Ah, kanske skulle göra en notering igen. Hälsade på en kompis på forumet i Uppsalatrakten och unghunden Poppe hade en riktigt bra dag, litet hjärnsläpp framåt eftermiddagen kanske ?
Poppe jagade två såtar. Den första såten skulle vi bara jaga gris, så jag hade ett allvarligt samtal med Poppe innan släpp och jag förklarade reglerna för honom. Jag gick 200 meter in i såten med koppel innan jag släppte, Poppe gick iväg 300 m på en sökrunda och hämtade en flock grisar. 60 skall per minut i upptaget, det ÄR mäktigt. En av grisarna gjorde en utbrytning, ett ensamt hondjur på cirka 70 kilo som gick förbi undertecknad som fick lufta dubbelstudsardrililngen. Ärligt talat kunde jag ha skjutit bättre... men den grisen dog till slut i alla fall efter lite stöttning av en annan hundförare och dennes jycke. Första grisen för Poppe!
Poppe gjorde ett par andra mäktiga drev i den såten och hade den goda smaken att hela tiden hålla sig inom 1 km avstånd i dreven och cirka 400 meter i söken. Som vanligt, han söker FORT men han driver långsamt och spårnoga, så det buktade fint. Det sköts en gris till i såten men jag tror inte att det var för Poppe.
Därefter fick jag vara limpbitare i en kort såt (passkyttar äter limpmackor, right?). Inget av intresse hände där.
Såt nummer två (jag räknar inte den förra ? ... Här är ett exempel på hur varje guldmynt också har en baksida. Envishet och minne ?
Jag släppte Poppe ett hundratal meter inne i såten, Kanske inte precis där det kändes som hetast, det var hög lummig (!) granskog med lång sikt. Men jag hade en passkytt inte så långt bort, ungefär där jag gått in i såten och jag tänkte att den skytten kanske känner sig lurad av att hundföraren gått förbi med hunden kopplad.
Jag är nämligen fortfarande i injagningsläge med Poppe och tänker vara kvar där säsongen ut. För att stötta förarkontakten med Poppe vill jag att varje sökrunda börjar hos mig och slutar hos mig - och jag flyttar mig inte en millimeter. Det fungerar riktigt bra, alltmer ofta verkar det som att Poppe gått på den bluffen att det går inte att jaga utan att Husse strukit av kopplet... så han kommer tillbaka till mig efter avslutat drev utan att busjaga på bortaplan, utanför såten i värsta fall.
Jaja, jag släppte och han gick igång direkt och ringade, cirklade, sökte, det var riktigt hett men jag kunde inte fatta vad han försökte hitta. Jag hade ju 150 meters sikt och såg honom mest hela tiden. MEN så fick han upp en liten kronhjort som han drev förbi passkytten jag talade om, tyvärr fick inte dessa skjutas. Poppe gick 800 meter och vände sedan tillbaka i sina spår, men fick upp en hare bara 50 meter från mig. Haren sprang 3 meter från mig. Jag kopplade när Poppe passerade, och gick sedan vidare.
Poppe tog upp ett bakspår på rådjur som han följde coirka 100 meter innan han kom fram till att a) det här var ett bakspår b) "hade jag inte en hare i såtens början?".
Det var som att ha en magnet på jycken. Han skulle tillbaka dit. Jag kallade in, kopplade, gick vidare, släppte, Poppe gick tillbaka för att leta på haren. Såten kändes tom, så jag förstår att han hellre gick till haren men... jag är allvarligt lite nöjd med detta eftersom det är i linje med en händelse från 2019.
Den händelsen... Poppe hade 6 dov i en granplantering (minst). Han tog ut två, en sköts, han GICK TILLBAKA och hämtade två till (en sköts), han GICK TILLBAKA och hämtade ytterligare två... som det tyvärr blev en långskjuts på.
Så visst, man kan tycka att det är trassligt att en jycke minns för mycket och är för envis... men det finns uppsidor av det också.
Det fanns andra hundar med på jakten, men det var föredömligt separerat mellan de olika hundförarnas områden och alla hundar höll sig i skinnet, det var en krullsvans som tog en längre resa men det var allt på den fronten.
Så... Riktigt bra dag för Poppe. Grymt tryck i jakten, men fortfarande skapligt kontrollerbar. Precis på gränsen. Det är precis där jag vill ha honom, man kan ske inte kan få mer ur den här urkraften till hund.