Leaderboard

Brödernas favvoposition på baksidan...

Han var så cool gossen, 35 kg labrador ville gärna sitta i knä när som ❤️

Beklagar innerligt, och samtidigt tack för att du delade med dig och hedrade Snaps med en fin runa /M

Hörreduru! ☝️Passa jag far upp, vänder uppochner på dig å snor allt kaffe du har gubbstrutt! ? Mormor är inget "fruntimmer"! ???

Min A5 jänke kompis har bra koll på alla cloner , här är en Herters https://www.gunbroker.com/Item/843440844

Argos bror Snaps hämtade sin sista fasan idag. Det var dags för Snaps, han föddes julafton -06 så han skulle väl fylla 14 denna julen. Snaps var glad och klar i huvudet in i det sista men inte lika "med" i matchen längre och kroppen hade sagt ifrån. Flera gånger rullade han mer eller mindre ned för trapporna här och någon gång fick vi lyfta upp bakstället på honom. Men det tycktes inte bekomma honom alls, lika glad ändå. Var med ut och jagade änder i förrgår och hämtade faktiskt in ett gäng ankor trots att han inte behövde eller skickades.. Alltid glad och "på" under uppväxten.. när alla andra hundar hade gjort patron ur under eftersöken på Harg så gick det alltid att skicka Snaps en sväng till.. han hoppade glatt i när man pekade och skickade även om han var slut.. märkte att energin var slut då han hoppade i, simmade 4-5 meter, vände och kom åter och ville upp. Att börja bråka på honom och skicka honom då var lönlöst, bättre att lyfta honom så han kände tryggheten att få komma upp och så skicka igen. När han hade sina glansdagar så var han en helt ok apportör, inte på något sätt någon grym viltfinnare likt brodern Argo, men jobbade på så gott han kunde och försökte alltid lite till.. Vet inte om han hade dålig näsa eller vad det var men han var aldrig speciellt bra på kråkor som kutat.. om han fattade att att han skulle få ont om han tog dem och igorerade dem därför eller om han helt enkelt inte klarade att ta löporna vet jag inte men där var han inte så bra. Det som han såg trilla kom i alla fall in, han var jävligt bra att ha i kojan.. han lärde sig snabbt markera på nedslagsljud och tja han var duktig där helt enkelt. Sen var han faktiskt en rätt snygg gosse, stor och välbyggd.. när han bestämt sig för att kramas vilket ofta hände när man satt i båt..och han var blöt.. så vart det så, han brydde sig inte om att husse eller matte protesterade.. Lydig och snäll, inga problem med andra hundar och öht rätt ointresserad av dem.. aldrig problem att ha honom i ett gäng med andra jyckar.. han var okomplicerad och go helt enkelt och han var min goa Snaps.. Idag när vi körde ut till Norrby så insåg jag hur svårt det var med Argo som jag tog bort innan.. pga cancer.. Snaps var klar, hans kropp hade sagt ifrån det var inga konstigheter. Jävligt ledsamt och sorgset utan tvekan och man är så sjukt tacksam för att få vara själv i detta där ute.. det är ändå en naturlig och normal känsla.. Argo var inte alls något normalt över huvudtaget, hans jävla tumör syntes inte och han var som vanligt.. I samband med det så ifrågasatte jag hela hunderiet, varför i hela jävla friden utsätta sig för detta vidriga.. Den känslan hade jag inte alls nu, detta var något normalt, sunt, fint och naturligt. Snaps och jag har haft det kanonfint ihop, han har varit extremt frisk.. någon grej i armbågen för många år sen men annars helt frisk. På något sjukt sätt så var detta en fin upplevelse som man kanske behövde, både jag och Madeleine är fortfarande helt knäckta av upplevelsen med Argo, på så sätt normaliseras hunderiet i samband med att Snaps nu lämnat oss. Snaps sista apport vart en fin fasantupp som husse sköt med 22:an bara för hans skull.. tack för din tid Snaps och hälsa Argo. Nedan, Snaps till vänster.. den snygga.. Argo till höger 4A748802-A307-40EB-BFF5-4D924EB5BDED.MOV

Ok, tack. Jag gör ett försök imorgon kväll så ser vi vad det leder till.

Jo det stämmer! Man må va betydligt mer "stum" i axeln då man skjuter halvautomat! Grabben köpte en Berika som vi va å provsköt i sommar å för han blev det några eldavbrott pga tomhylsor som haka sig men då jag provade så växlade den perfekt hela tiden.

Han har eller har haft uppfödning av gråhundar å schillerstövare med stora framgångar. Skjuter drivor me älgar varje år trots ett tufft liv med njursjukdom... Tack Jonsson! ???

Du e la för goer du... ?

Beklagar sorgen, vissa hundar verkar nästan kunna säga att det räcker nu Husse, de är dax! Men samtidigt är det ett beslut. Som nästan alltid tas för sent, även om det är alltid för tidigt! //Danielj

Har blivit vek på äldre dagar, tårarna sprutar, är ju inte ens min hund, nåja det är säkert nyttigt med en tår eller två. Ett mycket modigt och starkt beslut, säker på att snaps tackar dig, må han jaga med vinden i näsan och vila i frid. /C

Beklagar din gode väns bortgång, men väldigt fint och värdigt skrivet om honom!

+1 Min SX3 Black Shadow klagar aldrig. Så samma bössa tuggar gladeligen allt mellan 24 och 63 gram. (och jag är en snåljävel då jag köper övningsammo så det är billigast tillgängliga hela tiden) När den blir tillräckligt jäkla dyngig kan den börja klämma fast någon tomhylsa i utkastarporten, men det är efter åtskilliga hundra smällar.

Han hade ju lite tråkigt. Minns inte om han väntade på Hunn eller på någon i jaktlaget...

Varsågod! Se där ja! Ok! Det vet jag inte vem det är! Välkommen förbi om du nu skulle få vägarna förbi.

Hehe, Tack för inbjudan. Ja de va många år sedan jag va i dina trakter. ? Känner Jan Mörk i Överkalix så han va jag å en kompis in å hälsa på då vi va på väg hem från Nordkap. ?

En stadig pjäs, det där! ? Perfekt i hallen att hänga jacka, hatt, paraply eller väska på... ?