Leaderboard

Nu är vi hemma igen efter en vecka på Skotska höglandet. Flyget gick 09.30 från Arlanda så 06.30 parkerade vi vid flygplatsen och checkade in vapen och packning. 10.45 lokal tid landade vi och plockade ut vår hyrbil. Vi träffade där två Svenska killar som skulle till samma ställe. De tog rygg på oss på vägen då de saknade GPS i bilen och litade inte på Google maps. Sedan bar det iväg norrut till Kingussie. 2 timmar senare mötte vi upp organisatörens fru som gav oss nya direktiv om vart vi skulle jaga. Jag och Jimmy skulle åka till ballachulish söder om Fort William för boende i ett trevligt B & B där. Jakten var i The Mamores. En bergskedja invid Kinlochleven. Drygt 20 minuters bilresa från boendet. Första dagen gick således åt till resande. Dag två, tisdag mötte vi upp vår stalker Cameron och hans medhjälpare David. Ett par snabba skott på en tavla på 130 meter och sedan begav vi oss ut. Ni som varit i Mamores-bergen vet vilken terräng som bjuds. För er som inte varit där så kan jag säga att terrängen är väldigt brant. Höga berg att bestiga med extremt branta sluttningar. Vi hade förberett kropparna skapligt men fick kämpa för varje meter. En ryggsäck på nästan 10 kg inklusive bössa hjälpte ju inte till. Vädret skulle visa sig vara rent katastrofalt under tiden vi var där. Extremt hårda vindar och nederbörd närapå konstant. Djur fanns det gott om. Men självklart mest hindar och kalvar. Även några fina stags som tyvärr var ”för fina” för att skjutas. Efter några timmars klättring/Vandring så kom vi på ett par fina stags som låg och vilade på en avsats nedanför oss. Avståndet var 160 meter. I drygt en timme låg jag och Cameron där och väntade på att den skulle ställa sig upp. Kroppen skakade efter ett tag och jag kände att jag snart inte skulle klara att skjuta om tillfälle gavs. Precis då ställer sig hjorten upp och Cameron gav klartecken. Skottet går men ger inte mycket reaktion. Både jag och Cameron hör dock träffen. Hjorten går några meter till vänster och jag ber om att få ge den en smäll till. Då faller han ihop över krönet. Framme vid hjorten ser vi att första skottet satt fint i bogen. Andra skottet högt i bogen. Vi släpar ner hjorten en bit ner för berget där sedan David möter upp oss med en Argocat. Tyvärr så har bromsvajern gått av på vägen upp till oss så det blir lite reparation på berget. Sedan ner till ”the larder” för upphängning av hjorten och vi åker tillbaka till ballachulish för en varm dusch och middag. För den som tycker sig känna igen utsikten på översta bilden så har ni nog rätt ifall ni sett filmen Braveheart. Filmen är till stor del filmad där och ganska exakt denna vy är med i en sekvens när de kommer ridande i högländerna.

Dag två möttes vi 09.00 hos Cameron. Vädret var inte det bästa. Väldigt starka vindar som ändrade riktning konstant. I varje sluttning blåste det åt olika håll. Det regnade också ganska mycket. Cameron var tvungen att åka till lokale doktorn då han fått en infektion i ett finger. Så denna dag jagade vi med David som stalker. Vi jagade den andra sidan bergen idag. Fantastisk natur. Vi startade med att gå i skogsterräng med fantastiska vattenfall och övergångar för att sedan ta oss rätt upp i nästan vertikala sluttningar. Ett par tillfällen var direkt livsfarliga. Men denna dag var vädret alldeles för oberäkneligt. Vi kunde inte närma oss några hjortar innan dom fått vittring på oss. Men en ruskigt utmanande dag med lika utmanande väder. Utrustning och kläder fick verkligen visa vad de gick för. Mina kängor som inte torkat ordentligt från gårdagen började ta in lite vatten. Membranet var ”mättat” Men Cameron mötte oss efteråt och lånade ut ett par kängor till mig att ha på mig i morgon så mina egna får chansen att torka ordentligt och få en omgång vax. Tillbaka till ballachulish för middag på ”The Laroch”

Dag fyra. Vädret är hel ok idag också. Det blåser mer än igår och regnar. Men inte lika illa som dag ett och två. Vi har mötts upp tidigare idag. Dels för att Jimmy vill göra en ordentlig kontrollskjutning av vapnet och dels för att Cameron och David hoppas kunna fälla två hjortar idag. Dagarna börjar rinna iväg. Vi tar oss till bergen på andra sidan Loch Eilde mor. Denna stigning är inte lika brant som vi blivit vana vid. Men dock mycket längre. Men våra lår är tacksamma för det. Efter att ha följt hela bergskammen så kommer vi ner mot den västra sluttningen. Där ser Cameron en fin hjort på en platå nedanför oss. Vi kryper fram alla tre och Jimmy lägger sig redo. Cameron ger klartecken och Jimmy skjuter. Hjorten faller i skottet och vi både hör och ser att skottet sitter där det ska. Vi tar oss ner och Jimmy kan konstatera att han skjutit en fin 10-taggare. Cameron tar snabbt ur hjorten och slår in koordinaterna på sin GPS. Vi ska vidare på hjort nummer två för dagen. Ganska nära platsen som Jimmy sköt sin hjort hade vi sett en grupp med en mindre stag samt några hindar. Vi hade tidigare stött en liknande grupp då vi missade en mindre grupp som låg bakom en närmre kulle. Vi gjorde en halvt omöjlig avans och närmade oss hjortarna så gott som rakt på med en kulle som skydd en halv kilometer längre fram. Väl framme i håll klättrade vi upp på en kulle. En ensam hind syntes vid sidan av kullen. Men inte hjorten. Cameron lockade fram den med ett kontaktläte. Tyvärr var denna hjort för ung. Vi backade ner osynligt för att inte stöta grupp och tog oss vidare tillbaka från vart vi kommit fast på andra sidan kammen. Efter att ha sett flera grupper med hjortar som inte var möjliga att komma åt så lyckades vi hitta en grupp med många hindar och flera fina hjortar. Varav en hjort var gammal, men ganska små horn. Denna hjort bestämde vi oss för att försöka ta. Vi lyckades hitta en klipphylla ovanför dem ca 150 meters håll. Min vanliga tur igen. Hjorten vägrade ställa sig upp. Även fast de andra djuren började ta sig därifrån. Istället kom en lika gammal men något större hjort och lade sig bredvid den. I en timme låg vi och väntade. Cameron sa att den första hjorten av de två som ställer sig först skjuter du. Annars får vi ligga här tills vi fryser ihjäl. Till slut så ställde sig den ”andre” hjorten upp och jag lät skottet gå med skakande kropp och skakande händer. Knall och fall. Men jag kände att skottet gått högt och sade även det till Cameron. I med en ny patron och höll ögonen på hjorten. Jag såg att den rörde på ett av benen där nere och vi tog oss ner till den för att ge den ytterligare ett skott. I nacken denna gång. En fin gammal hjort. Perfekt avskjutning. Cameron anropade David som hade långt att ta sig med argon. Det bästa vi kunde göra för att hålla oss varma var att börja ta oss tillbaka från vart vi kommit med bilen. Ner för berget. Över ett annat berg och följa vägen mot Loch Eilde mor där bilen stod parkerad. ”Fortsätt gå så plockar vi upp er på vägen när hjortarna är bärjade.” Nästan tre timmar senare är jag och Jimmy framme vid bilen. Klockan är nu 19.30 och det är mörkt. Vi riktar våra mobiler upp mot berget och blinkar med våra mobillampor. Uppe på berget någon kilometer längre bort svarade lamporna på en argocat. Det hade dragit ut på tiden med hjortarna och Cameron var orolig att vi skulle vara kvar där uppe någonstans. Men allt väl. Två hjortar hängdes upp i deras larder. David beställde en varsin mix-talrik från den lokala Chip-shopen i Kinlochleven på telefon och vi kunde äta när vi kom tillbaka till vårt B & B. Vi hade då för övrigt bytt B & B till ett på andra sidan vägen från där vi tidigare bott. Det hade blivit något strul med bokningen. Men det nya var lika bra.

Dag tre bjöd på något bättre väder. Det blåste inte fullt lika mycket och solen tittade faktiskt fram några minuter också. Cameron var med igen. Vi vandrade upp efter att ha transporterats en längre bit med argocaten. Efter en brant klättring för att komma ovanför en grupp med tre stags satte jag mig ner för att vara ur vägen för Jimmys och Camerons ansmygning. Ett skott hörs och jag känner mig glad. Jimmy och Cameron kommer ner. ”Jag missade” säger Jimmy. ”Vet inte vad som hände. Det kändes bra” Skottet hade gått lågt. Under hjorten och Cameron konstaterade snabbt att hjorten inte träffats. Hållet var strax under 200 meter. Ok. På´t igen. Vi gick vidare på de tre hjortarna som inte blivit allt för rädda av smällen men blivit lite ”spooked” Efter en klättring över och runt en ny bergkam så såg vi dem igen. Hållet var nu något mindre. Ca 150 meter. Jag hör ett skott igen. Jimmy vänder sig om och ser förvånad ut. Miss igen. Nu blir vi oroliga för att något hänt med vapnet och vi börjar ta oss ner för sluttningen för att kunna provskjuta på lägre mark. Jimmy skjuter några skott och ser att skoten tar något lågt men att det måste varit en kombination av stress också. Vi bestämmer oss för att inte stressa dessa tre herrar längre utan sätter oss i argocaten som David kommit med. Vi åker runt några berg och börjar en stigning på ett helt annat område. Klockan börjar bli mycket och vi vet att detta blir den sista klättringen för dagen. Efter en mödosam klättring når vi en hög topp som tyvärr inte längre håller några hjortar på andra sidan. Klockan är nu 18.30 och det ska snart dra över ett regnoväder igen. Vi beslutar oss för att avsluta. Det har varit en tung dag med 35 000 steg i denna terräng. Vi har bokat bord på Lochleven Seafood Café klockan 20.00 så tiden börjar rinna iväg. En varsin snabbdusch och sedan iväg.

Dag 5. Jimmy har en hjort kvar att skjuta. Vädret är återigen det värsta tänkbara. Regn och extrema vindar. Åt alla håll samtidigt. Cameron och David säger att vi ska göra ett försök men det kommer bli extremt svårt att komma till. Väl upp i bergen så hör vi hjortarna. Brunsten börjar komma igång. Vi beger oss ner för en ravin mot en platå som borde kunna funka som skydd ovanför och mellan två hjortar som brölar mot varandra. Vi kommer ner och Cameron hittar snabbt en skjutbar hjort. Men det är bråttom. Det handlar om sekunder innan vinden återigen vänder och avslöjar oss. Jimmy lägger sig tillrätta och försöker hitta hjorten i sikten brant nedanför. Men då anar hjorten oråd och förflyttar sig ca hundra meter längre bort och tittar upp mot oss. Jimmy och Cameron smyger i skydd och går ikapp. Även där försvinner hjorten precis innan Jimmy hittar honom i kikaren. Tredje gången har han fullt med vatten på linsen och hinner inte torka rent innan hjorten återigen är borta. Jimmy som känner att han är mer än nöjd med jakten dessa fem dagar och även med den fina hjorten han skjutit säger att Cameron och David inte ska känna sig tvingade att ta oss ut på ett näst intill omöjligt uppdrag för att finna en hjort till åt Jimmy. Cameron frågar om han verkligen är säker och får ja till svar. Vi har haft fem enormt spännande, utmanande, givande och trevliga dagar tillsammans med Cameron och David uppe i The Mamores. Längtan tillbaka har redan börjat. Vi tackade för oss och begav oss mot vårt B & B och för en sista middag i ballachulish på The Laroch. Dagen efter är det hemgång. Vi tog en liten roadtrip så vi hade tid på tillbakavägen. Förbi ett par destillerier. Bland annat Dalwhinnie och köpte ett par flaskor för att hemma kunna ta sig en Wee dram. Och avslutade på House of Bruar med lite lunch och shopping. Planet hem var försenat. (SAS) Istället för 20.30 så kom vi iväg 21.45. Så innan huvudet träffade kudden hemma så var klockan 04.00. Två timmar sömn innan jobbet….

Frågan är i vilken vapenbyggnation som är ekonomisk försvarbar? Diverse byggen kommer ut på bl.a blocket med optimism i priset, sedan dalar satt pris när verkligheten kicks in. Mixtra på för fan.

Och nu funderar ni för att åka tillbaka? Grattis tillhjort och trevlig berättelse, en sån där resa borde ingå i jägarexamen.

Ja, det var OK. Men Jimmy fick några pikar att det lät något överjävligt varje gång han sköt. Dom förklarade också fördelarna med att kunna jaga på grupper i närheten om man skjuter med dämpare.

Häftig jakt, och jag som tycker det kan vara drygt att gå ut till pass här i Värmländska urskogen, då är det ändå bara dryga timmens uppförsbacke

Erkänn, du är bergstagen och kan inte tänka på annat än att få återvända och njuta av att känna dig levande igen! Bra jobbat skall tilläggas. /C

För mig slutar båtfisket i insjöar långt tidigare och i december kan jag köra bil på isen istället.

Pssst!! Det går att läsa en viss tidning, om just vapen. Som heter, typ vad den innehåller... Just saying.... /T

Jodå, kommer jag bara ihåg det ska plocka några valnötter.

Mk70 = Mercedes Halvautomat = skördetröska Det beror ju lite på behovet... försök tröska med en merca...

men det var väldigt vad bajsnödig man kan vara, varför skulle en bilmekaniker anlitas för en dylik operation? Lådan är 98, utan tumurtag. Skulle den inte hålla? varför skulle det chansas? Skärp dig människa eller lämna tråden.

det antagligen inte.... Bössan blir med, men imorgon ligger fokus endast på att jyckarna skall få söka och jaga. Tar med en kompis med en basset (långhårig drever) och kan nog komma släppa alla tre samtidigt. Marken är på 1600 ha, och vi har varken tider eller passkyttar att passa. Så det blir gemensam frukost i skogen, gemensam grillning och ett släpp till efter det. Allt beror på hur dagen artar sig för hundarna, och om vädret står oss bi.... Kanon eller kalkon återstår att se! p. För övrigt anser jag att korv smakar bäst i skogen!

Då har jag fått två plantor amerikansk äkta kastanj levererade hem. Kastanjerna är ätliga och jag rostar de första om 10-15 år. Ska klara i alla fall zon 4 men kommer från Orrviken och är uppdragna med utsikt över fjällen.

Jättetack för spännande läsning och härliga bilder . Stort grattis till hjortarna

Jösssses så vackra landskap. Grattis och tack för storyn.

Grattis till en fin resa och tack för att du delar med dig!

Coolt. Kan du nämna nått om kostnader för kalaset? /Må

Gratulerar till hjorten ? Otroligt vackra bilder. Fantastisk landskap. Tack för att du delar med dig av bilder och berättelse.

Trevlig storry med foton! Grattis till hjorten!

Precis så är det!!

Helt enig. MEN: Why does a dog lick his own balls? Because he can

Lådan är gjort för 8X57 I början av 1900 talet fick Otto Bock i uppgift att ta fram det kraftigaste man kunde ha i en 98 låda till kolonisatörerna i Afrika- som samtidigt inte var för tungt för att bära medan dom arbetade för att freda sig mot vilda djur- utan att ha för stygg rekyl och samtidigt kunde använda för att skaffa mat. Den vart klar 1905- alltså 7 år efter m98 kom till, så den kan inte vara designad för exakt det. När Nils Kvale "konstruerade" sina "Poor mans Magnum" valde han dessa (.308Nm och .358Nm) för att dom skulle kunna gå i en standard 98 låda (fast 1600 var det dom tillverkade då) .416 Taylor är också gjord för att gå i en standard 98 låda- fast man behöver lite bredare magasin för att få i fler patroner. Den har 63 mm hylslängd som .30-06... och kallas i boken om Big Bore Cartridges of the World för "a perfect elephant rifle for ladies". Husqvarna har tillverkat mängder av .30-06 i modell 640, och jag ser ingen skillnad på dom lådor till .30-06 och till dom andra kalibrar... Jag vet inte om din 8mm-06 har omgjord pipmutter? För en sån har du väl? Annars är du välkommen att komma och pröva min.

ofc

Simpel bokstock, som bandyklubba under, övre bilden nästan klar, som rak stock anpassad för kikarsikte. Du kan bygga om en stock ganska enkelt.

Som Wachtel hundförare så är det bäst att jag lägger in den själv.

Satt och räknade lite snabbt på hur prisutveckling gått från dagens bössor kontra nya bössor för 30 år sen för att se om vi faktisk får mer bössa för pengarna idag. Som exempel använde jag mig av en Sako Hunter av 1987 års modell som enl. uppgift (hittade en tråd där någon refererade till Småländska Vapens vapenkatalog från 1987) hade ett nypris på 4 875 kr. Omräknat till dagens pengavärde enl. SCB:s officiella siffror (räknade ut en faktor genom att jämföra prisnivån mellan 1987 och 2017) skulle den kosta 9 402 kr. idag. En ny Tikka M65 skulle kosta ca. 10 100 kr idag enligt samma beräkning. Detta kan då ställas mot t.ex. en ny Tikka T3X Hunter för 11 895 kr. eller en ny Sako 85 Hunter för 16 900 kr. (på rea, rek. pris är drygt 21 000 kr.). Jämför man sedan byggkvalitet, materialval och finish så kan man ju bilda sig en uppfattning om huruvida dagens bössor kan kallas prisvärda eller inte. Så vad säger ni, får vi ta vinning av de material- och produktionstekniska framsteg vi haft sen 1987 och får mer ’bang for the buck’ idag...?