Jag är svinbra på att kasta sten i glashus. Därför gör jag det igen! Skottplacering är viktig, men vad som är än viktigare är jaktskotten man väljer att ta. Media, social sådan, haussar upp något magiskt mycket och det fälls vilt till höger och vänster. Välj rätt lägen säger jag, där förmågan att ta det dödande skottet enligt de premisser vi förbundit oss att göra blir det centrala. Då dör viltet som det ska, oavsett kula, om vi håller oss inom de ramar som gäller för jaktbara viltslag. Visst, vilt dör även av andra kulor, lättare kulor, men beroende av kaliber så ställer detta även högre krav på jägaren att bedöma och förvalta aktuellt läge. En splitterbomb till kula kvittar om skottet sitter illa. Leder möjligen bara till lidande, och kanske för en något kortare stunds lidande än en hårdare kulkonstruktion som placeras på samma ställe. Oaktat så är det valen av läge vi ska vara petiga med. Vilt kan förflytta sig efter att de blivit träffade. Det är normalt. Sen är jag smärtsamt medveten om att ovetskapen när ett vilt inte ligger kvar på skottplatsen är besvärlig. Förvisso kan allt hända, sådan är verkligheten vi har att förhålla oss till i och med att vi jagar levande varelser, vilka när som helst kan få för sig att göra något oväntat, och där kom vi åter till läget vi valt/ väljer att ta.
Vi skjuter alla olika bra/bättre, sämre eller hellre och däri gäller det att välja. Åtta millimeter eller trettio kvittar för viltet. Vår uppgift är att på kortast möjliga tid komma till ett bra avslut utan onödigt lidande, oavsett vilt. Mängden vilt som fälls är inte det väsentliga.
För att ta ett exempel och ge lite perspektiv. På en drevjakt skadsköt en passgranne till mig en dovhind som kom lunkande ut från en plantering. Ett skott genom ett av bakbenen varpå hinden tog fart och sprang så fort den förmådde. Hinden fälldes halvminuten senare av en annan passskytt. På styvt håll med två skott. Båda träffarna var av typen som leder till oundviklig bloduttömning, men satt i olika delar av kroppen framför dovhindens mellangärde. Samma passkytt som skadsköt hinden fällde sen en hare, i samma pass. Skillnaden i läge att förvalta var att haren skuttade ur samma plantering och stannade upp. Haren föll på stället rakt ned. Poängen är förmågan och att välja rätt läge utifrån sin förmåga och därefter rätt läge att förvalta. Båda vilten påsköts med samma kulvariant, från samma ammunitionsask som köpts över disk hos en vapenhandlare, och sköts ur ett äldre svensktillverkat jaktvapen i en av de vanligaste förekommande kalibrarna...
/M