Jahaja... en liten uppdatering bara för att...
Kvinnan jag skaffade Tyra med visade sig vara helt fel för mig... men Tyra följde med mig när jag blev singel...
Tyra blev ingen apportör, jag lyckades aldrig få henne att hålla kvar fåglarna i munnen tills hon var ända fram till mig utan spottar alltid ut två meter från mig... spårar och drar omkull skadat vilt i alla fall.
Fram till att Tyra var tre år jagade hon allt från hare till älg med allt från ylande till grovt skall beroende på viltets storlek... under hennes tredje höst kom hon lite för nära en skaplig galt som snittade henne i ena frambenet och efter det blev hon feg och vägrade gå in i en tätning om det luktade gris eller älg... så har hon varit fram till för två veckor sedan...
Sista fyra släppen har hon jagat älg flera ggr... Jag har aldrig sett så mycket älg på våra marker tidigare... dom två sista gångerna har hon även tokskällt på en riktigt stor galt i ungefär 30 minuter vid båda dessa tillfällena... Första gången hade jag hagelbössan med mig...
Idag hade jag studsaren i handen... dessvärre får unghunden på tre år för sig att kliva in mellan mig och grisen precis när grisen tänkte smita ut åt mitt håll... grisen tvärvänder och får båda mina hundar efter sig och det bär iväg 400 meter innan hundarna släpper och kommer tillbaka...
Vad är oddsen för att en hund på 8 år ska komma igen och tycka att grisar och älgar är roliga när husse väl har gett upp hoppet?
Nästa hund blir nog en tax eller en basset fauve... eller fan... Jag vet inte... hundar och ungar blir jag aldrig klok på... min nuvarande fru är dock bäst... fast hon aldrig skäller...