Då har Undran fått avsluta och tassa vidare ut på nya äventyr. Tyvärr utan Matte och Husse denna gång.
I Tisdags tog vi en tur för att spana efter någon liten gris. Tyvärr hade vi ingen jaktlycka, men det blev god mat i form av leverpastej och hundgodis av bästa sort. Bilden är f.ö tagen under vårt sista besök på jaktmarken. Vi kom hem sent och somnade i stort sett omgående i korgen vid fotändan av Husse och Mattes säng.
På Onsdag åkte vi ut till sommarstugan. Där och då bestämde vi oss för att vi inte kunde vänta tills på Tisdag. Undra var helt enkelt inte i form. Och både Husse och Matte kände att det inte var rätt mot Undra att vänta längre än nödvändigt. Att Husse dessutom gick omkring och hulkade jämt och ständigt gjorde inte sinnesstämningen lättare.
I morse kl 8 ringde vi vår veterinär och fick en tid redan kl 11. Efter en bra frukost bestående av bl a korv så tog vi en liten promenad ned till badstranden. Doppade tassarna lite innan vi promenerade hem. Inga problem att hoppa in i bilen själv trots allt. Efter ett kort stopp hos vänner för att lämna av dottern (som är för liten för att vara med) så hade vi lite tid över och åkte en tur i bilen ut till jaktmarkerna och sedan raka spåret till veterinären.
Undra hoppade glatt ur bilen och såg ut att tycka att det skulle bli trevligt att hälsa på hos tanterna igen. Efter lite snack i receptionen och några bitar godis fick vi gå in i ett rum och vänta en stund. Undra hade inga som helst klagomål, men Husse ansåg rummet vara kallt och tråkigt. Men efter en snabb språngmarsch till bilen för att hämta filten som han glömt så kändes det bättre även för honom.
Undra somnade lugnt och stilla i Husses och mattes famn och kl 1145 så lämnade hon. Matte är helt övertygad om att hon kände när Undra lämnade. Husse var tyvärr för upptagen med att gråta och viska hur mycket han älskar sin lilla hund-flicka, för att hinna känna något.
På det stora hela så gick det väldigt fint och värdigt till. Och jag tror faktiskt inte att Undra egentligen misstyckte. Sedan i Söndags, då Matte bestämde att det var dags så slutade Undra anstränga sig för att dölja att hon inte mådde bra. Det var precis som att hon kände på sig att; "nu behöver jag inte hålla skenet uppe längre"
Tack för alla fina stunder du gett oss, Undra! Tills vi ses igen så ska du veta att Matte, Husse och Ella älskar och saknar dig så det gör ont. Och även om tårarna, just nu aldrig tycks sluta rinna. Så kommer vi klara oss genom det här. Så du behöver inte oroa dig. Vi har plockat undan dina två korgar, så om du tittar förbi på besök så är det helt ok att ligga i sängen (Som vanligt)