Leaderboard

Ang. det "goda hatet" och diskussionsklimaten i världen idag är totalt åt helsike. Valfri diskussion idag går till så här: 1, Fakta har ingen betydelse utan hur det känns är viktigare! Upplevelse slår ju alltid fakta som vi alla vet! 2.Till skriv din meningsmotståndare en åsikt. Tvinga dem att försvara den även om det inte ens är deras åsikt. 3. Blanda in Usa eller Nord korea. Beroende på vilken sida du kan anses höra till! Det är ju så att höger är alltid lika med Usa. Kommunism har ju inget land testat och om det "erkänns" så är det inte din variant av Kommunism! 4. Förlöjliga, förlöjliga. Om diskussionen inte går rätt så är personliga påhopp din bästa vän, men glöm inte att klaga högljutt om det kan utläsas en minsta kritik mot din person eller argumentations teknik. 5. Glöm inte att mest "likes" vinner. Så håll dig till den stora massan! (Vet inte vad som har hänt med "Bara döda fiskar flyter med strömmen") Själv lever jag efter. "be careful of the masses sometimes the m is silent" //Danielj

Idag vart det en Taiga klar i 3,7 mm tjockt 52100 stål o skaft i Amboyna. Seved

Pass 9 levererar som vanligt! ??

Eller så är det bara inse att FB har spelat ut sin roll, och sakta kommer att självdö... Allt fler lämnar fb, för att det har blivit ett rätt trist ställe, eller en echo chamber...

Väntar på nya bältet men stoppade några nya nitar på det jag använder bara för att se hur det blir.

Så Jan Emmanuel har lagt en moralisk dralt i det blå skåpet...Utan konsekvenser.. https://blickovernejden.wordpress.com/2020/07/12/det-endemiska-svenska-hyckleriet-och-det-goda-hatet/ https://www.gp.se/nyheter/gp-granskar/fortsatt-förtroende-för-jan-emanuel-johansson-trots-stödet-till-djurfront-1.31133692?fbclid=IwAR1WtHG6nE0gu_A5xnWxRjX1OrPaHz6yC96aRpjIlajZLIKTRLu8ffUe7tg

Pass 9 bjuder oftast på gul kantarell, trattkantarell och svart trumpetsvamp. Har dock aldrig sett något djur där ?

Gamebore förs av jaguargruppen. Regal är en bra stålpuppa med lite åka i. Och utan plastkopp. /T

Nu är även det svarta klart för nya ägaren, ligger i bilen och väntar på hämtning. Gick lite drygt 200 nitar till det, jag har bara satt dit och tryckt nitarna med tång och skurit ut för spännet.

Jo några 100 är det iaf, minns inte vad hon så att det gick till mitt på bilden. Få se om det fungerar lika bra som det gamla i skogen med eller om det bara fungerar till fiske.

Jaktpatron med stål, lämplig även för äldre vapen med korta patronlägen så länge chokerna är öppna. ??

Shotkam försök 2 https://youtu.be/HDqJOhIsb9o

Snart helt klart men använder det under tiden, har inte kommit mig för att sätta dom större i mitten ännu som i det högre upp i tråden.

Å första frågan under löd: Är den gängad å i så fall vilken gänga? ?

En Baikal från -83, hittad på en loge i Västerbottens inland? Som ligger på Robsoft med beskrivningen "helt okej bruksskick: 5000 eller bud?"

Tyst i klassen så ska farbror reda ut det hela.... Vi börjar med att reda ut vad "Gyttorps Röda" egentligen är..... Gyttorps Röda är ett begrepp i den delen av den svenska jägarkåren som antingen går med rulator eller snart kommer att gå med rullator. Den började sitt liv som en rullförsluten puppa förmodligen laddad med svartkrut från början som Gyttorps normala jaktpuppa. Den har under sitt liv utvecklats till röksvagt och stjärnförslutning för att till slut avvecklas och bli det som på slutet hette Gyttorp Traditional. En rullförsluten puppa med rödorange papphylsa. Så "röda" har därmed laddats från 24gram till 32 gram vad jag sett i hylslängder från 65 till 70 via 67. Ovanpå allt finns de även som Skeet och trappatroner. Det är ju en kvalitetsnivå långt mer än en modell. Som enkelt bevis härför: Grejen med Gyttorp är att "röda" är en nivå på kvalitet eller prestanda. Till skillnad mot resten av världen så anser Gyttorp att hylsans färg ska ange vad man avser skjuta i stället för att det ska ange kaliber: Gult för kaliber 20 Rött för kaliber 12 Blått eller grönt för kaliber 16 Rött är med andra ord "lagom" - rätt typiskt svenskt med andra ord. Men det med kaliberbundna färger ansåg Gyttorp är korkat.... Så det följde man inte alls med en del problem på exportmarknaden..... Det andra som gör röda en smula unika är förpackningen. I resten av världen är 25 ask norm eller standard. Dock inte i sverige där harjägare med stövare satt normen (jävla hundyl som inte har ett jota med jakt att göra) så de säljs i 10-pack med dubbelt lager lack. Detta för att patronen ska hålla när den ligger och skramlar i fickan typ en eller två jaktsäsonger. I mer utvecklade delar av Europa så är det ejektorn - inte tumme-pekfinger som tar ut den oskjutna patronen - som kastar ut tomhylsan. Så....... Gyttorp Röda är därmed definierad. Gyttorp Gröna dök rätt snart upp som en "lite enklare röd" för övning och duvjakt. Dessa är exakt samma som de röda med två undantag - de har bara ett lager lack, och säljs i 25 ask. Laddade med 28, 30 eller 32 gram (beroende på hylslängd) US7 eller US6. Gyttorp Fasan (notera nu för faen skillnaden mellan Fasan och fasan - det första är en fågel det andra en psykologisk reaktion) är däremot en premiumpuppa som normalt sett laddades med nickelplätterade hagel. Men dessvärre i gul hylsa vilket vi enligt ovan ser är jävligt fel. Den kom att ersättas med en olackad beige Pheasant i 12/65 med samma nickelplätterade hagel men dessvärre laddade med ett temperaturkänsligt skitkrut som gör att den vid minusgrader säger "plopp".... Vilken ersattes med: Den gula riktiga Fasan gjordes stundligen under namnet Pheasant med, men den sålde tydligen inte så bra (vad konstigt när den har tokfel färg) eftersom den dök upp på den svenska marknaden med.... Kan tro det om man inte fattar hagelkultur. Den senare en trevliga puppa om det är si-så-där 10-15 grader varmt, även om den inte luktar alla lika gott som gamla Röda/Gröna/Fasan. Den ursprungliga är nog Gyttorps bästa patron sett till hur extremt väl balanserad den är mellan rekyl och prestanda. Grejen var att Gyttorp som likt vår nuvarande utrikesminister hade obefintliga kunskaper i hagelkultur och lite risiga engelska döpte då om röda och gröna till "Game" när de försökte sälja dessa utomlands. Dessa förekommer med röd hylsa eller grön hylsa, enkelt lager lack, 28 eller 30 grams laddning i 25 ask. Ibland laddade med förnicklade hagel. Men grejen är - det blev tydligen hylsor över som inte sålde (vad konstigt???? En korkad tillverkare som inte kan hagelkultur, laddar med fel färger och inte kan engelska) så stundligen kan man som nedan hitta "Röda" fast med namnet "Game" på hylsan..... Grejen här är att hittar man dessa röda i 25 ask så är det exportmodellen, i 10 ask är det svenska puppor. Asken nedan är såld som "Gyttorps Röda" men har den engelska hylsan. Och förmodligen två lager lack.... annars är det den här asken de flesta associerar med Röda. Men grejen är - det är antalet lager lack som skiljer! Hur som - världens bästa puppa alla kategorier är Gyttorps Nickel Skeet (svart hylsa med rätt hög culot) 36g US 7 (senare 32) med förnicklade hagel. Det skulle dröja till Gamebore kom med Pure Gold som det dök upp en puppa med motsvarande prestanda..... Senare skulle de här dyka upp: Vilka är en trevlig bulkpuppa i snygg färg, fast i plasthylsa och plastförladdning. Grejen med perioden under namnet "GAFAB" (Gyttorps AmmunitionsFabrik AB) var att det stundligen smög in polsktillverkade puppor i de askarna laddade av Olympic. Ibland var det riktigt bra, som regel var det rent skit..... Sedan köpte Sören Gyll firman till sig adoptivpåg Robert - vi ska vara snälla och konstatera att allt inte är miljö, det finns arv med. Det gick "si-så-där" under den unge Roberts ledning. Ynglingen gick sedan vidare till en rad styrelseuppdrag i bolag som inte heller imponerat.... https://www.proff.se/befattning/robert-gyll/-/10579980/ Och slutligen - Gyttorp imploderade och heter numera Norma. En annan firma med lite risiga kunskaper i kultur och engelska de med även om det är aningen bättre ställt hos Norma i de aspekterna. Lite trist att en firma som bevisligen kunde skulle drabbas av så tvärusel ledning och direkt kriminell marknadsledning. Det hade kunnat gå annorlunda. Se bara på Gamebore - de började som ett extremt litet familjeföretag strax innan GAFAB-perioden. Se vad de är i dag.... Det hade kunnat vara Gyttorp som gjort den resan. Det var det nu inte. /T

Har du några grodperspektivsobjektiv på kameran eller är jag verkligen sådär fet??? ?

Två år tog det... och nu funderar jag på en finare kolv... Två år till?

Bild på nya, funderar om jag ska sätta som i det andra bältet i varannan eller i varje på det här.

Hej, för det första så är det stor skillnad på effekt beroende på vilket vilt vi jagar. Min jaktliga mentor sköt stora mängder rådjur med en 6.5x55, hans laddning för vaktjakt var en 85 grains Sierra varmint i nästan 1000 m/s. Han upplevde i princip aldrig att rådjuren tog ett enda steg efter skottet, eller att han fick genomskott. Även mindre vilt går ganska enkelt att få på plats men ju större viltet blir desto mindre imponerat verkar det vara av hög hastighet och kulor som splittras. Jag började jaga med 308 win 1985, då änvände jag mig av 180 grains Partition i 800 m/s som funkade bra till älg och rådjur. I vissa lägen gav den rätt kraftig köttförstöring men på det stora hela funkade den rätt OK. Eftersom jag var pigg på att prova olika kalibrar och kulor vid den här tiden så blev det ganska snabbt så att jag använde antingen 9.3x62 eller 375 H&H till älgjakten och en 6.5x55 till rådjur och mindre vilt. 308:an användes mest till de jakter där både rådjur och älg kunde bli aktuella. Den skillnaden jag upplever mellan 308 win och 9.3x62/375 H&H är framför allt att viltet markerar träff mycket tydligare med 9.3x62/375 än vad de g med 308 win. En travande älg ”snubblar” ofta till innan den fortsätter om du träffar med en grövre kaliber men med en klenare kaliber så travar den ofta på som om inget hänt för att 20-50m längre fram gå omkull. Jag upplevde aldrig några avgörande skillnader i flyktsträcka, utan en älg som träffats i lungorna gick allt emellan 0-100m i princip oberoende av kalibern. Däremot upplevde jag ingen större skillnad i vare sig effekt eller flyktsträcka mellan kalibrar som 6.5x55, 7-08 Improved, 308win.eller 30-06. Däremot så började mitt intresse för olika kulor och hur de uppför sig i viltet att vakna, tidigare hade jag bara varit intresserad av att hitta laddningar som var så snabba som möjligt med hög precision. Under åren som följde provade jag rätt många olika kulor i framför allt min 308 win, det var allt från 185 grains Mega till 150 grains Ballistic Tip. Efter ganska mycket exprimenterande kom jag fram till att om jag laddade två olika 150 grains kulor så var jag ganska välrustad, jag laddade då en 150 grains BT till framförallt rådjur och småvilt och en 150 grains Barnes X till älg (och de första vildsvinen). I takt med att det kom nya kulor på marknaden så utvecklade jag istället laddningar med en bondad 150 grainare och en XLC som så småningom ersattes av en TSX. Eftersom TSX både öppnar tidigare och ger en större expanderad diameter så har jag uppfattningen att den är betydligt effektivare än vad tidigare generationer av Barnes kulor varit, därför har jag numera nästan alltid en 150 grains TSX i min 308 win. För drygt 10 år sedan fick jag för mig att jag skulle testa magnumpatronernas förträfflighet, i detta syfte beställdes det en 300 win mag från Hr Eliasson. Bössan var byggd på en rem 700 med syntetkolv från McMillan och hela baletten... Bössan var trevlig och sköt ruggigt bra, jag provade olika kulor ifrån 165 grain och upp till 200 grain och visst dog de vilt jag fick framför pipan på ett övertygande sätt men det fanns en del olägenheter med kalibern. Det förekom ganska ofta att rådjuren hade sprängda mellangjärden även fast träffen satt precis bakom bogen, dessutom var den givetvis inte lika bekväm att skjuta som min 308 win. Eftersom jag inte upplevde att effekten på vilt som älg eller vildsvin var avgjord bättre än med 308 win och sämre än med 9.3x62 så användes bössan alltmer sällan. När 300 wsm kom ut på marknaden så införskaffades en sådan pipa istället till min R-93 för de fallen där långhållsegenskaperna hos en 300 mag skulle komma väl till pass. Kontentan avmin erfarenhet med 300 magnum är att de inte ger en speciellt mycket bättre effekt än mer ”normala” klass 1 patroner trots att utgångshastigheten är uppemot 100 m/s högre, fördelen ligger istället i att kulbanan blir lite flackare men framför allt i att de ger bra effekt även på längre håll. Precis som Micke konstaterat så dör vilt av två olika anledningar, antingen så skadas CNS (centrala nervsystemet) permanent eller också så kan viltet dö av ett snabbt blodtrycksfall. Sist vi diskuterade detta så insåg jag att Micke har mycket bättre koll på det exakta medicinska förloppet än vad jag har varför jag låter det vara. Kontentan är att om man bortser från träffar i CNS där kalibern är av underordnad betydelse så är den avgörande faktorn för hur snabbt döden inträffar den permanenta sårskadan storlek, utseende och placering. Visst påverkas flyktsträckan av hur stressat djuret är i skottögonblicket och förvisso kan en träff i den omedelbara närheten av ryggrad eller halskotpelaren slå viltet till marken men det är ändå den permanenta sårskadan utformning som bestämmer hur snabbt djuret dör. Om jag skall försöka sammanfatta mina egna erfarenheter så skulle jag säga att: Den största skillnaden inom en given kaliber får man genom att välja kulor med olika konstruktion. Här har man möjlighet att få helt olika effekt baserat på vilken kula man väljer, antingen väljer man en kula som likt Mickes favoriter avger en massa sekundärprojektiler eller också väljer man en TSX eller alla de otaliga varianterna där emellan. Att byta kulvikt ger däremot väldigt liten skillnad i effekt i viltet, däremot kan det ge stor skillnad när det gäller kulbana. Att välja en patron med en för kalibern stor utgångshastighet ger framför allt fördelar på längre håll (över 200m) där både den lite flackare kulbanan och den lite bättre effekten ger utdelning. På typiska skjutavstånd för den svenska älgjakten ger det dock en ganska liten fördel med hög hastighet men med rätt kulor är det inte heller någon större nackdel med hög hastighet till det lite större klövviltet. När det gäller flyktsträckor eller skottecken så har jag inte kunnat se några avgörande skillnader mellan en fulladdad 300 Win Mag och en likaledes fulladdad 308 win. För att få en tydlig ökning av effekten så måste man öka kalibern markant, jag pratar inte om små skillnader utan om lite mer rejäla ökningar av kalibern. Om du har en 308/30-06 och vill ha mer effekt så bör du i vart fall gå upp till 9.3/375 för att se någon tydlig skillnad i effekt. Jag har alldeles för liten erfarenhet av bygelrepetrar och deras kalibrar för att med säkerhet uttala mig om dessa. Eftersom jag vill ha möjlighet att skjuta på lite längre håll så är det inte troligt att jag kommer att skaffa mig erfarenhet av dessa. För den typen av jakt där byglar skulle vara fördelaktiga väljer jag utan tvekan at beväpna mig med en liten dubbelstudsare. Vänligen Henrik