Insåg (när jag satt i soffan på julaftons kväll och lät tankarna vandra) att jag hade en ändstump från en Remington hagelpipa liggandes. Denna hade blivit över då en gammal fullchokad, toklång dito utan spång hade blivit konverterad till slugpipa till en wingmaster som jag hade för några år sedan. Längst ut på den satt ett vanligt pärlkorn. Gängan var några tiondelars millimeter mindre i diameter, men stigningen stämde så den fick åka dit. Nu var det iofs ett pärlkorn och lite stort för min smak, så jag spände försiktigt fast det i chucken till pelarborren, plockade fram en slipmaskin och gick lös på den med borren igång. Duger för att testa Hippens tes om att detta är det perfekta:
Utöver detta så kan jag meddela att om det övre slagstiftet i eran B25 verkar hänga ut lite så är det för att det inte finns någon fjäder där. Det undre har en retur fjäder men inte det övre. Fråga mig inte varför, men jag tänker inte hävda att jag vet bättre än John Moses själv, så det får vara så. Automatsäkring har nog bössan aldrig haft, för dom delarna som krävs för den funktionen saknas, så det är bara att lära sig att leva med det också.
I övrigt så har jag pillat rent ca 70 års skit från skrymslen och vrår och ersatt med ett par droppar olja.
Så: säkring, slagstift, rengöring och korn åtgärdat. Nu är det bara resten kvar...