Hej, blir premiärinlägget på detta forum (Något mer aktiv på syskonforumet).
Hunden på bilden är våran (sambo och Gucci). Tänkte jag skulle delge min syn på rasen då jag fått förmånen att jaga över några olika individer. Som bakgrund kan jag nämna att Gucci är vår andra GDH och vi även haft kh Vorsteh och Irändsk Setter. Vi har varit ganska mycket på gemensamma träningar / prov / utställningar och jag skulle vilja hävda att det finns stjärnor inom alla raser och att skillnaden ofta är större mellan individer än mellan raser.
Det Malx skriver om rasen syftar också på hans erfarenheter efter Gucci.
Det som jag anser karaktäriserar GDH'n är att dom:
Håller god kontakt med sin förare under jakt.
Relativt mjuka, dvs. inga hårda metoder behövs för att dressera dem och dom är relativt lättdresserade. Många anser att mjuk och vek är synonymt, men så har inte fallet varit med våra hundar. Det skrevs tidigare i tråden att dom inte var nog skarpa för att ta ner ett skadat rådjur, vilket jag skulle hävda inte är fallet. Kullsyskonet till vår hund används delvis vid större stötjakter och har vid flertalet tillfällen tagit ner och hållt fast påskjutna rådjur.
Väldigt jaktkloka med stor jaktmotor. Jag anser att många hundar är aningen för högtempererade idag, dvs. dom har bränt hälften av krutet innan dom släppts. Hönsehundarna jagar i regel inte upp sig så mycket, men är 100% fokuserade på uppgiften när väl kopplet släppts. Våra hundar har även varit relativt kloka. När väl poletten trillat ner så har det funkat på fält, fjäll och skog utan någon större inkörning på nya underlag. Våra GDH har haft bra uthållighet, jaga hela dagar flera dagar i sträck har inte varit något problem.
Oerhört snälla mot både människor och andra hundar, vid rasträffar brukar alla hundar släppas vind för våg och det brukar aldrig vara något.
Det ska väl erkännas våra GDH inte haft någon vidare vattenpassion, men det är inget jag skulle belasta rasen med då det finns andra som gärna badar. De har som sagt apporterat vatten på kommando men inte mer än så.
Rasen har ett rykte om sig att vara långsamma och söka med liten vidd, vilket jag inte anser vara helt sant. Det finns individer som jag anser vara för grova och andra som bara är tjocka, vilket resulterar i lägre fart och högre skaderisk. Det är inte eftersträvningsvärt. Vår hund håller jämnt med både settrar och bretoner när det kommer till parsläpp, så jag skulle absolut inte hävda att hon går långsamt. När det kommer till vidden på söket så tycker jag att de hundar jag sett varit duktiga på att anpassa söket efter sin förares önskemål. Bakgrunden till påståendet är sannolikt att de traditionellt användes på små marker där ett mindre sök var önskvärt. Det som bör poängteras är att de oftast har väldigt god kontakt med sin förare och således sällan går ur hand.
Det finns många GDH i Sverige som inte används till jakt, många av dessa använder som istället till viltspår vilket dom tydligen klarar galant.
Som det skrevs, så blev det ingen parning förra hösten då det krockade med människovalp?
Däremot så parade vi Gucci nu i våras istället, eftersom det inte finns så många jaktprovsmeriterade hundar i Sverige så åkte vi till Danmark för att para henne. Gucci är för övrigt också en import från Danmark. För 4 veckor sedan föddes 9 valpar, varav vi fortfarande har 1 T och 1 H otingad. Jagande hem kommer att prioriteras. Intresserade är välkomna att höra av sig. Kennelnamnet är Gammeltjäderns, mer info finns på Facebook eller på GDH-hemsidan.