Leaderboard

Collins - vinterbadaren. Nollgradigt idag. Han tyckte lite vattenapportering i ån var en lämplig uppvärmning inför veckans kommande jakter till lands.

Slog till på denna. Historien kring den är att den använts flitigt på ripjakt så därav det slitna yttre. Den känns riktigt tight i låsningen. All synlig metall är utan rost och i bra skick. Kolven glappar mot baskylen. Tips på hur man fixar till det mottages gärna. Allt trä är lackat. Men kan ju under vintern snygga till det och olja träet. Trots ålder och utseende känns det som litet av ett klipp. Jäklar vad med skott jag kan köpa mig jämfört om jag köpt en dyrare. Väntar på licens nu så jag kan ta hem den. Hoppas hinna med en sväng lerduveskytte innan det blir för mycket snö. Ni som vet något eller ägt en får gärna fylla på med kunskap och erfarenheter av den. /A

Brödernas favvoposition på baksidan...

Argos bror Snaps hämtade sin sista fasan idag. Det var dags för Snaps, han föddes julafton -06 så han skulle väl fylla 14 denna julen. Snaps var glad och klar i huvudet in i det sista men inte lika "med" i matchen längre och kroppen hade sagt ifrån. Flera gånger rullade han mer eller mindre ned för trapporna här och någon gång fick vi lyfta upp bakstället på honom. Men det tycktes inte bekomma honom alls, lika glad ändå. Var med ut och jagade änder i förrgår och hämtade faktiskt in ett gäng ankor trots att han inte behövde eller skickades.. Alltid glad och "på" under uppväxten.. när alla andra hundar hade gjort patron ur under eftersöken på Harg så gick det alltid att skicka Snaps en sväng till.. han hoppade glatt i när man pekade och skickade även om han var slut.. märkte att energin var slut då han hoppade i, simmade 4-5 meter, vände och kom åter och ville upp. Att börja bråka på honom och skicka honom då var lönlöst, bättre att lyfta honom så han kände tryggheten att få komma upp och så skicka igen. När han hade sina glansdagar så var han en helt ok apportör, inte på något sätt någon grym viltfinnare likt brodern Argo, men jobbade på så gott han kunde och försökte alltid lite till.. Vet inte om han hade dålig näsa eller vad det var men han var aldrig speciellt bra på kråkor som kutat.. om han fattade att att han skulle få ont om han tog dem och igorerade dem därför eller om han helt enkelt inte klarade att ta löporna vet jag inte men där var han inte så bra. Det som han såg trilla kom i alla fall in, han var jävligt bra att ha i kojan.. han lärde sig snabbt markera på nedslagsljud och tja han var duktig där helt enkelt. Sen var han faktiskt en rätt snygg gosse, stor och välbyggd.. när han bestämt sig för att kramas vilket ofta hände när man satt i båt..och han var blöt.. så vart det så, han brydde sig inte om att husse eller matte protesterade.. Lydig och snäll, inga problem med andra hundar och öht rätt ointresserad av dem.. aldrig problem att ha honom i ett gäng med andra jyckar.. han var okomplicerad och go helt enkelt och han var min goa Snaps.. Idag när vi körde ut till Norrby så insåg jag hur svårt det var med Argo som jag tog bort innan.. pga cancer.. Snaps var klar, hans kropp hade sagt ifrån det var inga konstigheter. Jävligt ledsamt och sorgset utan tvekan och man är så sjukt tacksam för att få vara själv i detta där ute.. det är ändå en naturlig och normal känsla.. Argo var inte alls något normalt över huvudtaget, hans jävla tumör syntes inte och han var som vanligt.. I samband med det så ifrågasatte jag hela hunderiet, varför i hela jävla friden utsätta sig för detta vidriga.. Den känslan hade jag inte alls nu, detta var något normalt, sunt, fint och naturligt. Snaps och jag har haft det kanonfint ihop, han har varit extremt frisk.. någon grej i armbågen för många år sen men annars helt frisk. På något sjukt sätt så var detta en fin upplevelse som man kanske behövde, både jag och Madeleine är fortfarande helt knäckta av upplevelsen med Argo, på så sätt normaliseras hunderiet i samband med att Snaps nu lämnat oss. Snaps sista apport vart en fin fasantupp som husse sköt med 22:an bara för hans skull.. tack för din tid Snaps och hälsa Argo. Nedan, Snaps till vänster.. den snygga.. Argo till höger 4A748802-A307-40EB-BFF5-4D924EB5BDED.MOV

Han var så cool gossen, 35 kg labrador ville gärna sitta i knä när som ❤️

Vilket lyxproblem!!! Vet inte många som har hundar med för stort sök!! Är hunn så självständig att den söker för stort så finns det två vägar att gå.... antingen skaffa större marker, eller jaga på vilttätare marker!!? alternativet är väl att träna väldigt mycket lydnad, så du kallar in den när den går för stort!! Skämt åsido.... vad är det för hund? Är det en drivande eller ställande hund? Då skulle jag jubla och satsa på något av de två första alternativen..... är det en fågelhund, så är det läge att ta några steg tillbaks och satsa på dressyren ett tag

Jag har 1:10 på min 204 Ruger och jag skjuter 40 grains Vmax och det funkar bra. Jag frågade piptillverkaren vad de rekommenderade och de sa 1:10 eller 1:9. Likadant svar fick jag från en engelsman som hade en 1:9 på sin. Snabbare än 1:10 hade jag inte valt.

Ok, tack. Jag gör ett försök imorgon kväll så ser vi vad det leder till.

Här har Clever tagit till ALLA till buds medel för att förkunna att denna patron är nåt riktigt jävla extra .... Vad sägs om frän 27mm T5 culot , hård som en apnäve text på hylsan , och tamefan text på culoten ☠️?☠️

Jag har testat några optiska, superchrono samt nu kör jag magnetospeed sporter. Magnetospeeden är helt underbar då den alltid registrerar skott. Spridningen på utgångshastigheten har sjunkit rejält och det tror jag är för att den mäter mer exakt. Den klarar att mäta subsonic och hagel även om det inte är något som tillverkaren garanterar. Enda som inte funkar är att mäta med ljuddpare monterad.