Jag har nu 5 taxar, Jackie och en Gammeldansk Hönsehund, Ebba, att jaga med.
Taxarna vet man vad de levererar!
Ebba har redan stått för fasan två gånger, så där har man en plan för vad hon ”skall” leverera.
That leaves Jackie....., och det är en heeeelt annan historia! Missförstå mig gärna rätt med denna texten. Att släppa lös Jackie är lite som Pandoras ask (dock kommer inget genuint ondskefullt hända!): man får vara beredd på vafansomhelst! Fast på begränsad yta! Att hon skulle apportera, fine, det förstod man! Men att hon skulle rapportera, det hade jag fan ingen aning om!!! Vad innebär detta då? Rapportera? Jo, hon drar iväg och hittar nåt intressant men som hon tycker inte är för henne! Detta tog ett tag för mig att klura ut..., när hon hittat t.ex vildsvin så kommer hon tebax till mig, men stannar en bit bort. När vi tittat på varann en stund så drar hon iväg igen och kommer tebax, men stannar ytterligare lite längre bort. Detta upprepas sen några gånger till med allt större avstånd oss emellan:”Husse, kom med och kolla”, betyder det! Nu, när jag klurat ut det, eller kanske rättare att Jackie lärt mig det...?, så ropar jag till nån med skarpare hund om positionen, och så har vi drev eller stånd! Så jävla coolt! Särskilt som det hänt i såtar som redan gåtts över med krullsvansar. Vid ett tillfälle så gjorde hon så med tjur, ko och kalv, och vid femte påhälsningen så fick de nog: pang, och över radion lät”-Kom en hel familj gåendes här.” De blev väl nervösa/irriterade av hennes uppvaktning som var halvdiskret och traskade iväg? Hon jobbar så olika: stökar som en tok i högt gräs, står för fågel och hare om hon går fatt i löpa, fyrfotahopp i åar och andra vatten efter sjöfågel, rusar in i vassar från land om hon upptäckt fågel. Ja, listan kan göras lång på de ”jaktsätt” hon har! Så när hon är lös så kan lite vadsom hända! Roligast hittills i år två saker särskilt:
1. Hon är lös vid älgjakt och har tidigare rapporterat in älg, som vi sedan satte jämte på. När vi går vidare så blir det ett kort förföljande på rådjur, ett stånd på tjäder, TILLS hon sätter en jävla fart och.... PLASK, kvack, kvack, kvack.., Höll på att flabba ihjäl mig! Från hjärtat i halsgropen till ett förlösande garv så gick det inte många sekunder! Inte alla tyckte det var kul, bland jägarna. Men när jag frågade om jag skulle ställa av henne för älgjakten så kom flera på att hon gjort nytta tidigare, även samma dag, så vi fick hållas!
2. Vi skulle jaga rådjur med taxarna, men Jackie ”tjatade så”, så hon fick följa med. På plats såg jaktledaren att labben var med och undrade om hon kunde gå över några kullar, så det syntes att man jagade nära husen för att hålls efter tulpanätande rådjur! ”Inte för att där är några rådjur, men då ser folk att vi jagar där iaf”. Sju rådjur senare så lät det annorlunda... Det sköts efter ett men det gick inte så bra, men det kunde inte JackiePaki rå för!
Så hon är numer en renodlad jakthund, och inte alls den hund frugan sett fram emot! Det har hon nog oxå lärt mig: jakten bor nog hos många hundar, om de bara ges chansen! Och som hon levererar, om än på sitt sätt, så får hon många chanser! Just nu står det klart att inkallningen måste sitta djupare, när hennes svårtyglade jaktlust blivit så stark! Men i övrigt så är hon en alldeles vanlig, trevlig labbe som älskar allt och alla!
Jackie, min skatt!