Leaderboard

Katten Columbus var en Perserkatt med stamtavla så tjock som Stockholms telefonkatalogen som den var förr då dom var av papper. Jag hade ihop det med en människa som födde upp sånna kräk. Då hon stack lämnade hon kvar en kattunge som hon inte kunde ha med till lägenheten... sa hon.... Hennes katter var mycket fina- några nervösa kräk. Cza Cza Gabor ska ha flyget över från Kalifornien för att hämta nåt syskon till denna. Nåväl, jag kunde inte bli av med kattfan: Ingen ville ha den som jag försökte ge han till och käringfan gick inte att nå. Men, men, mat skulle han ha, och ett torrt ställe att sova tills det löste sig. Efter ett tag hittade vi någon sorts samförstånd: När jag åt pizza satt han på bordet på motsatt sida och plockade vad han ville ha med en klo. Han var faktist ganska rolig, och inte nervös och försiktig som dom andra kräk. Jag började släppa ut honom på våren, och det tyckte han var kul. En gång satt han uppe i en av dom stora lönnar och jamade något så ynkligt i flera timmar, så jag klättrade upp och stoppade honom innanför skjortan och hämtade honom ned och satte honom på backen- då for kattfan direkt upp i träet och satte sig igen- och jamade vidare. Då fick han sitta till han kom ned själv. Sakta ökade han sitt revir och blev någon sorts kung i kvarteret. Varje dag gick han intill grannarna förbi deras golden retriever Ricky och åt lite av hans mat- sen gick han ut igen. Han växte snart och blev ett ståtligt djur. En snål gammal Smålänning fick reda på att halvperser gick att sälja för PENGAR så han jagade bort alla andra hankatter med et sopborste så Columbus kunde "komma till" i fred när katterna löpte. Hans matchvikt låg runt 8,5 kilo. Nästa käring i huset tyckte han var tjock- jag citerade Carl-Jan att han var "lite klädsamt fyllig". Han gick alltid i slow motion som om han ägde vägen: Det fattades bara ett par solbrillor och George Thorogood som spelade "Bad to the bone" i bakgrunden som när terminatorn kom. Han lyckades under sin tid spöa upp en Welsh Corgi, en Staffordshire bullterrrier och en Tax PÅ HANS EGEN TOMT. Då jag fick Balder hem som valp skulle han fram och leka med den där lurviga sak i hallen. Han fick sig en vinge så han for in i källardörren och låg där och såg ynklig ut. Då var rangordningen gjort upp. Efter ett par dagar sov dom ihop och gjorde så resten av livet. Katten Columbus var synnerligen ett imponerade djur som fick bli 16 år gammal. Han flyttade till nästa dimension midsommarafton för säkert 15 år sen. Det var en sunkig midsommar: Jag saknar honom fortfarande och ibland hör jag fortfarande hans tassar på sovrumsgolvet. Så nog finns det raskatter ute. Han kom och gick som han ville och kom när jag ropade på honom med hans namn. Han sov (i min säng) inne varje natt...

Katten Columbus satte på en bondkatt i en skottkärra (faktiskt hos dom med Rotweilern och Riesenschnautzern) så det vart röda ungar. Detta var innan hundincidenten ovan. Hon kom och lämnade av en som språngavgift som naturligtvis kom att heta Leif Eriksson för att visa att han seglade till Amerika avsiktligt och inte som Spanjakken som felnavigerade sig dit. Leif Eriksson var en mjuk och försiktig katt som hämtade hem massor av sork nere från diket på åkern som han kom hem och la till oss så vi också kunde få lite mat. Leif Eriksson fick stryk av Jehovakärringens katt- och vart rätt så trasig- det syns ett jack i hans högra öra på bilden. Leffe gick alltid med när jag gick promenad med Balder- och när den katten syntes till någonstans gick han in under Balder och drygade sig inför hennes katt och tyckte: Kom igen om du törs...... Den svart vita katten var en som skulle avlivas på dåvarande människans jobb: Hon var kokerska och den sprang i köket där den inte fick vara. Dom satte upp lappar på konsum och runtikring, men ingen hörde av sig och tog hand om katten. Till slut skulle hon åka till veterinären och ta bort den: Dom fångade katten i en låda på kvällen, och skulle åka och fimpa katten nästa dag. Jag fick INTE skjuta katten så den skulle bara bo kvar hos oss till nästa dag..... Då katta kom ut i hallen sträckte hon ut sig på mattan och kloade och sträckte på sig, fick lite mat och gick och la sig. På natten låg hon sig på min kudde och låg och "purr' a de" hela natten. I stället för avlivning blev det vaccination och avmaskning. Hon blev också kvar här i 16 år. Sofia Hitting Alla våra katter kom på inkallning på rätt namn. En liten rolig grej med Balder: När han busade lite för mycket med katten sa vi: Nej, katten bor här- då gav han fan i den. Balder gick alltid lös, så om han fick syn på en katt någonstans på promenaden såg man "hanen spännas" och gjorde sig redo för en rusning.. Om jag sa: Nej, katten bor här. lät han det bara vara och gick lugnt vidare- men om jag missade denna detalj fick katten motion.... "Katten bor här" var kodordet

Jag har handfött upp en kattunge, bortstött efter snitt på kattan, utöver det har jag agerat fosterpappa åt 4 kullar med kattungar, alla från en och samma far, Seamus, nu har jag ett latent ogillande av katter, men Seamus kom att bli en vän, han bodde med mig i omgångar men totalt sett knappt ett år. Sjukt envis, vig, stark och klurig var den katten, ibland fick man gå och leta efter honom då han tagit sig in någonstans och man sedan stängt dörren efter honom, lådor i köket drog han ut osv. Han satt i fönstret och tittade efter en när man gick till jobbet, samma sak när man kom hem, med nyckeln i dörren satt han på hatthyllan i hallen och två sekunder efter att man kommit in var han på axeln som en papegoja. Seamus talade med en, vi förde samtal, om mat, om att gå ut, om snygga kattor utanför osv, mycket djupa morrande och guturala ljud. Utöver dessa små egenskaper ovan så hade han sjukt mycket stil, integritet, känsla för vad som passade vid bus osv, den första och enda katt jag känner som gick i koppel som en hund, burma katter är rätt så coola enligt mig. Just det, samma sak med mig som för Dansken, hon som ägde katterna lämnade min tillvaro men Seamus samt Vita levde kvar med mig, rätt länge efteråt. Vita var den kattunge jag födde upp för hand, vilket helt klart gav ett speciellt band. När det gäller katter är jag i grunden stenhår, men praktiken, grannsämja och en klok hustru medför att det är många katter som lever lyckligt okunniga om att de stirrat länge ned i avgrunden /C

Ok för att ta detta ett steg längre då, en katt kan vara värd upp till 20 000 kr, en del mer men de flesta bra mycket mindre, oftas mindre än 1/2 prisbasbelopp, det medför att en stämning i rätten hanteras som ett FT-mål, dessa är lite speciella, de kostar bara 900 kr att stämmma, ( om jag minns rätt) man kan inte riskera något särskilt, det är nämligen så att ombudskostnaderna är begränsade, till om jag minns rätt 2 timmar enligt rättshjälpstaxan, o det är bara i ett fåtal fall man får som förlorade betala motpartens kostnader. Således, har jag en granne vars hund tuggar upp min "Mimsan" en katt värd 15 000 så kommer jag att ha ett gyllene läge i rätten iom det strikta ansvaret för hundägaren och den allmännt spridda uppfattningen att katter "måste få vara fria" vilket faktiskt även domstolar i viss mån köper, för en insats om 900 kr kan jag tvinga min apdryga och korkade jagande granne att komma till rätten, i varje fall en två, tre gånger, flera timmar i taget och jag vet att jag kommer att få i varje fall hälften av min katts värde utdömt, dsv även med min katt som medvållande genom att den är inne på grannens tomt och grannen kan intet gör åt saken. Tillämpar man lite spelteori på detta är avkastningen bra, njutningsfaktorn hög, jag kan nita dit grannen iom att han saknar hyfs och jag kommer att ovilkorligen kunna roa mig underhand. Så med ovanstånde tankeexperiment, är det kanske inte ganska bra att vara lite lagom trevlig mot grannen och för framtiden se till att hunden lär sig ur man gräver ner ev bevismaterial? Ovanstående kan innehålla rester av satir, några stänk cynism men framförallt en hel del omtanke för er som kör den hårda linjen, kaklet blir såå hårt när man går in i det fulllfart, jag vet av egna erfarenheter. /C

Finns få anledningar att avliva katter gratis för folk

Ha det kommit fram nå faktiskt svar på vad som gäller i kärnfrågan här i tråden? Jag ha då missat det! Själv skulle jag dock blåvägra totalt att betala för att någon annans katt kommer hem till mig å bli ihjälbiten av min fastkedjade hund... Då finge kattägaren stämma mig för att dra det till sin spets!

Det som är "mitt" är alltid skyddat här på tomten. Högsta prioritet. Alltid- oavsett vilket husdjur jag har för stunden Jag har också haft katter. En gång kom en grannes hundar: En riesenschnautzer och en rottweiler- och jagade mina katter på min tomt. Ungarna hade släppt ut dom "av misstag". Allt gick ganska fort. Hundarna vrålade och var vansinniga och jagade runt på tomten efter sista katten som precis hann in under bilen. Dansken var ännu vansinnigare och jagade hundarna av tomten- vrålande- med ett baseboll trä.... Frun kom och fick tag i dom- något generad och sa: ja det är rätt att du tillrättavisar våra hundar när dom gör fel. Jag förklarade att jag inte tänkte tillrättavisa något- utan om dom rörde mina katter på min tomt skulle jag slå ihjäl hundkräken. Alla 3 av mina katter klarade sig tursamt nog. Nästa dag började dom bygga ett riktigt hundstängsel runt hela tomten En sann historia från då Dansken hade bättre fysisk.

Såg denna idag....den där skulle jag vilja klämma och känna på...samt skjuta....! http://www.johnmbrowningcollection.com/static/?type=gunroom&page=gunroom-hf-b15

Optimala är att ha minst 1,5 mm större diameter än gängans diameter- men nu snackar vi nödfall: Dom flesta Husqvarnor efter kriget (undantaget dom första 640 med rembygel på pipan) ligger pipans diameter på drygt 15 mm en bra bit in bakom kornfoten. Naturligtvis är diametern under rekommendationen- men det är inget man ligger och skruvar av och på hela tiden. Det är även en fördel med en tight gänga som jag skrev ovan: Då sitter dämparen rakt av sig själv och sitter stadigt på gängan. Alternativet är att skära M13X1 men då är det inte mycket gods kvar in till loppet där man skär vändspåret.

Det går hur fint som helst på 15,3 mm: Skär en tight gänga bara.

Jag skulle kunna fylla på med en liten dråplig historia om katters många liv, ett plötsligt möte med kaklet, och hur man hanterar oönskade katter. Mina lärdomar är många och jag är numera ytterst försiktig i värvet... Jag gillar katter, har haft några riktiga karaktärer nära inpå mig. En så begåvad att den lärdes upp och kunde apportera på kommando! Den kattens liv slutade på tok för tidigt och är ofta saknad... Sen har jag en tämligen praktisk förhållning till våra gårdskatter, och därför en tyst överenskommelse med allt hästfolk på gården att dessa är fredade. Inkräktare däremot, inte så fredade och särskilt inte om dessa lever rövare med allas våra så kära Sture & Saga /M

Jo det vet jag. Tänkte mer att han redan hade tikka sen tidigare därav valet. För jag förutsatte att han tänkte behålla dom då inget annat skrevs.

Schultzen är pipbytare med.

Tror du är inne på rätt spår. Enligt min ringa mening finns inte "allround". Mitt skytte mot rörliga mål blir (ännu) sämre med en termos med glas ovanpå bössan.

Får kolla på xxl. Såg inge där igår iof men kan ju ha missat? Tack men jag får nog tälta i din dräkt om jag skulle köpa den jonsson?

Eftersom du redan har 2 tikkor då hade jag nog valt tikka för att ha allt så likt som möjligt för enkelhetens skull. Jag kör blaser av samma anledning. ( men byter då bara pipan såklart ) allt för att de ska va så likt som möjligt var gång.

En fundering/fråga i detta ämne. Hur ofta är det någon som har en raskatt som låter dom vara lösa ute? Den enda raskatt som jag har sett ute var en skånsk fam. som hade sommarstuga inte långt ifrån mina föräldrar under tidigt 70-tal och det var långt ifrån landsvägen. Jag har bara sett dom innekatter o har dom varit ute så har dom gått i koppel.

Japp, funderar på 2-16x50 nu och isåfall komplettera med ett 1-8x24 när man känner att man har ytterligare 30 pannor att kasta iväg under radarn

Jag har Joacims gamla s&l och bättre skytt är jag nog inte men jag gjorde rent pipan och laddade med tyngre kulor och fick tätare träffbild. Jag har också haft t3 men ingen x. Jag har bara en 6,5x55 pipa men funderar på att skaffa en 9,3x62. För pengarna får man fasligt mycket bössa enligt mig. Jag drar ju rent pipan så jäkla ofta och många gånger så borstarna släpper ganska många strån... med fat bolt räcker det dessvärre med att det hamnar ett litet strå mellan slutstycke och låda för att det ska gå trögt...inget man vill ska hända i stridens hetta... så numera blåser jag ur ordentligt med tryckluft efter rengöring.

Jag har ett helvitt som jag inte kan åka skidor längre p g a den stelopererade fotleden. Jag är ca 191 cm lång. Blixtlåset till bröstfickan är trasig i övrigt är den hel. Den är sydd av en sömmerska som jag känner i Kalix. Pris. 150 kr+frakt.

Det där är högst individuellt. På drevjaktpass så har jag sällan mina sikten under 3-4x förstoring, men det är jag det. Skulle jag gå med hund igen så absolut ett 1-4/6/8 någonstans men inte om jag bara ska stå på pass. Personligen hade jag absolut gått på 2-16 som allround.

Det beror på hur dina drevjakter ser ut. Jagar du mycket med snortrånga pass så kanske ett 1-8x24 samt ett 2-16x50 passar bättre. Ska du bara ha ett sikte så får du välja. Antingen ett som passar bäst på drev och fungerar på åtel eller ett som fungerar bra på åtel och okej på drev. Ditt val.

Man får anpassa sig efter relationen man har till grannarna huruvida man tar sig an det hela. I mitt första hus inne i gästrikeskogen hade jag katt, trodde jag skulle slippa andras katter när vi hade 1km till närmsta granne. Tji fick jag. Vaknade för tidigt efter ett nattjobb av att det var ett jävla liv på nedervåningen, kom ner till köket där jag möttes av en grann syn. Katthår, kattpiss och kattskit runt hela köket och två katter varav en inte var min. Schasa iväg kattskrället som naturligtvis sprang upp på övervåningen och upp i sängen där den låg och fräste, fick tag i nåt tillhygge och fick till slut ner och ut den genom kattluckan. Hämtade baikalen då den dumt nog inte for längre än han behövde, ringde grannen och sa att jag kanske hade skjutit hans katt. Jag trodde det var en annan tigrerad katt, men det var det inte. Han såg aldrig sin katt nå mer, men vi var goda grannar och arbetskamrater så det blev mest pikar på jobbet sedan. Andra gånger behöver man inte basunera ut allt. När vi flyttade in här i kåken tog det 3 dagarish så tog Celtic första katten, sambon då skulle prompt runt och höra sig för vilkens katt det var. Alla utom vi och en kåk till hade katt så det blev några knackningar. Men ingen visade sig sakna nån katt. Ett par dagar senare gjorde Unge Herr Celtic om bravaden, " och nu då, ska du gå ett varv till" frågade jag sambon? Det gjorde hon inte och inga andra gånger heller efter det, det man inte vet lider man inte av.

jag har 5 grannkatter i trädgården.. de tar småfåglar vid fågelborden.. tar kycklingar hos hönsen när de får chansen.. pissar på bildäcken.. skiter i sandlådan.. sitter på motorhuven.. retar hunn i hundgården så hon skäller.. klättrar in på garagevinden...pissar under verandan.. utlöser mina skatfällor.. klöser på soffan på min uteplats.. Skulle hunn äta upp dem i trädgården så får grannarna skylla sig själva.. mitt hem är min borg..

Noterar en del vildvuxna tankar kring katters existens och varande, det är det fina och fantastiska med jaktforum, är det tråkigt kan man alltid dra igång en tråd om katter/6,5x55/M96:or eller påstå att Josef Browning inte designade sina egna vapen, där har man grund för träta i all evighet. Rättsligt är ämnet avhandlat, fakta är att klipper ens hund grannens katt är det bäst att man även har dresserat dem att antingen bita med Goodyear liknande mönster eller att den även skall gräva ner katten när den är klar. /C

Jag och min kompis står för någonstans runt 500 till 600 rävar på sex år varav säkert hälften är på lock, Det måste synas i fågeltillgången i närområdena och det gör det också. Inte för att skryta eller ta på sig någon hjälteroll men tillgången på skogshare har säkert tre till femdubblats sedan vi började med lockjakt.

Dom kan vara riktigt gulliga.

Va har du för adress? Kan skicka en katt till dig! Hen är lite stökig och väser mot hundarna. Så passar inte in i flocken men är ganska söt.

Korn var det ja. Jag börjar med en lagom bit mässing. Jag hade kunnat ta stål, men jag tänkte att mässing är enklare att löda och fila sen när jag ska börja justera in siktet. Tycker jag att jag behöver ett i stål sen så får jag väl göra ett då när jag vet måtten. I alla fall.... Börjar med att plana ändarna: Sen sättet vi upp den på andra ledden. Just den här biten hade en liten kant som nog blir lagom att jobba på och sen gör jag en radie på var sida och lämnar 2mm i mitten för att fästa själva kornet på: (fräsen är 20mm om det ger ett bättre perspektiv) Sen tog jag en liten 2,5mm fräs, bara för att jag hade en. Jag hade lika gärna kunnat skåla lite med en rundfil: Här märker man att fräsen är för kort för att göra spår hela vägen. Det gör inget, för det mesta i bakkant ska bort ändå. Nu börjar det bli mer magkänsla, jag rundade i framkant lite med en fil, i bakkant tog jag 20mm fräsen igen: Provar mot kornfoten emellanåt så det inte barkar åt h-vete innan man hinner stoppa. Kan nog bli bra. Sen vart det rätt mycket mäta fram och tillbaka och klia sig i huvudet innan jag helt enkelt tog bågfilen och kapade bort kornet med några millimeter marginal runt om. Planade sedan av dom nyss sågade ytorna och började med undersidan. Jag ska inte tråka ut er med alla mått fram och tillbaka, men i slutändan så blev det en klack som var 10mm lång och som sticker ned 2,3mm som jag sen ska fila kilspår i. (Ungefär en tiondels millimeter mellan fräsen och skruvstycket, jag ville ha så mycket material som möjligt att spänna i. Det är säkert inte såhär man ska göra, men då jag inte vet bättre så funkar det för tillfället.) Sista provet idag. Nästa steg är som sagt att fila till klacken och sen ska radien i bakkant justeras så den går ihop med kornfoten bättre: Kornet ska ner 2,2 millimeter i foten, nu står den bara på plats ovanpå. Så, nu tar vi kväll, fortsättning följer när jag får en stund över nästa gång. /Patrik