Igår var en intressant eftermiddag med hunden. For ut en sväng mest för skogsvanan men även för att träna söket när det inte är skarpt läge med jakt, utan prestationspress mitt i veckan själva helt enkelt. Hon söker som vanligt 50-100 meter men efter någon timme drar hon plötsligt iväg på ett kringlande spår ca 700 meter. När hon enligt pejlen är 1 km bort hör jag skall. Hon står både stilla och skäller, sen rör hon sig under tystnad (som en gråhund ska) i en 200 meter stor cirkel, sen står det still och hon skäller igen. Sen kommer hon sakta emot mig så jag tänker att hon är påväg tillbaka, men 250 meter ifrån viker hon skarpt vänster, följer fort några 100 meter innan hon släpper och kommer tillbaka till mig, nöjd och glad. Hon var borta totalt 40 minuter, längsta hittills. Det blev tyvärr helt mörkt (bor i Norrland) så jag kunde inte gå och kontrollera spår men jag är nästintill säker på att det var älg med tanke på rörelsemönstret, samt att det kastade 250 meter nära mig då vinden snurrade så att den säkert fick vind av mig och skenade iväg så hunden gav upp.
Och jo, även denna gång berömde jag hunden lite lagom. Hon var nöjd. Husse nöjd. Så länge det går framåt om än sakta så är allt bättre än att ingenting händer som det varit hittills. Som sagt jag ska göra vad jag kan för att få igång henne denna säsong, hon är så otroligt trevlig utanför jakten så det vore fruktansvärt synd annars.