Leaderboard

Cita kör på ❤ och idag fick husse avsluta ?

Har precis äntligen tagit mig hem efter en helg söderut för lite jakt. Då själva jakten iaf resultatmässigtlämnade mycket att önska, tyvärr inte minst pga min egen jyckes tämligen lama insats gav helgen ändå ett ypperligt tillfälle att påminnas om vikten av det där andra. Hur det kan vara en fantastiskt trevlig tid tillsammans med andra likasinnade nya bekantskaper, hur man kan umgås och ha det gött tillsammans även när det kärvar lite. Hur jäkla bra man mår av att sitta i mörkret tillsammans och elda och prata lite om livet. Hur jakten inte alltid handlar bara om jakten. Det är viktigt att påminnas om ibland. God natt nu då efter en tung 18timmarsdag med allt från fästingar till missade flyg.

Måste ju uppdatera den här tråden nån gång. Har släppt Angus ett antal gånger nu i oktober och han har haft flera drev på älg. Tyvärr har det hänt två gånger att han blivit upplockad i bil och ivägkörd...så nu bakspårar han till närmaste väg sen tar han den åt något håll. Jäkligt irriterande, hoppas det går att jobba bort. Men det känns ändå sekundärt när följande hänt: Första älgjaktsdagen i lördags, går med Angus i utkanten av vårt område. Han gör flera fina sökturer på 100-150 meter med klockren återgång. Efter drygt en timme sticker han som ett skott efter något han fått i näsan. På 50 meters avstånd från mig börjar han skälla, ett grövre intensivt taktfast skall. Jag ser inte vad det är för det är så tät vegetation, bara den orange västen ibland när han gör en lov. Det står ett tag men till slut går det lös och jag hör att det måste vara älg. Han driver nu med sitt ljusa drevskall, och plötsligt vinklar drevet rakt mot mig. Ser att det är ko med två kalvar som kommer rakt emot mig med Angus efter. Sätter mig på huk och när ena kalven, som kommer först, kastar för mig så skjuter jag den på ca 5 meters håll. Dom andra älgarna kastar också bakåt där Angus är, och medan dom drar iväg ser jag på pejlen att Angus är 100 meter bort. Jag funderar på om han blev rädd för smällen, men jag ropar på honom och han kommer till mig i sakta mak. Visar sig att ena bakbenet bara hänger och slänger... får bära honom till bilen och efter en massa telefonsamtal där man får svar att dom inte kan hjälpa till så blir det 20 mil till SLU i Uppsala. Efter en hel dags väntan får jag reda på att höften är slagen ur led. Så det hände med största säkerhet efter skottögonblicket. När dom äntligen får tid att göra en åtgärd så lyckas dom få tillbaka höftkulan utan kirurgiskt ingrepp. Nu, två dygn senare har vi fått hämta hem honom och en lång rehabilitering väntar. En helt fantastisk start på jakten fick ett mycket snabbt slut. Jag är väldigt stolt över Angus som bevisat att han är en riktigt duktig jakthund med extrem tålighet. Inte ett endaste gnäll på hela tiden trots den långa resan till djursjukhuset.

Två tunga grova donkar, finns en kikare att trycka dit om den behövs.

Tips på väst som skyddar även här, mot 10 cm synliga betar? Har googlat runt men inte sett någon. Englesons täcker inte detta område...