En farbror jag hade privilegiet att få jaga med ett antal år var en makalös skytt och en fantastisk historieberättare. Vartefter hans skytte blev bättre och bättre blev således också ryktet om hans jaktliga prestationer värre och värre.
Detta är dock sant: vid samlingen på en gemensamjakt stod Helge med drilligen i armvecket då ett par orrar kom flygande. "Skjut dom Helge" sa någon. Jamen dom är för långt borta.... "du kan väl pröva" sa man igen.
Så Helge la en kulpatron i bössan, la ihop, la an och svängde bössan. Pang. Och den ena fågeln ramlade mot marken.
En hund skickades ut för att apportera fågeln, och hundföraren sa alldeles förskräckt då han lämnade över fågeln: " men Helge, du sköt den ju i huvudet"
Men jag fann mig snabbt sa Helge lite finurligt, och sa "ja va fan tror du ja sikte' på då"?