Leaderboard

Nästan så jag stjäl vad Collins gjorde,cita hade jätte problem med en bläsand som gjorde samma sak ? Igår plockade hon ut två morkullor ur en tätning och jag lyckades klippa båda ?dom va dock lite äckliga att apportera hon tycker samma sak om krickor ibland ?

Underbart! Grattis till jaktvärldens finaste prestation. För egen hund dessutom. Bara att ansöka om medlemskap: Membership of the Shooting Times Woodcock Club can be applied for after a person has achieved the exceptionally skilled feat of bagging a right and left woodcock. At game fairs and on shoots up and down the country, members can be spotted sporting club lapel badges displaying a logo with four pin feathers. The club was established in 1949 and has established a worldwide reputation. In 1983 Shooting Times stepped in to run things. image: https://keyassets.timeincuk.net/inspirewp/live/wp-content/uploads/sites/6/2018/01/Woodcock-Club-badge-.jpeg Så mycket bättre än att jaga med våra cocktlar kan man inte ha det. Allt från dykhundar till buktande korta drev. För Collins del blev det ett par rådjur fällda i söndags, varav det ena för husse själv. Dessutom ett förnämligt rävarbete där passkytten tyvärr inte avslutade lika förnämligt.

Michel med ett bra Gems område i bakgrunden,och i den här terrängen jagade vi fåglarna. Jag har ju själv jagat med stående fågel hundar i 30 år men aldrig jagat fågel i så här branta partier som denna dag. Hans hundar jobbade upp och ner i en otrolig fart. Och ibland då hundarna stod för fågel några hundra meter upp eller ner i branterna var det inte lätt att ta sig dit. Men en ny upplevelse var det iaf

I England säger de: "Lucas, prince of darkness"

Jag har faktiskt funderat lite i dom banorna alternativt få en helt ny kolv gjord, men det är bara i funderingsstadiet ännu. Förmodligen vänjer man sig och slutar fundera så mycket på att.

Det är den första fungerande hagelhalvautomaten tillika konstruerad a Guds och ljusets son , patentet kom 1898 redan., Dessutom har den nåt spagetti-turkarna saknar nämligen inbyggd charm, och balans trots att vissa kal 12 modeller väger över 4kilo. För att nämna några saker alltså. /P

Härligt! Då skickar jag in mina proff 1 på rep och letar reda på en nasare av ,2an..

Om det duger med en Polis som testare så har jag både Proff 1 privat och älskar dem...samt proff 2 i tjänsten och de är helt underbara bägge två??

Batteriet på Minoxen tog slut idag. 10 månaders livslängd. Vartabatteri så inte sämsta lågkvalitetsbatteri. Reservbatteri medföljde vid köpet. Lätt att byta med hjälp av swarovskiverktyget ?. Hög förbrukning av batteri kan alltså konstateras. Motsvarande användning av mina Z6i har inte resulterat i något batteribyte ännu efter två respektive fem år. Om ett par månader kommer slutrapport efter ett års användning, men fungerar fortsatt väl under alla förhållanden.

Den ser ball ut? ?

Förutom känslan ?

Ravinen passerades utan problem,men inte utan att jag tänkte snubblar jag här har jag jagat färdigt På väg upp observerades Gemsar högre upp på toppar och mina förhoppningar ökade. Väl där uppe blev det som en platå/dal mellan några toppar med grönt gräs och fläckar med enris.Även genom platån skar raviner och den böljade av mindre kullar,så djur kunnde beta och även ligga i daglega nästan var som helst. Även här uppe såg vi gems på långa håll som vi ej kom i läge på! Mycket av tiden under dagen spenderades att vara still och kikarspana efter gemsarna,det visade sig att vädret blev sämre med kalla vindar och lite regn så det blev nödvändigt med förstärknings kläder och varm mössa. Tillslut så hittade vi en grupp med gems där dom flesta var hon djur och års kalv. Vi hade klättrat uppåt så när vi såg dom var gruppen nedanför oss,efter en omväg och ansmygning låg vi ungefär 150-200 meter rakt ovanför dom. Vi såg en hane som jag efter ca 30-40 minuters väntan fick fritt läge att skjuta på,och vad händer jo jag skjuter bom Om det berodde på vinkeln rakt ner eller nåt skit bakom kolven vet jag ej,eller en kombination av båda... Michel som hela tiden observerat allt i kikare såg gruppen springa långt upp i en brant. Så slutade den jaktdagen i ett stort fiasko för mig. Vi stannade kvar där uppe i ytterligare några timmar men inga fler lägen infann sig.

48st lite mer gråkappor än vanligt

Då var man hemma i Kiruna igen efter nästan en veckas jakt nere i bergen runt byn Accous,flyget ner gick fint och min väska kom med.Är alltid lite orolig att allt inte kommer med rätt flyg. Där på flygplatsen i PAU väntade min kompis Michel på mig,efter handskakande och en snabb rapport om väder och tillgången på gems som såg god ut enligt honom. Åkte vi hem till hans gård,lite info om min kompis. Han är ca 15 år äldre än mig och pensionär sedan några år,han brinner för fågeljakt med stående fågelhundar och har för tillfället 6 engelska settrar i olika åldrar.På gården finns även 4 Arab hästar och ett okänt antal katter Nu för tiden jagar han endast fågel,och helst morkulla med sina hundar men tar gärna med sig nån kompis upp i bergen runt byn, Där han jagat i 50 år,så en bättre guide i detta område är svårt att hitta. Dagen efter jag kom så var det planerat för gems så klockorna ställdes på 04,efter en enkel frukost med kaffe och ngr bitar långfranska hoppar vi i bilen och en tim senare börjar vi gå efter en liten stig med pannlampor och promenad stav. I ryggan låg en flaska med vatten,en bit fransk ost ,painerich och ngr skivor torkad skinka och ett par snickers,det skulle räcka som lunch enligt Michel. Ett längre rep,extra kläder, strumpor,regnkläder och en liten handduk packades ner i plastsäck. Kamera,handkikare avståndsmätare och allt som följer med i min packning här hemma fanns även där. Under natten hade det givetvis regnat så allt var blött och stigen mycket halkig,vi promenerade uppåt i ca 2 tim och i totalt mörker för att vara ovanför skogsgränsen just då det började ljusna. Väl uppe bytte vi om till torra kläder,bössan laddades och handkikare togs fram. Nu insåg jag att det var allvar,snart skulle det smälla trodde jag ska vi jaga här frågade jag Michel. Vi stod under nästan helt lodräta bergsidor med steniga djupa raviner där det växte lite buskar och partier med gräs på.. Då svarade Michel och pekade att vi skulle gå efter en mycket brant och smal passage som följde en ravin,jag har ju varit upp på Kebnekaise men detta var nåt helt annat.Blött halkigt och mycket brant Jag lånade Michels enda kulvapen som i mina ögon ej var någon höjdare,en Contender i cal 270 med monterad Hakko kikare av äldre model.. Fortsättning följer..

Då var jag hemma från min resa och ska försöka återberätta lite, flyget ner gick utan några problem jag och väskan landade on time på PAU flygplats där min vän Michel väntade på mig. Efter sedvanlig handskakning och hälsnings fraser åkte vi mot hans gård. Hemma på gården finns förutom 6 engelska settrar också 4 arab hästar och ett okänt antal katter Nu förtiden har min vän gott om tid då han blivit pensionär för nåt år sedan. Jaktmässigt så är det jakten med sina settrar som han sätter främst av allt,och då morkulla som är den fågel som jagas mest. Kvällen ägnades åt mycket jaktsnack och lite förberedelser,god fransk mat och lite vin och ost slank även ner i en svensk mage. Tidigt ringde klockan,04 var vi vid frukost bordet där en kopp kaffe och några bitar painerich intogs. Strax var vi på väg i bilen och körde slingriga serpentin vägar hela tiden uppåt,om jag blev åksjuk eller om det var gårdagens intag av vinet som gjorde mig illamående låter jag vara osagt.. Väl framme vid en liten vändskiva och fortfarande i mörker började vi vår vandring upp efter en liten stig som var mycket halkig och lerig efter nattens regnande,efter ca 2 timmars vandring med pannlampor var vi ovanför all skog och stod under bergen. Vi böt om till torra kläder och började spana lite smått uppåt,på ena sida gick berget nästan rakt uppåt med endast små buskar stenar och gräs och åt andra sidan syntes byn långt nere i dalen. Fortsättning och bilder kommer

Kvarvarande fett i ben är ett djäkla problem även på museer. Om man går bakom kulisserna på Naturhistoriska museet i Göteborg eller Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm och kikar på bensamlingarna så luktar det kraftigt av härsket fett. Och det beror ju på att det blivit kvar fett i benen. Museerna skeletterar oftast biologiskt mha mikroorganismer i rötkammare. Nu tänker jag högt, men borde man inte kunna "byta" fettet i trofeerna på något sätt? Det är ju principen bakom viss skinngarvning, dvs man byter det naturliga fettet i skinnet mot ett önskvärt fett som inte härsknar. Principen är klassiska "fett löser fett". Hur man i praktiken skulle göra i fråga om ben/horn har jag ingen aning om .

Hej Den verkar/känns fet för att den är fet. Det finns fett i skallen som kommer att krypa ut och göra skallen lite gul på sina ställen med tiden. Jag har kokat massor med skallar och flera av dem har blivit en aning gula efter ett tag. (På vissa ställen där det är som "fetast") På de skallar jag kokat med lite tvättmedel har det blivit bättre. Men inte perfekt. Jag har även testat att bleka skallar igen efter något år. Och det har hjälp lite. Jag har en kompis som lämnar in alla sina troféer till konservator. Även dessa gulnar lite efter ett tag. Mina troféer från Afrika är vitmålade med sprayfärg..... Med vänlig hälsning John