Vi hade en smålandsstövare i jaktlaget fram till i vintras då han blev för dålig pga ålder.
Ett stort problem med den här jaktformen är att folk inte har tid.
Hunden behöver släppas ofta, gärna minst 3 ggr i veckan.
Pejl används alltid nu för tiden. Drar drevet ur marken tycker passkyttarna att det är tråkigt och vill att hundföraren åker och hämtar hunden för nya släpp vilket är helt värdelöst.
Om husse är av gamla skolan och anser att hunden ska komma tillbaka på egen hand börjar folk droppa av med alla möjliga ursäkter.
Om haren skulle bli synlig femtio meter från pass kan man ge sig tusan på att skytten flyttar sig... när så drevet kommer tillbaka nästa gång går haren där skytten stod från början men nu får haren vittring och drar med sig hunden ut ur marken.
Skulle det finnas räv i såten är den redan väl medveten om jägarna för idag finns det ingen som kan stå still och vara tyst.
Jag uppskattar jaktformen så som den var när "gubbarna" inte var styrda av "klockan" där "klockan" i det här fallet är flickvänn, sambo, fru, mamma, barn, jobb, tv-sport eller vad det än må vara som för stunden är viktigare än jakten.