Leaderboard

Inne i en curly period 😳 Och gårdagens 5,5 kg klump 😍

Har faktiskt haft med en vegan ut på jakt. Lite vadslagning med en kollega. Hon fick en helt annan bild av jakten. Vi såg rådjur med kid. Vildsvin med randiga, grävling, älg och räv. Och sköt inte ett skott. Frågade efter om sanningen var likt den bild hon målat upp. Och svaret var nej. Visade henne foderspridare och syftet med dem. Saltstenar och varför vi har jakttorn. Som krydda på moset höll hon på att smälla med en gris påväg hem på natten. Hoppas hon sprider infon... S

Tycker det låter som svajjande motivation, som några varit inne på redan så har barn och hela köret förändrat livet. Du saknar motivation och du öppnar skåpet för att vapnen ska "tala till dej"... motivera dej. Har varit i samma sits, är väl delvis kvar där, och jag har märkt att en ny bössa ny kaliber kan motivera en igen. Du är väl inne på samma.. du förändrar garderoben osv för att komma tillbaka. Är det månde skälet till att du köper tillbaka din första bössa..som jag förövrigt missat vad det var för något..? Samtidigt.. Det är liksom ok att göra annat/vara hemma.. skogen finns kvar och viltet likaså. Jag fick en enorm dipp när jag förlorade jakten på stortippen, det var så sjukt kul att härja där, så ofantligt mycket fågel.. sen rök det, allt dippade. All annan egen jakt vart rätt seg.. tappade tom motivationen att jaga räv. Paradoxalt nog så åkte man ut ändå.. vilket resulterade i en period med dåliga skott alt bomskott rätt och slätt. Nu är en bra tid att göra annat, skita i jakten, ge fan i vapenskåpet.. när sensommaren infinner sig så har det kanske hänt ngt? Då börjar det locka igen?

Jag tror det är jätte bra att vi vanliga människor berättar om att vi jagar. Storstads människan har sett Jägarna och dömer alla jägare efter den filmen. Ju mindre folk tror att du jagar och sen säger att du gör det förstör bilden av den mordiske jägaren som denna film beskriver. Vad konstigt grannen där som är så trevlig och hjälpsam och verkar så bra med sina barn. Hur kan han JAGA?? Jag förstår inte??? Nått jag blir så less på är personen vid fika bordet som inte kan förstå hur man kan döda ett djur för att i nästa mening skryta om den grillade biffen hon åt ute på krogen. Hur kan du skjuta rådjur dom är ju så söta. För att nästa fika vilja hyra in dig för utrota alla rådjur för dom hade ätit upp deras tulpaner. Jag tror på att vi skall visa upp oss som jägare. Det skall inte vara med bilder på massa döda djur utan mer som den där vanliga grannen som jagar. Jag önskar att jag hade mer älgkött. För om jag kunde sälja det till dom runt om kring mig så hade alla gillat jägare.

När väl inlägget hamnar ute så har jag suttit o småskrivit på det ett par kvällar. Inte för att det ska bli långt eller "intressant"utan för att jag inte vet riktigt varför jag gör det eller om jag förväntar mig någon reaktion/kommentar. Jag har som många vet sålt iväg precis allt "roligt"i vapenväg. Kvar finns en använd beretta 391 12/76 med kortaste pipan. Inge vidare skyttevapen men passar bra som fan för jakten för mig då. En väldigt sleten 1-skotts revolver för avlivning/grytjakt.. "Nytt" in är en tikka t3 i bifrostkolv. Med 3 olika sikten. Ett dag, ett skymning/skytte och ett natt. ( kallas fula ankungen ) Samt mitt första vapen som är påväg hem igen ( ser fram emot detta mest! ). Suttit och funderat ett par ggr sista veckorna om man skulle ut och jaga men nä, lusten och motivationen faller inte in alls. Finner ingen glädje i att ta fram dessa vapen direkt och gå ut. Dels för att jag har mkt annat att göra hemma och vill ha så mycket tid som möjligt med grabben som blivit min värld! Men det jag funderar på är, varför känns det såhär? Jag är en notorisk bössbytare av rang, jag har få vapen jag ångrar att jag sålt och jag har ett drömvapen jag vill köpa framöver. Men det jag har nu ger så lite inspiration att gå ut så jag låter bli? Vapnen har inte ens en stor del i upplevelsen och absolut inte dom jag har nu. Det är mer som en hammare för en snickare. Men hur kan vapnen man har styra om man faktiskt tar bössan och går ut eller ej? Jag öppnar vapenskåpet nån gång ibland nu. Tittar på prylarna o stänger igen. Är det materiella tingen så viktiga undermedvetet så jag låter bli eller är det bara det ökända livspusslet som styr? Hundarna styr mycket om de blir jakt eller ej. Men vapnen? Är man ensam om att tänka såhär eller har fler känt liknande? Vad ska man göra åt saken? Nu är inte lönnmord på nått rådjur en favoritsyssla för mig men det tar emot bara att ta sig ut? Härlig tid att beskåda naturen och allt dom rör sig ute nu Eller har det kanske inget direkt med vapen och göra öht utan bara ens ( för stunden? ) svinkande intresse? Om det är prylarna som gör det så hoppas jag verkligen att mitt första riktiga vapen kommer skapa suget att ta sig ut igen, den bössan är nog minst värd, sämsta köp men mest affektionsvärde av alla jag haft öht otvivelaktigt. Må gott och ha en underbar kväll gott folk! //Marcus

Det är enklare om säljaren skickar in din licens direkt till polisen. De vet ju varför den kommer. Du kan ansöka för två vapen på ett bräde, så jag ser inte nyttan med att söka i två separata ansökningar. Det blir en dyr och billig. Förvaringen kan däremot bli lite kinkig - ibland får handläggare för sig att vara nitisk på en nivå som liksom inte har ngn praktisk bäring. Bli inte förvånad om man har åsikter där.... /T

Kanske blir lite roligare till hösten? Är ju trots allt maj nu med naturens barnkammare i full fart Önskar att jag hade utnyttjat tiden bättre när jag var singel. Nu med fru och barn och extra körigt på jobbet så är det så jäkla många måsten så man blir spyfärdig stundtals. Att ens hitta några timmar på helgen då för att ta sig ut ensam och göra nåt kul blir svårt. Plus att det alltid finns en känsla av samvetskval när jag är ute själv och vet att grabben och frugan gör något annat ensamma. Jag har förstått alltmer i efterhand att farsan var en riktig egoist när vi växte upp. Gjorde väldigt sällan något med oss barn som han inte själv var intresserad av. Lämnade oss hemma med morsan på helgen medan han åkte till min farmor och spenderade stor del av helgen där. Det känns helt obegripligt att man kan bete sig så och jag vill absolut inte bli en sån farsa. Alltså, han gav mycket gott också med natur, fiske och jakt, men det känns jäkligt konstigt att lämna barnen med sin mamma på helgen. Så jag har hamnat i nåt martyrträsk där jag känner att tillvaron ska vara jobbig och fritiden minimal - då är det normalt och ingen kan klaga i efterhand Har flera gånger försökt lägga ner jakten och satsa på fotograferandet istället, men det är ännu värre för där känner jag betydligt större prestationsångest än vid jakt. Det är liksom ok att vara ute och jaga tio gånger utan att skjuta ett skit, men med kameran måste man ha med nåt hem varje gång. Egentligen skulle man bara dra ut i skogen med kaffetermos och mackor och en handkikare. Det hade f-n räckt hur långt som helst...

Är inte säker på det... Faktiskt många som tycker att jakten är helt onödig, och bestånds kontroll ska ske via predation. Att jägare bara för nöjesskull.. kött finns juh i affären, och hade vi låtit bli att jaga hade naturen skött sitt... Har nog inte så stort hopp om jakten egentligen då jakten framställs av tex "shots and potts" mflera som något som liknar en "verklig" version av något tvspel.. allt är"ballt och pangpang.. sen lagar vi lite mat" Visar man en sån film för någon som är tveksam till jakten av olika skäl blir det inte bättre.. Ekbergs filmer var mer "realistikt tråkiga"... men kanske fyllde syftet bättre. Kolla vilsvinsfeber.... som dåligt exempel..

Många bra och intressanta svar här! Kommer ta mig tid framöver och svara/fråga när jag kommer på saker. Men många har bra infallsvinklar. Just barnet mitt har gjort allt annat rätt blekt i jämnförelse, dom som känner mig skulle inte kalla mig barntypen innan jag sj fick en son. Samt gården som tar mkt tid och tankar från en. Nu har jag ingen megagård direkt så långt ifrån, men iaf runt 30 hektar o de finns en hel del jobb o göra på denna plätt😁 vilket jag tycker är roligt som fan oxå! Sålde av allt typ av värde och lägger pengarna som handpenning på hjulingen, ja jag har mer behov av en bra sådan än en fin bössa🙄 och de känns bra även om de sved o sälja finbössan. Hippen: min första bössa är en ombyggd mauser m96 med en trevlig träkolv som är byggd av han som sålde den till mig från början. Inge märkvärdigt alls men en bössa som jag använt mkt o fällt en del med och bössan är utformad som en bra jaktbössa enligt mina kriterier. Mest av nostalgiska skäl dock. Sammanfattat så tar sonen mest tankar och tid, gården därefter och hundjakten därefter. Tappade ännu mer lust o sug av jakten efter beskedet med försenad grävlingsjakt. Den ser jag alltid fram emot och planerar semestern kring den😓 Nu gör jag kväll. Tack för alla dess svar o skönt att veta att man inte är helt själv om att uppleva detta.

Jag upplever ingen baksida med att köra 0.20. Bra när man ska rycka loss bottennapp.

Man kan även köpa en betongklump som man bultar fast under skåpet https://esafe.se/2019/10/15/604824/

Betesvikten så lättare bete så tunnare lina för att linan inte hindar/bromsar betet Vi kan väl säga hittills så har det märket lyckats leverera spön och rullar som har varit under all kritik gällande kvalitet och märkning av spine hade ett UL spö som borde ha varit märkt "no spine no action" kändes ok i affären men vart så mjukt att spöt laddade ur innan den kunde driva iväg betet. Prova ett tyngre spö lite senare knäcktes som en torr kvist med en liten gädda på vobblern Ett par rullar inte riktigt tålde att användas Visst var över 20 år sen men tvivlar att QC har blivit bättre

"Behöver" bygger mest på om det är möjligt eller inte att förvara vapnen där man är skriven. Och med möjligt menas INTE att man inte vill skaffa ett eget skåp. Finns mig veterligen en blankyl för just det. Ansökan om förvaring på annan plats. Vapenlicens = eget skåp där du är skriven så länge du inte bor hemma, annat är ett dokumenterat undantag. Som därtill är tidsbegränsat. Så köp ett skåp nu direkt, det är enklast. /T

Brukar försöka sätta på löv träd mina stenar och använder tak till dom.

Ja det kan du göra.

Det är länken till licensansökan ja. Men du måste ange förvaring vid licensansökan. Att du inte vill lägga pengar på ett skåp före vapen har jag all förståelse för men det skiter polisen fullständigt i. Om dina föräldrar äger mark de bor på i Småland och det bara är där du jagar, och du sitter i ett studentrum i Umeå under terminerna. Då kan du få tillstånd för förvaring hos annan, om du träffar på rätt handläggare.

Man ska förvara vapen på sin folkbokföringsadress, annars måste du ansöka och motivera för förvaring på annan plats. Du lär inte komma undan att köpa skåpet först. Sök licens via webben på polisen, då kan du söka för båda vapnen samtidigt. Då får du direkt en mailbekräftelse med diarienummer. Det och ditt personnummer skriver säljarna på originallicenser och postar direkt till polisen i regionen du skickat ansökan till.

Jag förstår inte varför frugan snackar om nya Gardiner när jag vill ha en ny bössa ?? Ellr han som sa Köpa mat nu när vi inte har en droppe i huset ?? Men jag vet Tids-ryggsäck och Ekonomi-ryggsäck gör att saker blir trist. När jag slutade tävla så var det för att jag kände att jag " smet " vilket vart en Ryggsäck som gick ut över skyttet Ska man ligga på nån nivå i Sporting så var man även då tvungen att lägga ner mycket tid och en smula pengar.

Jo, de som inte förstår situationen tycker så. Dvs de tycker så i stor del pga brist av kunskap. Saken blir inte bättre för att vi jägare eller andra som har kunskap repeterar såna här dumheter, om än för att förlöjliga dem, IMO. Det skapar bara bilden av att det är en acceptabel position som finns där ute. Jag har aldrig sett jakten framställd som du påstår det, ej heller vet jag om nån som på allvar tror det är så.

Det är samma här, jag utnyttjade tiden dåligt när jag var ensamstående och nu med fru, stort hus under pågående renovering och gård med massa byggnader och mark som ska underhållas samt två barn, varav ett är under året så blir det alldeles för lite tid för jakt.

Som ny jägare själv känner jag liknande, och jag tror faktiskt det är bra. Dvs att jägare är entusiastiska och vill prata om vad de gör, också. Sen är det SJÄLVKLART inget "måste" att göra det på nått vis. Och som flera skriver i tråden - man ska göra det på ett snyggt sätt så man då är en bra ambassadör, jägare och jakt behöver inte ytterligare dålig PR direkt i nån form. Jag märker lite liknande som du, det folk mest reagerar kring är detta med just vapen, att äga och ha det. Men det tror jag faktiskt bottnar mest av allt i okunskap om vapen, hur de fungerar, när de är farliga och när de är säkra, mm. De flesta har aldrig, och kan inte, hantera vapen och ser det 100% som nått farligt i alla situationer. Så var det inte för några generationer sen, iaf inte vad jag tror. Och jag tror det är bara bra om folk lär sig mer om vapen, då minskar även den "chocken".

För mig blev det tvärt om när jag fick barn. Innan barnen kom så hade jag tusen intressen och jakten var bara ett av dom. När första dottern kom så försvann så gott som all fritid och då blev jakten desto viktigare. Sen kom andra dottern och nu är det nästan bara jakten jag har kvar som fritids intresse. Man fick helt enkelt prioritera och jakten är nog det jag alltid kommer att ha kvar vad som än händer.

För min del spelar vapnen en stor roll då jag alltid varit mycket vapenintresserad och har sysslat med skytte betydligt längre än jakt. För min del är det helheten, jakten, naturupplevelsen, ett vackert vapen och en god kopp kaffe, som "gör det".

Intressant ämne, och något jag kan känna igen mig i. Själv så har jag en tikka m65 med en kikare på som förvisso skjuter väldigt bra men det ger inte den där känslan. Något undermedvetet gör så att den aldrig får rastas, utan den bössan som har fått följa med istället det gångna året är min Mosin Nagant m38. En mycket pricksäker tikka med fin slutstycksgång och kikare vs en extremt grovhuggen ryss bössa med öppna riktmedel som använts i krig, men på någe vis så vinner ryssen. Det är ett svår förklarat fenomen, men jag är av övertygelsen att vapen har en själ... Själv dras jag till vapen med en historia, något som har haft en riktigt inverkan på världen. Sen kanske dessa inte är det bästa vapnen, men det är dom som får mig ut på banan/jakt. Kalla det klokt eller inte, men det är en svår sak att förklara för någon som inte är av samma uppfattning.

Jag har också funderat på detta, främst sedan jag skaffade mitt första vapen förra året. Faktum är att jag skaffade en .22 i takedown modell just för att inte skylta med vapnet på väg till skjutbanan. Men när det gäller att prata om jakt så har jag (kanske naivt?) gjort det ganska mycket det senaste året. Jag har mött fler som säger att de också funderat på att ta examen än som blivit upprörda. Faktum är att ingen jag berättat för verkar störa sig på företeelsen, och då bor jag ändå i en större stad utan närhet till särskilt mycket jakt. Däremot har några undrat om det där att ha vapen hemma och verkat känna obehag inför själva vapeninnehavet (-VA, har du VAPEN hemma då eller?). Sen finns det ju rätt många halv-preppers numera. De är ofta nyfikna på jakt tycker jag, av förklarliga skäl. Köttätare som klagar på jakt förstår jag inte alls. Det är för mig helt obegripligt. Det finns mycket okunskap tycker jag. Både om jakt och vapen. Jag brukar betona att man tjatar mycket om säker vapenhantering på kurserna, berätta att jag hittills inte mött särskilt många (men någon enstaka!) "machovapenälskare-jägare" m.m. Sen hjälper det kanske att jag inte direkt ger vapengalning-vibbar själv och av de flesta anses som en rätt lugn och sansad typ. Jag tror som TS att det nog är bra att vi visar oss lite grann. Tills jag möter någon sorts hotfullt motstånd tänker jag fortsätta berätta om mitt nya intresse. Jag är lite för taggad på min första säsong med full examen för att hålla flabben!

Ett viktigt ämne som tål att diskuteras fram och tillbaka. Jag brukar personligen känna av folk innan jag outar mig själv som jägare. Jag har bättre saker för mig än att hålla på att tjafsa med folk så om någon helt uppenbart är inne på aktivistspåret tar jag det lugnt. Här kan påpekas att det bland mina gamla vänner och på de arbetsplatser jag haft inte finns speciellt många jägare (tänk förortsakademiker). Detta gör att det blir många situationer där man möts av nyfikenhet och om jag märker det eller om jag märker att folk har ett något så när öppet sinneslag så kan jag gott komma in på jakt när det passar. Tex om det snackas torsk i västerhavet och att yrkesfisket går för hårt fram, då måste sälen (och skarven) nämnas och det med siffror på hur många supertrålare de motsvarar. Jag är ofta tydlig med hur mycket tid jag lägger på att skyddsjaga vildsvin, när folk klagar och tycker att jägare inte gör ett skit behöver de veta hur många timmar vi i praktiken lägger på nattliga insatser. Jag har alltid med mig rester till lunchen på jobbet, just maten är enligt min erfarenhet den allra bästa ambasadören för jakten. Få människor protesterar när de ser vällagad mat av högkvalitativa råvaror. Att ta med sig så man kan bjuda de ickejagande kollegorna någon gång emellanåt är alltid mycket uppskattat. På sociala medier, här tänker jag IG och FB, brukar jag ofta lägga upp jaktbilder. Inte minst nattliga - åter för att visa utåt att vi jobbar med grisarna. Däremot är jag mycket noga med hur bilderna ser ut, de skall vara snygga. Och ja, jag visar en lite tillrättalagd bild av jakten men det tror jag gynnar jakten på alla sätt. Skjuter jag en räv med v-max lägger jag inte upp en bild på utgångskratern utan kanske nosen, svanstippen eller en tass. ... En gång har jag blivit dödshotad. Det var när jag la upp en diy-beskrivning av hur man flår och tanar en iller på min jaktblogg. Senare publicerade jag en omskrivning av samma text med samma bilder i en diy-tidning och fick mycket positiv respons.

....och -30 ute en sådan där vinterdag.

Det skall vara vackert, korrekt och nyttigt. Inget som mer än uppenbara idioter kan kritisera. För mig skall bilderna, det är ju främst de som väcker avsky hos folk som inte förstår jakt, vara så "snygga" och respektfulla det går. Kanske med huvudfokus på något annat än det döda djuret. En jägare ser djuret i alla fall.

Jag får känslan av att Naturvårdsverket i just detta fall var mer pragmatiska än ideologiska. Det är ju inte de som drivit frågan och de har väl varit tämligen nöjda med den tidigare ordningen.

Jag är stolt över att vara jägare. Träffar jag människor så talar jag om vad jag håller på med och informerar gärna. Ibland träffar man på nötter, med de finns å andra sidan överallt. Så ät det ännu viktigare att informera. Det ska vara kul att undervisa nya jägare och tillsammans dela spänning och upplevelser. Lägger jag ut bildmateriel skall det vara snyggt och med både glädje och respekt för djuret man skjutit. Det är viktigt att vi förmedlar jakt som något normalt, miljövänligt, antibiotikafritt och fint. Ett kulturarv som är viktigt att bevara.

Nej en expanderande och en helmantel räcker gott tycker jag med. Sedan om man föredrar lätt eller tungt är en smaksak.

En 165 eller 150grain kula av vettig konstruktion kommer funka väl. En 150 grain tsx/ttsx/e-tip eller sako super hammerhead etc duger gott . Jag tycker 150-165 grain Nosler ballistic tip/accubond är bra också. 200grain är onödigt tungt enligt min mening. Som sidelock skrev krångla inte till det mer än nödvändigt.

Jag har varit medlem av detta forumet i 16 år nu och har under den resan sett hur forumet förändrats. I början var jaktformerna många och även frågor och diskussioner runt dessa, inläggen gällande jakt och jaktformer var många dagligen. Efter ett antal år började kritik inom våra egna led mot vissa typer av jakt märkas, denna kritik blev efter ett tag forumets norm som tex: Den jägare som liggande med benstöd träffar 10 av 10 lerduvor på 300m vallen tränade oetiskt för att syssla med en oetisk jakt. Att dom som kritiserade träffade 1 av 10 på 80m vallen var liksom inte riktigt relevant då kulvapen avfyras i stående position. Kritik mot jägare som inte vill jaga med hund då alla "riktiga" jägare jagar med hund, jägare utan hund kunde söka sig till andra forum osv. kritik mot hageljägare då hageljakt är oetiskt, kulvapenjägare är det enda riktiga och det enda som är etiskt försvarbart. kritik från hageljägare mot kulvapenjägare och i synnerhet om den sistnämnda sköt fågel med kula.. Listan kan gör hur mycket längre än så här, summan av detta är enligt mig att forumet är idag mycket fattigare på intressanta ämnen, jag är själv en som blivit mycket mer ego och sällan ger mig in i trådar om jaktformer längre. Att forumet blivit mer prylfixerat ser jag som helt naturligt för det är det enda ämnet vi inte ständigt ryker ihop o varandras jaktformer om. Så slutsatsen om att skylta med jakten mer, ja då vi är varandras egna värsta fiender så kommer vi bara lyckas med att förbjuda oss själva-externa motståndare kan bara luta sig tillbaks i soffan med kaffekoppen och titta på. Mike

Precis så! jag är inte överhuvudtaget aktiv på några sociala medier utöver detta, har inget behov egentligen alls att visa för helt okända personer vilka vapen jag har eller hur många djur jag skjuter. Vi är inte så mycket bättre än veganerna heller för den delen då vi hade en tråd om precisionsjakt för några år sedan men den skar ihop fullständigt och raderades då vi naturligtvis inte har någon förståelse för jaktformer utanför den egna.... Kan vi inte ens själva stå enade hur ska vi då tro oss om att andra ska förstå? Mike

EN jaktpatron. Tex hornady sst. EN helmantel. Tex S&B älgbanebulk. Inte krångla för mycket.😉

De är en som är trött på morgon, undra om det är när vädret är tråkigt.