt plats vid rätt tillfälle, frustrationen att missa föregående beskrivet läge, umgänget med andra likasinnade, diskussionerna med de som inte jagar och vetskapen om att detta har mina förfäder gjort på samma marker flera gånger tidigare.

Ost-, skinka- och purjolökspaj..

Felt a wee bit British today... Fish and chips, mushy peas and tartar sauce. Jolly good!

Man ska inte missunna en bäver lite käk på vårkanten om det har sinat i dennes vinterförråd.

Passar på att stjäla pinnar från avverkningen

Nu börjar det arta sig! Huggy: några till finns det nog va? p.

En till med slida av bäversvans och masurbjörk.

Hemskt ledsen för er skull! Detta är medaljens baxida, helt klart! Ju kärare jycke, desto större dilemma! Vi har kremerat, och det känns bra. Du behöver inga tips eller råd från mig: du verkar vara en hundmänska av rang, så ditt beslut är det rätta! Varma tankar p.

Många gånger man frågat sig vad fan som driver en att kämpa ute i snö, is och kyla för att i bästa fall få ihop till en middag. Är väl nått ursprungligt som lockas fram antar jag??

Jagandet är min natur, allt annat är samhällets krav på mig och min iofs adekvata respons. C

Börjar bli duktig på att jobba med vänstern. Lasagne dag i dag

Tänk över alternativet med separat ryggsäck och en Walkstool. Kommer nog aldrig skaffa stolsäck igen.

Som Wachtel hundförare så är det bäst att jag lägger in den själv.

Håller med föregående talare - SST är inte värre än något annat. Det viktiga är att man inte krämar på rakt genom bogarna - ty då spelar det ingen roll vad fan du skjuter med så blir det slaskigt och sörjigt. Håll dig bakom bogarna i spjällstaketet så kommer det att bli bra. Mvh Joacim

Jag och frun har jagat 2 säsonger med den kulan nu. I 150grain i 308win tycker den känns hårdare än BST 150 grain som vi använde tidigare. Men kan va att jag har mindre fart nu med kortare pipa? Har skjut några bockar med den och håller man sig i staketet ser de inte värre ut än typ Lapua Mega eller Alaska som har get stora hål på de jag skjutit. Brukar sällan va någon flyktsträckor att tala om. Jag hade jagat med den, men nu kör jag klass 2 på bockarna.