Jag har jobbat med frågan sedan 2011. Redan då var de flesta av oss som diskuterade frågan i jägarkretsar i Bryssel hyfsat överens om att detta bara är en tidsfråga, oavsett vilket land vi kom ifrån, såvida inte jägare, skyttar och deras organisationer verkligen visar framfötterna när det gäller att hantera de problem som finns. Samarbetet jag var med och drev mellan Jägareförbundet, Livsmedelsverket och SVA när det gäller bly i viltkött har lyfts fram gång på gång i Europa som exempel på hur det är möjligt att hantera potentiella problem. Men det har liksom inte riktigt blivit verkstad där heller.
Mina undersökningar visar att mer än hälften av jägarna i Sverige övar (övade, 2016-17) med blyhagel, fast det är förbjudet utom i specifika undantagsfall (viltstig, olympiska grenar). Och att en tredjedel av jägarna själva uppger att de huvudsakligen använder blyhagel i vad de själva definierar som våtmark. Vilket förstås också är förbjudet. I fjällen, där rimligen mycket av hageljakten sker efter dalripa i någon form av mosaik av blöta vitmosseområden, salixsnår och torrare partier är andelen 70 %. Allt det blöta klassar in som våtmark även med dagens svenska våtmarksförbud, och det går knappast att jaga i sådana miljöer utan att en del hagel faller i det blöta. Sammantaget håller det liksom inte riktigt att hävda att vi har ett välfungerande blyförbud.
Det är ett par år kvar, minst, men jag ser det som uteslutet att detta håller i längden. Tåget har gått, och vi har inte klivit på i tid. Blyhagel i våtmark är förstås redan förbjudet, men de nya, skarpare reglerna (ny definition av våtmark) träder i kraft om två år.