Hade problem med min Breton tidigare, väldigt obstinat och som en idiot i kopplet. Kan bara konstatera såhär i efterhand att problemet berodde främst på mig.
Fick en snabb kurs med en dressör och därefter kämpade jag konstruktivt i två månader och nu är allt så som det ska vara.
Framför allt är det JAG som går med hunden, inte den som går med mig. Jag höll kort koppel i höger hand med hunden på min vänstra sida. Jag fokuserar öht inte på hunden utan går rakryggad med pondus, vid minsta drag/ryck/ofog från hundens sida så tvärvände jag bara utan förvarning, inget ryck, kommando eller slit utan bara en bestämd riktningsförändring. Tog ett bra tag men så sakteliga upptäckte jag att hunden började ge mig uppmärksamhet för att se vart JAG skulle och lixom rätta sig in i ledet. Gäller att få den att förstå att jag som förare är the boss, utan våld och skrik. Lite osäkerhet funkar bra "vart fan ska husse/matte egentligen, bästa att hålla koll och gå bredvid" typ
Idag kan jag hålla kopplet i lillfingret och vovven går snyggt och prydligt bredvid. Men det tog tid!