Har en skalldrivande Springer. Mycket trevlig hund som vi tog över när hon var 3,5 år.
Lite jaktidiot i henne, svårt att kalla av på drev och funkar sådär som fågelapportör, mest för att hon inte kan vara tyst utan drevskallar på inkommande fågel? Givetvis en fråga om fostran, men då vi är tredje familjen för henne ville jag inte ta i för hårt. Dessutom var det jakt på klövvilt som låg i fokus. Hon jagar ytterst sällan gris och när det gäller älg måste jag vara med och stötta innan drevet går igång ordentligt, sen kan hon hänga i 5-10 minuter. På övrigt klövvilt är drev tiderna 15-20 minuter i ganska makligt tempo då hon är spår noga.
Har gått en hel del eftersök med henne. Under drevjakt så hänger hon på skadat vilt som hon får nos på, och det släpper hon inte innan det är klart eller hon helt enkelt inte orkar mer, brukar var 1-2 timmar beroende på hur mycket hon hunnit jaga innan. Vilt upp till normalstor dovhind som hon hinner ikapp drar hon ner och håller fast eller avslutar själv. Roligaste minnet var en mellanstor dovhjort som var rejält bukad och gick upp när vi spårade. Släpte hunden och hon gick ifatt, fick ikull den men för att få den kvar höll hon upp bakbenet på det sida som hjorten låg på så den kunde inte resa sig.
Rekommendera starkt en skallande Springer Spaniel, börjar själv fundera på en ny då Wilma är 11 år.