Leaderboard

Fick bedöma en skaplig storoxe från Jämtland idag... 307 poäng och klockren guldmedalj!

En intressant artikel jag fann, säkert gammal men får mig att ännu mer ifrågasätta varför man inte får skjuta lerduvor med blyhagel. "A little learning is a dangerous thing" Det är ett ordstäv som fritt översatt lyder: "lite lärdom är en farlig ting". Ett annat engelskt uttryck lyder: "Don´t confuse me with facts" - "förvirra mig inte med fakta". I kombination kan dessa två bli ytterst farliga, speciellt för jägare och skyttar nu för tiden. Det är inte endast aviserade förslag till en ny vapenlag innehållande skärpta restriktioner som oroar mig. Det är bl.a "blyhysterin" som har resulterad i ett ofattligt idiotiskt förslag om att allt skytte med kulor / hagel innehållande bly skall förbjudas. Detta kan vara ett typiskt exempel på ovannämnda uttryck, men jag tror tyvärr inte att det förhåller sig så. Jag tror att några icke identifierade krafter försöker att föra politiker och miljöaktivister bakom ljuset. Det är omöjligt att myndigheterna är så ovetande om det metalliska blyets egenskaper att de på allvar påstår att det är ett miljöproblem. Låt oss se på några fakta. Bly är ett grundämne med kemisk beteckning Pb (latin, Plumbum) tillhörande gruppen. "tungmetaller". Bly finns överallt i jordskorpan med en genomsnittlig koncentration av 15 mg / kg. Det förekommer inte som rent metallisk bly men i olika föreningar med sulfiter, sulfater, karbonater och andra kemiska ämnen. Metallisk bly har använts genom flera tusen år till rörledningar, takbeklädning och i legeringar. Metallisk bly har använts i stora mängder som kabelskydd (mantlar) och framför allt i blyackumulatorer och sist, men inte minst, till projektiler och hagel till skjutvapen. Bly är lätt tillgängligt och därmed ganska billigt. Det är ett utmärkt material till hagel samt kulor på grund av sin höga egenvikt (täthet = 11,34 kg/dm³, 20° C), det är relativt mjukt och formbart. Sverige är i övrigt den största producenten och leverantören av bly i Europa. Varför denna fanatiska hets mot blyanvändning i skjutvapen? Ja säg det! Jag personligen har kommit fram till följande svar: Några använder "blyproblemet" politiskt för ett eget särintresse och personlig "marknadsföring" på känt sätt som t.ex. kejsare Nero och Hitler använde det judiska folket som syndabock för sina politiska mål. Är bly så farligt då? Var uppmärksam på vem Du ställer frågan till innan Du godtar svaret. En miljöaktivist vill svara med ett obetingat "JA". En kemist kommer att svara: "Det beror på i vilket sammanhang blyet förekommer och vilken kemisk förening det ingår i". Och det är en himla skillnad! Låt oss se på hur "farligt" metalliskt bly är: Du kan förtära en mindre mängd bly utan risk, det kan även alla andra djur som inte har en kräva för sin matsmältning. Det är känt att man ovetande kan få blyhagel i sig i samband med förtäring av vildfågel. Du kan leva ett helt liv med metalliskt bly i muskelvävnaden, samma gäller för andra djur inklusive vattenfäglar. Växter upptar inte metalliskt bly från kulfång o.dyl. och är riskfria att äta, även kött från djur som har betat där. Det har inte heller påvisats förhöjd halt av bly i dagvattnet från kulfång på skjutbanor. Det har inte påvisats onormal dödlighet på faunan eller floran på försvarets skjutfält, som har undersökts noga, fördelade över hela landet. Det har inte påvisats skador på fågel som lever i områden där jakt har bedrivits i urminnes tider. Jag har aldrig läst om blyförgiftning av folk eller fä på de stora slagfälten från första världskriget, t.ex. Somme och Pascendale där 1,3 miljoner stupade bara i dessa två slag. Min fader deltog i förstnämnda strid och träffades av 6 kulsprutekulor varav fältskärn i rådande kaos inte upptäckte 3 kulor (*), som han levde med i kroppen, med undantag för en kula som växte ut av egen kraft helt intakt efter omkring 40 år, till sin bortgång vid en ålder av 76 år. Hade skador p.g.a. bly påvisats på dessa platser så hade vi haft en fortlöpande 80-årig miljökatastrof på halsen. Detta hade knappast förtigits, eller hur. *) Totalt 27 gram rent bly (Pb) plus ca 1 gram tombak från mantlarna. Tombak är en legering av koppar (Cu) och zink (Zn). Vad fan, ursäkta uttrycket, är då farligt med bly? Jo, bly är giftigt - under vissa förhållanden: 1. Fågel med kräva som får blyhagel i sig finfördelar dessa och kan uppvisa förgiftningssymptom och eventuellt avlida. Därför är också blyhagel förbjudna i områden med våtmarker och kanske med rätta. Jag menar att det är nödvändigt att väga en liten olämpa med blyhagel i våtmarkerna mot den ökande skadeskjutning som stålhagel kan åstadkomma, därför ordet "kanske". 2. Blyföreningar i gasform är giftiga för de flesta levande varelser, men det har inte det minsta med metallisk bly eller är en följd av skytteaktiviteter att göra (förutom kanske inomhus, se punkt 4 nedan). 3. Blyånga från kulgjutning i slutna rum kan medföra förhöjda värden i blodet och i sällan förekommande fall blyförgiftning. 4. Dålig ventilation på skjutbanor inomhus kan förorsaka blyförgiftning, men det är till största delen blyföreningar i gasform från tändhattarna som är boven och i mindre grad från kulorna. Blyföreningarna i tändhattarna håller på att bytas ut mot andra kemiska föreningar, dock finns det fortfarande tändhattar i omlopp i handeln med blyföreningar i tändsatsen. 5. För höga halter av bly i dricksvatten är hälsofarligt och det kontrolleras kontinuerligt. Jag tror inte det finns ett enda av de tusentals vattenverken i Sverige som har blyproblem. 6. Intim kontakt med blykomponenter i målarfärger och andra blyföreningar över en längre tid kan åstadkomma blyförgiftning. Men återigen är det endast frågan om blyföreningar och inte rent metalliskt bly. Varför är inte metalliskt bly farligt i naturen? Helt enkelt därför att bly har egenskapen att snabbt oxidera (d.v.s. ytskiktet ingår i en kemisk förening med luftens syre) och är då oskadliggjort. Dessa blysalter hör till de mest svårlösliga kemiska bindningar vi känner till. Så förblir de och reagerar knappast med något annat. D.v.s de är nästan lika ofarliga som en gråsten! Det är endast ytan som oxiderar och oxidskiktet verkar som en barriär som stoppar vidare oxidation. På samma sätt som rostfritt stål inte rostar och aluminium motstår väder och vind. Oxidfilmen konserverar. Blykulor från det amerikanska inbördeskriget (omkring 1865) har återfunnits i jorden i perfekt kondition och fullt användbara än i dag efter drygt 130 år i jorden. Ett ännu bättre exempel är blyrören från romartiden som är i perfekt skick. På den tiden hade man haft erfarenhet av bly i över 1500 år. Många fler exempel kan tas fram. Och tro nu inte att blyet på skjutbanor och i naturen ligger där som odetonerade "miljöbomber". Det gör det nämligen inte, det ligger där som en ofarligt deponering. Som tidigare sagt så är bly en naturlig del av jordskorpan, i världshaven och den mänskliga organismen. En normal vuxen människa innehåller omkring 200 mg bly och personer som arbetar i en av metallisk bly belastat miljö kan ha upp till 500 mg i kroppen. Där verkar det som om det är stopp, för även om bly utsöndras långsamt så försvinner en del kontinuerligt ur kroppen. Men varför denna fokusering på metallen bly? Säkert för att vissa blyföreningar är giftiga, men nära nog 100% av giftet vi utsätts för kommer från andra mänskliga aktiviteter än jakt- och sportskytte. T.ex. från blyhaltig bensin och sopförbränning. Därtill kommer blyföreningar från vulkanisk aktivitet (även från undervattensaktivitet) och från havet. Små mängder bly i havsvatten tas upp av skumbubblorna och blåser in över land. Fanns det kartor över olika landskap med blyhalten utmärkt, så skulle vi finna att västkusten, där vinden från väst är förhärskande, är ett sådant område med förhöjd halt av bly. S ur nederbörd är skadlig, det vet vi från fiskdöden i våra sjöar och förtvinade träd i våra sydliga skogsområden, men har någon någonsin hört talas om att blyföroreningen är ett problem? Det lever människor och djur i ett sådant område också, dock utan några rapporter om blyförgiftning eller andra hälsoproblem som en följd av förhöjd blyhalt i naturen. Att jämföra skador från lufttransporterade blyförbindelser, blyhaltig målarfärg etc. är en sådan överdrift att jag påstår att det är bevisat felaktigt. Det måste finnas andra motiv än den ständigt återkommande påstådda miljöfaran. Vilka då? Vad är slutmålet för dem? Tja, varför inte ta ett totalförbud för all skytteaktivitet? Självklart skall vi under en övergångstid få jaga och utöva sportskytte men med blyfri ammunition. Dessa patroner blir utan tvivel mycket dyra med en betydligt sämre ballistik och med en större benägenhet att förorsaka flera skadeskjutningar under jakt. Hur blir det nu med argumentet att skydda vattenfågel mot blyhagel, det är ju omänskligt att förgifta dem? Ingen seriös jägare tycker om skadeskjutning, och efter många observationer av "säkra träffar" flyger fågeln iväg med stålhagel i kroppen för att genomlida en plågsam död. Jägarna kommer att rata alla alternativa typer hagel än blyhagel. Hur kan då Naturvårdsverket och jägarförbunden rekommendera stålhagel? De borde ju hellre förorda en s.k.. "human" jakt. Att påstå att jakt och banskjutning - med kulgevär, hagelgevär och pistol - är miljöfientligt är därför absurt och har "uppfunnits" av helt andra orsaker än av miljöhänsyn. Frågor till myndigheter, om undersökningar och redovisning av klarlagda skador på grund av användning av metallisk bly, möts med argumentet: "Bly är farligt, det vet alla och det skall bort från naturen". Alltså ett typiskt exempel på uttrycket: "Vi vet bäst, så kom inte rännande med förvirrande fakta". Jag tror inte att det är "A little learning" som ligger till grund för deras hårdnackade attityd. Vill någon inte godta klara fakta så finns det endast tre (3) alternativa förklaringar till detta. De har en religiös tro på saken, de handlar utifrån egna känslor eller de för medvetet andra bakom ljuset. Take your pick! Inget av ovan sagda om bly kräver speciell expertis för att förstå. All teknisk / kemisk material är lätt tillgänglig. Alla rapporter, från in- och utlandet, om tungmetallförorening är lätta att tillgå. De är alla skrivna på ett för en lekman förståeligt språk. Naturvårdsverket och miljöaktivisterna kan inte framlägga en enda rapport som visar att metallisk bly från jakt- och sportskytte är skadligt för naturen - helt enkelt därför att det inte finns någon. Det finns rapporter från andra delar av världen (den sk. tredje världen) som visar förorening av t.ex. bly i dricksvatten, men vi lever i Sverige med helt andra geologiska, klimatiska och meteorologiska förhållanden än andra länder. Att jämföra erfarenheter, oavsett vad man jämför med, från helt andra speciella förhållanden som inte har med jakt- och sportskytte att göra överhuvudtaget är ett direkt bedrägeri. Här är empirisk kunskap mycket mer värdefull och den har vi i stora mått här i Sverige. Jag vill varna den intresserade läsaren för ett antal cirkulerande beställningsrapporter som hävdar att blyhagel är skadliga och blyförorening är ett miljöproblem. Var kritisk när Du läser, det finns såväl svenska som utländska alster av det slaget. Avslutningsvis vill jag peka på att rent metallisk bly är den mest kända metallen som vi känner till och har längst erfarenhet av, det har använts under flera tusen år och då vet vi när det är farligt eller inte. Det är också viktigt att hålla isär rent bly (metalliskt), blyförening (kemiskt) och legering (blandning), vid diskussionerna för och emot blyets vara eller icke vara i olika sammanhang.

Har du kollat på Rusans ringar? Om du nu inte vill ha en picatinny/weaverlösning

Stek så hela som de är med salt och peppar. Ge dem stekyta på ganska hög värme. Lägg av på skärbräda 7 min. Ingen folie på. Tranchera i halvtunna skivor. Tänk att du lagar rare oxfilé/biff/entrecote, det blir fantastiskt bra. Genomstekt and eller gryta på and smakar lever på ett dåligt sätt. Sås/svamp/potatis är fint till. Min personliga favorit är till sallad med sötsyrlig vinägrett.

Oj nu blev man hungrig. Jag har gjort pepparsås till andbröst. Mycket gott. Hittade receptet i hr Morbergs kokbok. Pepparsåsen har funkat till allt möjligt vilt.

Fick gräva djupt i e-mail arkivet för att hitta vad jag köpte på mig. Har denna. http://www.siarm.com/product_info.php?products_id=49&osCsid=773510c91b5f29fedfa65aaa0f294fa0 Fungerar med A1SP krut för mig.

Monterade en CR-1 på min ena bössa och då jag har sidomonterade rembygelfästen rakt igenom stocken så kunde jag inte få ner kindstödet helt. Efter ett kortbeskrivet mail om problemet så låg det ett nytt kindstöd enligt mitt önskemål. Inga frågor bara ett kort svar att det ligger på posten på väg till mig A

Då kasnke det får bli smörstekta bitar av bröstfilét med hasselbackspotatis samt smörstekta kantarreller. Och en enkel sallad till såklart. Hoppas bara det räcker till 5 pers, inte så säker på det.

Jag tycker att gräsand är så gott så att det är värt att hålla enkelt. Jag brukar steka i smör och krydda med salt och peppar, var noga med att inte översteka, det ska vara rosa/rött i mitten oavsett storlek på köttbitarna. Brukar servera med sallad, bönor, rostade solroskärnor och kanske lite honung ringlad på. Grattis till, tycker jag, en av de godaste matfåglarna.

Stugan där vi nu skulle tillbringa våra dagar låg på 1700 möh och vi kunde sitta utanför och spana av dom närmaste bergsidorna,högsta topparna runt oss var 2800m så det ordentliga toppar. Runt kl 16 sa Michel att vi skulle börja gå för att komma upp på ett fint ställe där vi kunde se flera bra områden. Vi gick upp till ca 2000möh och stannade där i ca 2 tim och under den tiden då vi kikar spanade så dök det upp flera olika grupper med gems,några alldels för högt och brant för att ens försöka nå dom om det varit jakt,jag räknade in ungefär 45-50 djur den kvällen.Helt otroligt att bara sitta där uppe och se solen sakta gå ner. Lördag morgon upp tidigt, kaffe och macka..Mina förväntningar var nu höga så många gemsar alldeles utanför stugan.Jag ville börja gå,men Michel tog det alldeles för lugnt tyckte jag ute såg vi natten försvinna och konturerna av bergen började synas.Klockan var nu runt 07,30 och vi stod utanför stugan,vi spanade av dom områdena där vi sett några gemsar och mycket riktigt där var dom. Michel stod länge tyst & spanade jag föreslog att vi skulle prova en av dom två grupper vi redan nu såg ca 1,5 km bort.Det var ungefär närmare 20 st. Nä sa Michel och pekade på den andra gruppen som gick bakom stugan högt uppe i det steniga partiet..Jag tänkte nu har gubben blivit galen allt fick sin förklaring då han sade att dom kommer ner till oss & det gröna området under klipporna.Men vi måste gå runt och försöka komma ovanför dom sa han,så efter en lång omväg och en timmes klättring var vi nog högt upp och jag fick börja gå först med bössan. Vi gick nu sakta och kikade försiktigt över alla krön och ner i alla små raviner vi kom till. Gruppen var ej kvar där uppe i branten så någonstans här i närheten fanns dom sa Michel,vi satte oss ner och började spana då vi kommit till en mindre rygg & här fanns bara 2 vägar dom kunde ha gått. Efter kanske 30 minuter började Michel tveka och sa att dom kanske följt den längre ravin som fanns och lämnat området... Men plötsligt dök dom upp bakom en mindre kulle ca 300 meter nedanför oss, men från den position vi var på nu fanns ingen möjlighet att komma dom nära. Nu var det endast tålamod som gällde enligt min vän,vi tog på oss mera kläder och kikade ibland över krönet och såg gruppen beta där,vissa hade redan lagt sig ner medans vissa små försökte stångas och lekandes hoppade omkring. Vet ej hur länge vi var i detta läge då inget hände,men plötsligt började dom röra sig ner över nästa krön och försvann för oss. Nu sa Michel åt mig att sticka,här är läget vi väntat på!! Jag började ta mig neråt så fort och tyst det bara gick i stenarna utan att skicka iväg en lavin av sten. Nu kröp jag nästan fram till ett krön där jag skulle kunna se ner mot där dom borde vara nu,och där i en mindre sänka gick dom. Låg där ett tag och siktade och hittade till slut en som gick ensam,skottet gick & jag såg och hörde en tydlig träff men den försvann ner i en sänka.Tittade bakåt upp mot Michel och såg hur han började ta sig neråt mot mig,vi gick tillsammans dit jag såg gemsen sist och där låg den.Vilken lättnad och skön känsla vi hade verkligen kämpat för denna!

Kalaskockade lite på en ganska grabbig middag igår... Kall, kokt potatis med sill på grovt rågbröd, mest för att det skulle anses beviljat att dricka snaps och sjunga snapsvisor. Helstekt entrecôte, potatisklyftor med timjan och flingsalt och en bea till varmrätt och marängsviss som dessert. Sjävklart kaffe avec och ett väl tilltaget groggbord fanns också... Nice!

Lite lyxigt i dag, kokt, rimmad älgrulle med potat, pepparrotssås å rödkål. /P