Leaderboard

Här kommer lite bilder från våra 11 år tillsammans . Izza 1 dag. Izza 3 veckor. Hennes första gris som husse fick skjuta. Här med en Husse dov. Det har fallit några fina dovhjortar för henne. Det har blivit några blodspår för henne oxå samt ett 1:a pris på viltspårprov. Här är pinnen som tog hennes vänsteröga. Sen har hon gjort många lyckliga med några valpkullar. Hon var inte den bästa grishunden men hon brukade få fart på dem. En bild från de många kvälls baden i somras. Och idag den näst sista bilden när jag mötte henne hos veterinären. Den sista bilden på henne från idag när hon vandrat vidare behåller jag för mitt eget hjärta och minne. Fan vilket bra liv vi har haft tillsammans Izza, du kommer att lämna ett enormt stort hål här hemma?.

Vi har inte haft gris på marken speciellt många år och de flesta i jaktlaget står rätt handfallna, jag antar att ni känner igen snacket där jagande jordbrukare gnäller men inte tar sig för något? Nåja, vi är i alla fall ett par som ägnar griarna lite intresse och själv tänkte jag att jag skulle visa att det inte på något vis är omöjligt. Så jag håller igång ett par miniåtlar, dvs små dunkar med majs som jag placerat på platser där jag noterat att grisarna passerar. Kombinerar detta med kamera så jag vet när de passerar så kan jag på ett ganska effektivt sätt hålla koll. Skall vi prata siffror så har vi på marken skjutit totalt 12 grisar de senaste 3 åren, av dem så har jag fällt 8 varav 3 under 2019, som ni ser av siffrorna så befinner vi oss i något som skulle kunna kallas etableringsfas. Hur som helst. I lördags mitt under melodifestivalen så plingade telefonen, till min stora lättnad, till och det fanns gris på plats på den närmaste miniåteln. En grupp med mindre grisar åtföljd av en stor sugga. Jag smög ut. När jag närmade mig såg jag sisådär 7 eller 8 grisar i snön borta vid tunnan. De höll på för fullt och jag kunde utan problem smyga in på sisådär 35 m håll. När gruppen delade på sig och friställde en mindre gris så sjönk jag ner på knä och placerade den gula triangeln i bogen på grisen. Knallen med nya RCC S50VAK var inget jag reflekterade över, inte heller bländades jag av någon mynningsflamma vilken ju kan vara jobbigt på natten. När krutröken skingrats och de tjoande grisarna försvunnit i fjärran var platsen tom. Efter en kort stunds sökande såg jag blod, min spontana gissning var lever men jag är ju ingen expert på detta så det kunde vara fel men blod var det i vart fall. Istället för att stöka omkring på skottplatsen så gick jag och hämtade Essa, min löpande kh vorsteh. Hon brukar vara duktig på att snabbt reda ut sådant här men denna gång gick hon bet. Så här i efterhand skulle jag inte tagit ut en löptik på detta jobb, men man lär så länge man lever. Vi spårade i två omgångar ut från skottplatsen. Första gången gick hon S-SV, först i ett spår (utan blod) sedan i nysnö, vi bröt spårandetet efter 300 m utan några klövspår alls. Omtag och denna gång åt NV, upprepning och bara en massa nysnöspårning. Så jag tog hem henne och ringde grannen som är väldigt intresserad av sådant här. Där gick vi med först hans ena hund sedan den andra. Samma resultat igen, fruktlöst. Bara en liten blodfläck vid en stenmur. Efter 3 timmars spårande (totalt) gav vi upp och bestämde oss för att återkomma i dagsljus. I dagsljus spårade vi från blodfläcken vid muren. En grupp om ett halvdussin grisar hade gått åt det hållet. Efter ca 1 km kom vi till ett parti med högt gräs vilket innebar att grisbukarna släpat i snön. Här fanns gott om grissmuts i snön men inget blod, den påskjutna grisen måste ligga någon annan stans tänkte vi. Ny strategi. Vi gick tillbaka till skottplatsen, som nu var 13 timmar gammal. Båda hundarna släpptes i ett desperat sista försök på frisök. De stökade runt lite på åteln, sedan drog de iväg O-SO. Men bara in bakom en gran 15 m bort där den ena började skälla. Och visst. Där låg grisen, en brun och trind galt på 39 kg levandevikt. Skottet hade tagit långt bak i lungorna och passerat levern på vägen ut. Jag tog omhand om den så får vi se vad av köttet som är OK när den styckas om 10-14 dagar. Slaktvikten var 20 kg. Lärdom 1: undvik att spåra med löptik, hon är inte pålitilig och det stör efterkommande hundar. Lärdom 2: vad var det för blod vid muren? En rikoschettskada på en av de andra grisarna - kanske men jag tror inte det för då borde vi sett blod i spåret. Löpblod från Essa - tror inte det för hon har hittills bara släppt "prickar". Blod från suggan som kan ha grisat nyss - det är min personliga gissning men man vet ju inte.

Jo, det har skett ett antal olyckor och dödsfall genom åren i samband med sövningar. Menade absolut inget annat och alla är såklart orsakade av att djuren sövdes, även om olyckan sker under tiden mellan att djuret vaknat och tills det är fullt återhämtat som det dör. Som med allt annat är media mest intresserat av olyckor. Just rovdjur drar till sig uppmärksamhet av journalister, och en del av dem har starka åsikter i frågan som de gärna vill föra fram. Det finns inget nyhetsvärde i att Skandinaviska björnprojektet genomfört tusentals sövningar och att informationen från halsbanden gör studien till den som tagit fram mest kunskap om brunbjörn i världen. Men om en björn dör under sövning blir det genast en nyhet. Diverse jakttidningsjornalister (företrädesvis som inte gillar rovdjur), djurrättskämpar (framförallt de som gillar rovdjur) mm kommer helt plötsligt vara överens i en sakfråga och beklaga sig över hur djuren hanteras och många kommer sucka över vilka klantskallar som far runt och har lekstuga i naturen. Exakt vad som hände saknar tyvärr värde då det har ett större nyhets / klickvärde att få det att se ut som att djuren hanterats illa eftersom det upprör mer.

Jag högaktar hundägare som tar det svåra beslutet att hjälpa sin hund slippa lida i stället för att tänka på sig själv, så TACK!

Tjenare Richard och välkommen till forumet. Du kommer garanterat att få massor av tips genom att skumma igenom alla gamla trådar med precis samma frågeställning som du har, men jag kan försöka mig på en resumé. 1. Undvik alla "paketlösningar" - de sätts ihop enkom för att koncernerna (jaktia, interjakt, jaguargruppen m.m) ska tjäna pengar. 2. Det finns helt ok mellanprissikten nuförtiden. Jag håller Delta optics högt i förhållande till sitt pris (ca dubbelt upp mot siktet du tar upp). Även Minox har fått bra lovord här på forumet. 3. Klarar du dig utan belysning så går det hitta vettiga begagnade tyskar typ Zeiss, Swarovski, Helia m.fl för runt 5-6000kr. 4. Snåla inte på fästena, ta ordentliga stålfästen - inga billiga Millet eller annan skit. Mvh Joacim

Priset vi får betala för att få ha våra vänner. Beklagar sorgen ?

Jag tycker att det verkar vara väldigt bra skött av polisen detta. En varg som inte skyggar för människor känns det väl helt rimligt att ta bort. Att en varg tar ett rådjur är det väl inte mycket att säga om men att den rör sig i ett villaområde och sitter kvar när det är fullt av folk runt omkring är ju inte normalt. Det visade ju sig också att den var skadad vilket, enligt min åsikt, gör beslutet att avliva ännu mer riktigt. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/wwf-oftast-blir-de-radda-for-manniskor-och-saringer-ivag

Never mind, såg att jag kan logga in med mina uppgifter från jägareförbundet tack för tipset !

Om du går in på Svensk Jakts hemsida så har Ulf Linderoth skrivit en artikel just för dig. Ger dig säkert lite mer kött på benen.

Beklagar, men 100 säkert rätt beslut.?

Beror ju helt på vad du ska ha bössan till för jakt. Pyrscha och vaka gris? Då skulle jag köra på 50 eller 56glugg. Ska du jaga drev så skulle jag säga lågförstorande sikte 1-4x24, 1-6x24, 2-8x40 eller rödpunkt. Ska du ha den till både och blir det en kompromiss där jag inte finner nåt helt optimalt. Det blir lite klumpigare på drev och lite sämre på vak. Därför köper man mer än ett gevär.

Jag och Collins beklagar sorgen. Tack Izza för att du födde mig en sådan underbar valp?

Beklagar sorgen! ?

Beklagar sorgen Peter!

Beklagar sorgen.

Starka beslut av en stolt & stark husse, tråkigt när de lämnar oss men skönt att du lät henne slippa lida!

Beklagar sorgen !

Nu har hon inget ont mera. Där hon är nu är det mycket vilt och ingen taggtråd. God resa Izza

Jobbar en del på kontor och har hunden/hundarna med. Var andra hundar på kontoret tidigare men jag frågade om det var OK innan jag tog med den. En kollega har sin wachtel i samma rum. Kravet är att det ska vara snälla hundar som inte stör. Valp som inte är torr hade inte funkat för vi har heltäckningsmattor i halva lokalen. Upplever att de flesta som jobbar här ser det som ett mervärde att det finns hundar att klia och folk som besöker brukar bli glada, en bra dörröppnare att småprata om.

Stämmer bra som Krall skriver att äldre (och sjuka / skadade såklart) djur är känsligare. Det går tyvärr inte att svara kort på om man undviker gamla djur. Oftast vill man studera ett representativt urval av populationen, så allt från unga till gamla av bägge kön. Men i vissa fall kan man vilja följa några individer hela deras liv för att se hur de ändrar beteende. Tex har man följt några björnar tills de blivit någonstans 24-28 år gamla om jag minns rätt. I alla forskningsprojekt där man vill göra någon form av djurförsök (fånga dem, sätta på halsband osv räknas alltihop som djurförsök) måste man ha ett etiskt godkännande från en djurförsöksetisk nämnd. Så om man riktar fångsten mot gamla djur får man beskriva det och hur man tänker gå tillväga för att se till att de inte utsätts för onödiga risker samt motivera varför man anser att eventuellt förhöjda risker är värda att ta (alltså vad man kan lära sig). Nämnderna är noggranna och godkänner inte ansökan om upplägg och motivering inte är bra nog. Så fångsten är ganska väl uppstyrd, sen i slutändan är det såklart fältpersonalen som skjuter pilen som bestämmer vilket djur som ska sövas. I många fall kan man inte avgöra hur gammalt djuret är innan man sövt det, ja såvida det inte är så skröpligt att det har två klövar/tassar i graven - då kan man såklart ana sig till åldern. För att ytterligare komplicera finns det en del fällor som man inte kan släppa loss djuren ur utan att söva dem. Så även om man skulle försöka undvika gamla djur är det inte säkert det går. Det stämmer att det är sällan man sätter halsband på riktigt unga djur, och om man gör det så kan jag inte komma på någon art som sövs. T.ex. så märks rådjurskid i ung ålder (max några veckor) med små halsband som expanderar allteftersom de växer. Hanteringen är snabb och kiden sövs inte. Syftet är främst att studera dödsorsaker (räv, lo, slåtter osv).

Tre hundar, när jag jobbar borta, får dom oftast följa med, skönt med sällskap. Har hundgård (50m2),hemma, där dom kan få vara dagtid om jag bara dags pendlar. Ska byggas ut, eftersom det troligen blir fler hundar på gården... Det är jobbigare att ha EN hund... MEN logistiken, är helt klart jävlaigare med fler!

Japp, som Irbis säger. Att sedera/söva djur är alltid en viss risk, även tama djur på klinik. Vilda djur ännu mer så. T.ex drar generellt en vild älg ungefär dubbla mängden sederande medel jämfört med en djurparksälg.

Farsan som började med det här när vi var små och han körde med sax, det du ÅlandsFilip ? Dela dom på längden och bort med inälvorna, går att ha huvudet kvar om man vill. Upp mot en solig vägg och efter några veckor är de torra och benen är ofarliga.

Hur går det för dig? Sjukt sugen på en vakkoja iaf och sambon likaså. Men iår blev det inget. I stort sätt enda jakten jag vill bedriva utan hund nu för tiden? de är något spec att sitta o vänta på räven. Förövrigt kan man bomma med zeiss x72an jättebra på korta håll. Har gjort de på 3m jag? men träffat på betydligt längre än så. Så ja nån närstridsskytt är jag ej?

Kom precis en bild från en av åtlarna... Den inringade grisen är i vart fall inte liten!

Ja, då var det dags att sammanfatta ett års praktisk erfarenhet på temat begagnad kvalitetsoptik eller ny mellanklassoptik. Begagnad 20 år gammal Swarovski eller ny Minox? Jämförelsen har i de flesta fall gjorts sida vid sida vid samma tillfälle. Siktena har tjänat som allroundoptik vid olika jakt- och skytteformer. Vakjakt vid åkrar och åtel i ljus, belysning och mörker, passkytte och hundföreri. Övningsskytte av allehanda slag inklusive skjutbio och älgbana. Båda siktena har fungerat alldeles utmärkt genomgående. I praktiken har inga skott kunnat tas med det ena siktet men inte det andra oavsett ljusförhållanden (under laglig tid). Rent optiskt finns det inget jag retat mig på i Minoxen. Bra skärpa, upplösning och färgåtergivning. Riktigt bra helt enkelt. Kvalitetskänsla i reglage är också bra i båda. Långtidskvalitet är ju svår att veta. Inga fel på Minoxen under ett år och inga på Swarovskin under 20 år så här långt... I slutändan kokar det för mig ner till att bli ett val mellan vilka egenskaper jag personligen föredrar och behöver, snarare än optik och upplevd kvalitet. Swarovski står för mig för bland det yppersta över tid sett till optik, genomgående kvalitet och kundservice och det får man ju också ta i beaktande. Vad gäller Minox är det ännu så länge ett oskrivet kapitel. Så om jag vill ha riktigt bra optik, smidighet, låg vikt (2 hekto lättare än Minox), obelyst, medförstorande, smidiga rattar, bevisat bra långtidskvalitet, andrahandsvärde, oöverträffad kundservice även på lång sikt samt status är det givna valet den gamla Swarovski. Vill jag ha riktigt bra optik, belysning, större förstoringsväxel, bredare synfält, bra eyebox och längre ögonavstånd blir det den nya Minoxen. Vill jag ha allt och lite extra därtill blir det till att pynta upp ett större antal tusenlappar för en Z6i. Fast det var ju det jag ville undvika?. Man kan inte få allt för en billig peng men vad jag personligen skulle se som förbättringsområden på Minoxen är lägre vikt, längre batteritid, snabbare reaktion på tiltsensorn, något mindre rattar, inga reflektioner av belysningen i tuben (visserligen bara vid felögonavstånd men ändå), samt linsskydd med bättre kvalitetskänsla. I övrigt hänvisar jag till tidigare inlägg. Och om ni undrar så ja, jag behåller båda tills vidare. Mycket tillfreds med att ha både ett begagnat kvalitetssikte och ett extremt prisvärt modernt mellanklassikte att laborera med, fast inget av dem hamnar på den bössa jag först tänkt mig.... Ett sista tips om någon är intresserad av Minox- håll utkik på mellandagsrean. Såg att de gått upp rejält i pris under året.

Ganska precis ett år sedan jag skrev i denna tråd om Dixies bortgång. Idag var det dags för hennes dotter Izza att jaga vidare någon annan stans. Vi märkte att hon gick dåligt på bakbenen i Lördags morse. Vi väntade att åka in tills på söndag morgon till vet. Där konstaterades att ena av de bakre tuttarna var full med var, så vi hoppases på att det endast var en ljuver inflammation. Igår så fick vi samtalet om att det såg mycket bättre ut, men vi beslöt att hon skulle stanna tills idag. Vid 11 tiden ringde de och meddelade att de hittat en väldigt stor tumör, som de nästan såg hur den växte. Jag sa till frugan att ringa vet och fråga när jag kunde komma för att avsluta hennes lidande. Ca 15.00 kände jag hur hennes hjärta slutade att slå där vi låg sked på golvet. Massor av tack Izza för åren vi haft tillsammans, från att jag hjälpte vid födseln fram tills idag. Här är hon hos veterinären idag.

Efterverkningar på beslutet att avliva vargen polisbefälet ska utredas för grovt jaktbrott https://www.jaktojagare.se/kategorier/varg/polisbefal-kan-atalas-for-grovt-jaktbrott-20190205/ Är åklagarna så jäkla kåta att få nån dömd för olaga jakt på varg så dom går på poliser som tar beslut om en avlivning på en oskygg närgången vargjävel