Om ammunitionen man vill ha inte finns att köpa, ja då återstår att ladda själv. Har försökt stå emot så länge som möjligt då jag inte behöver ett intresse till som tar massa tid. Det gick sådär kan man lugnt säga. Nu står jag här med min tvättade hals, en massa nya konstiga prylar på blänken och ska försöka lära mig hur det här med handladdning går till. Normas fina laddbok har varit kul läsning som också tagit en del tid i anspråk... Hur som helst, någonstans måste man börja och precis här börjar jag.
Den kula jag har valt att börja med är Hornadys V-max i 110 gr och den ska laddas i min Tikka T3 Varmint med 60 cm pipa i kaliber 308 W.
Det krut jag har är Norma 200. Tyvärr hittar jag inte laddata för den kulan och det krutet. Norma har dock två andra 110 gr kulor i sin laddbok. Båda går att ladda med Norma 200 och båda har samma laddvikter om min 42 gr och max 45,1 gr.
Gick också in på robsoftdatabasen och letade upp alla V-max laddningar med Norma 200 för 308 w. Intressant nog spänner de laddningarna som finns där mellan just 42-45 gr.
Jag resonerar som så att jag ska börja på 42 gr och ladda en stege i 0,5 gr steg upp till 45 gr för att se vad som verkar ge bäst precision samtidigt som jag är vaksam på trycktecken på hylsorna.
Friflykt tror jag är viktigt att ha koll på. Som jag förstår det får inte kulan ligga mot bommarna när patronen ligger i patronläget då det kan orsaka farligt höga tryck om kulan inte kommer loss riktigt som den ska. Rekommendationen verkar vara en friflykt om ca 1-2 mm. Lite sökande här på forumet ger att flera använder sig av COL (Cartridge Overall Length) om 67-69,1 mm. Detta är bra att veta men jag vet ju inte hur lång friflykt det ger. har man marginalerna på sin sida eller inte med en COL om 69,1 mm? För att mäta friflykten sågade jag ett snitt i halsen på en kalibrerad hylsa och slipa bort alla grader.
Applicerade en droppe superlim inne i halsen på vardera sidan i den kluvna halsen och försiktigt placerade kulan så grunt det bara gick. Därefter laddade jag min “mätpatron” i bössan, lät limmet torka ett ögonblick, tog ut den och mätte.
För att i någon mån försäkra mig om jag inte tänkt eller gjort något helt knasigt gjorde jag om proceduren tre gånger och fick följande resultat på patronlängden:
Innan: 72,15 mm, efter: 71,59 mm
Innan: 72,87 mm, efter: 71,67 mm
Innan: 72,68 mm, efter: 71,63 mm
(i just den här hylsan tryckte jag in kulan för långt så att den aldrig tog i bomarna)
Alla tre värdena hamnade ganska nära varandra vilket känns bra, Om jag utgår från det lägsta värdet så borde jag ha marginalerna på min sida. En COL om 69,00 innebär en friflykt om 2,59 mm i min bössa. Maxlängden för 308 w är enligt Normas laddbok 71,15 mm så till det värdet är det god marginal också.
De hylsorna jag har att jobba med är Norma. De flesta är engångsskjuta av mig själv. Några andra har jag köpt.
Hylsorna verkar vara inom toleranserna också (max 51,18 mm). Inget behov av att trimma längden i dagsläget.
Helkalibrering av hylsorna har jag förstått sliter mer på dem än halskalibrering. Jag kommer inte att skjuta mina patroner i annan bössa än den jag har så jag ser inget behov av att trycka tillbaka hylsorna till standardvärdena genom helkallibrering. Men, för att vara på säkra sidan har jag kört igenom alla mina hylsor genom bössan för att se vilka som går bra att stänga slutstycket om och vilka som trögar. De som går bra att stänga om halskallibrerar jag och de som tröga spar jag för att helkallibrera vid senare tillfälle.
Laddverktyg har jag köpt från LEE. Verkar ha funkis grejer till ok priser.
Gillar särskilt deras halskallibreringsverktyg som komprimerar halsen med enbart horisontella krafter vilket gör att resten av hylsan inte belastas i processen.
Tändhattar pillar jag i med hjälp av en liten press från RCBS. Funkar ok och ger ganska bra känsla men den hade definitivt tjänat på att skruvas fast. Kanske hade det gått lika bra eller bättre att göra det med själva laddpressen men det får jag pröva senare.
Första hylsorna kalibrerade och försedda med tändhattar redo att fyllas med krut. Krutvågen behövde kalibreras också. Det gick inte att skruva ner foten tillräckligt för att den skulle komma i våg. Troligen är det något litet blyhagel som rymt. Ett par bitar ståltråd fixade biffen.
Krutvåg, kruttrickler och krutdoserare laddade.
Lite pyssligt att få doseraren att ge lagom mängd. Siktade på att hamna precis under vad jag skulle ha för att trickla upp det sista tills vågen kom i balans.
Den lilla tratten kom väl tillpass för att få ner krutet i hylsorna utan spill.
När alla hylsor var fyllda kikade jag igenom dem så ingen var tom eller överfylld.
Satte kulisättningsverktyget i pressen med kulisättaren i sitt mest utskruvade läge. Med patron med kula uppförd i verktyget skruvade jag sedan ner kulisätaren till den tog emot. Varpå jag i små steg med mätning mellan varje tog mig ner till en COL om 69,0 mm.
Visade sig vara svårt att få kulorna att fastna alls i hylshalsen så jag fick hålla dem på plats tills jag fört upp dem i verktyget.
Sådär, en stund senare, mina första patroner är klara.
En liten lapp i locket på asken hjälper minnet tills man väl är på skjutbanan.
Då återstår bara att prova och se om det funkar och hoppas att jag inte fått allt för mycket om bakfoten i processen.