Leaderboard

Själv frontar jag stenhårt att jag jagar.... Lägger upp en hel del bilder på sociala medier under eget namn, ofta bilder på döda djur men aldrig blodiga utan det kan vara ett öga på ett vildsvin, en ram utav en björn, hundarna med skyddsväst men även när hundarna har mindre skador, ofta bilder under styckning, djurkroppar som hänger i rena ändamålsenliga lokaler/kylrum och renspolade golv,bilder när jag gör salami/chark, styckning, matbilder på viltkött mmmm Jag är väl det man kan kalla för "c-kändis"🤣 för en del utav allmänheten och resonerar att jakten är naturlig och bör vissa upp utan att kladda med sönderskjutna djur och respektlös hantering. Blev betald medlem i SRF bara gör att kunna argumentera sakligt med dårarna på "vår" FB sida( kallade nog bara 1 person där för just dåre ibland, tror nog att en del utav er vet vem det är.....)😅 Jag har bla en arbetsgivare som är rätt "känslig" för "dålig" publicitet men jag är tydlig med att jag kommer att fronta just att jag jagar mycket, inga problem för dom så länge allt sker lagligt. Förstår att andra resonerar tvärtom men för mig så kommer jag att fortsätta vara tydlig med att jakten är någonting som vi människor gjort länge, helt naturligt och att vi har rubbat naturen så att jakten måste finnas kvar. Tackat nej till att vara med i jaktfilmer när några har hört av sig om dom får filma när jag släpper hundarna på vildsvin, inget jag ser någon nytta med.... Aldrig fått några hot ( bortsett ifrån A på SRF, där han hotade med att höra av sig till ovannämnda arbetsgivare och berätta att jag var en djurmördare, svarade med mailadress till högsta chefen, hörde inget mer.....). Någon har kommenterat några inlägg med " usch, dödar du djur" och svaret brukar vara "japp, jag äter majoriteten också, har du problem med det så sluta läs/följ mig"

Jag har varit medlem av detta forumet i 16 år nu och har under den resan sett hur forumet förändrats. I början var jaktformerna många och även frågor och diskussioner runt dessa, inläggen gällande jakt och jaktformer var många dagligen. Efter ett antal år började kritik inom våra egna led mot vissa typer av jakt märkas, denna kritik blev efter ett tag forumets norm som tex: Den jägare som liggande med benstöd träffar 10 av 10 lerduvor på 300m vallen tränade oetiskt för att syssla med en oetisk jakt. Att dom som kritiserade träffade 1 av 10 på 80m vallen var liksom inte riktigt relevant då kulvapen avfyras i stående position. Kritik mot jägare som inte vill jaga med hund då alla "riktiga" jägare jagar med hund, jägare utan hund kunde söka sig till andra forum osv. kritik mot hageljägare då hageljakt är oetiskt, kulvapenjägare är det enda riktiga och det enda som är etiskt försvarbart. kritik från hageljägare mot kulvapenjägare och i synnerhet om den sistnämnda sköt fågel med kula.. Listan kan gör hur mycket längre än så här, summan av detta är enligt mig att forumet är idag mycket fattigare på intressanta ämnen, jag är själv en som blivit mycket mer ego och sällan ger mig in i trådar om jaktformer längre. Att forumet blivit mer prylfixerat ser jag som helt naturligt för det är det enda ämnet vi inte ständigt ryker ihop o varandras jaktformer om. Så slutsatsen om att skylta med jakten mer, ja då vi är varandras egna värsta fiender så kommer vi bara lyckas med att förbjuda oss själva-externa motståndare kan bara luta sig tillbaks i soffan med kaffekoppen och titta på. Mike

När väl inlägget hamnar ute så har jag suttit o småskrivit på det ett par kvällar. Inte för att det ska bli långt eller "intressant"utan för att jag inte vet riktigt varför jag gör det eller om jag förväntar mig någon reaktion/kommentar. Jag har som många vet sålt iväg precis allt "roligt"i vapenväg. Kvar finns en använd beretta 391 12/76 med kortaste pipan. Inge vidare skyttevapen men passar bra som fan för jakten för mig då. En väldigt sleten 1-skotts revolver för avlivning/grytjakt.. "Nytt" in är en tikka t3 i bifrostkolv. Med 3 olika sikten. Ett dag, ett skymning/skytte och ett natt. ( kallas fula ankungen ) Samt mitt första vapen som är påväg hem igen ( ser fram emot detta mest! ). Suttit och funderat ett par ggr sista veckorna om man skulle ut och jaga men nä, lusten och motivationen faller inte in alls. Finner ingen glädje i att ta fram dessa vapen direkt och gå ut. Dels för att jag har mkt annat att göra hemma och vill ha så mycket tid som möjligt med grabben som blivit min värld! Men det jag funderar på är, varför känns det såhär? Jag är en notorisk bössbytare av rang, jag har få vapen jag ångrar att jag sålt och jag har ett drömvapen jag vill köpa framöver. Men det jag har nu ger så lite inspiration att gå ut så jag låter bli? Vapnen har inte ens en stor del i upplevelsen och absolut inte dom jag har nu. Det är mer som en hammare för en snickare. Men hur kan vapnen man har styra om man faktiskt tar bössan och går ut eller ej? Jag öppnar vapenskåpet nån gång ibland nu. Tittar på prylarna o stänger igen. Är det materiella tingen så viktiga undermedvetet så jag låter bli eller är det bara det ökända livspusslet som styr? Hundarna styr mycket om de blir jakt eller ej. Men vapnen? Är man ensam om att tänka såhär eller har fler känt liknande? Vad ska man göra åt saken? Nu är inte lönnmord på nått rådjur en favoritsyssla för mig men det tar emot bara att ta sig ut? Härlig tid att beskåda naturen och allt dom rör sig ute nu Eller har det kanske inget direkt med vapen och göra öht utan bara ens ( för stunden? ) svinkande intresse? Om det är prylarna som gör det så hoppas jag verkligen att mitt första riktiga vapen kommer skapa suget att ta sig ut igen, den bössan är nog minst värd, sämsta köp men mest affektionsvärde av alla jag haft öht otvivelaktigt. Må gott och ha en underbar kväll gott folk! //Marcus

Fördelen med att bli äldre är att man skaffar sig ett "dra åt h*****e kapital". Då menar jag inte ekonomiskt primärt utan mer ett mentalt kapital som minskar ens behov att anpassa sig till oliktänkande och vara pk. Givet finns det folk i arbetet som man man trots allt måste förhålla sig till någorlunda men privat har jag helt övergivit behovet av att passa in i alla sammanhang. Jag kör mitt race och människor som har synpunkter på det kan jag faktiskt utan problem välja bort. Uppenbart lite gubbjävel varning på detta och det måste man beakta som normalbegåvad, man vill ju inte sluta ensam och förgrämd bara för man inte kan/vill kompromissa med andra. Skillnaden mellan mig och en riktig gubbjävel är ändå att jag är varse detta. Men jakten är så viktig för mig att hymla med det intresset gör jag bara inte längre även om jag heller inte skyltar med det mer än att jag åker avslöjande fordon och gärna bär jaktinspirerade kläder även i tjänsten. Kan utan problem förklara varför jag jagar för den som ids lyssna, men försvarar intresset gör jag aldrig numera. Köper de inte den erbjudna förklaringen realiserar jag det ovan nämna kapitalet och det gäller faktiskt inför alla. Jag anser faktiskt att folk som inte begriper varför vi förvaltar vilt genom jakt vara rent frånvända uppenbar verklighet. Att behovet av jakt som förvaltningsverktyg dessutom skänker mig nöje provocerar nog oliktänkade mest, men hymlar inte med det heller. Står utanför sociala media, ibland saknar jag nätverket som finns där, trots allt har jag många gamla kollegor, studiekamrater och affärsbekanta runt om i världen som man tyvärr tappat kontakten med. Men har känslan av att jag skulle bara lägga tid på reta mig på tomtar och troll och diverse världsmästare så har valt bort det. Än mer tid får man då till att i stället odla gubbjäveln i sig själv.😁

Det här med att vara effektiv på passet och fälla mycket vilt är inte alltid en välsignelse...det kan även vara en förbannelse. Det är inte i alla lag som det ses med nöjda ögon att vissa ofta kommer till skott, avundsjuka över andras framgångar kan ta över helt, leda till lögner, paktande bakom kulisserna, ändringar av stadgar och tom utröstande av befintliga medlemmar. Som varande icke markägare gör man bäst i att vara lagom effektiv. Mike

Om jag planerar lite.. upp i hygglig tid i morgon, avverka ett antal inköp som lilla ❤️ noterat på min lista för morgondagen.. sen torde man fan hinna ut med båten ngr timmar!

Den är på gång och kanske kommer till 50 i super kvalité efter några års torkning med funderande i material. Men den kanske är såld på annat forum.

Nu jagar jag väldigt lite mot vad jag gjort tidigare, trots det brukar jag ändå skjuta mest. Två saker om mig på pass. Sitter aldrig och glor på mobilen under jakt. Använder min handkikare väldigt flitigt, går aldrig ut utan den,flertalet av mina fällda djur har primärt upptäckts via den och utan den hade nog några aldrig observerats enbart med ögonen. Mike

Jag tror att den avgörande punkten är att dessa jägare har varit i skogen istället för att ligga och fila på hög-bc laddningar som skjuter hål i hål på 80m med 3 skott.☺️ Nog har jag med sett jägare som skjuter mer än de borde ha chans till, men jag tror det är Garmin som räddar mer vilt än något annat.

Den utrustning du köpt kommer att vara en bra språngbräda för att komma igång. Jag kör 0.20 till mitt fiske, har många platser där det kan finnas rejäla bonusfiskar och har varit med om att mista fisk man verkligen skulle vilja landa så efter det kör jag 0.20 och kasten räcker till ändå.

Med vapen och sikte man tränat med och är van går det mycket fortare att komma till skott. Blir faktiskt bättre efter lite övning. Finns dom som tar skott dom inte klarar och hoppas att bara få en träff i älgen, som en sa i höst efter 3 skott man måste testa skjuta det kan ta. Är en sån som har mer bom och skadskjutningar än lyckade skott. En annan i andra laget sköt 3skott på en kviga på dryga 200m och hävdade att det var just över 100m och älgen ligger sa han, sköt rakt mot pass grannen så den hörde kulan från sitt pass och älgen hittades aldrig igen tror jag. Det är två exempel på såna som alltid skjuter på allt dom ser men mest troligt har dom inte ens prov skjutit bössan före jakten.

Generellt tror jag man kommer långt på rätt beteende på pass, att sitta tyst och stilla och med lite erfarenhet lär man sig hantera även snabba situationer och får därmed skjuta mer. Sen om man har som där jag jagar med lottning av pass behöver man ha lite tur också för vi har iallafall vissa pass med långt högre sannolikhet för att se vilt än andra 🤷‍♂️ Men jag vet om en riktigt ovanlig familj där farfar, far och son alla har nåt som gör att de får se och skjuta vilt oavsett hur dåligt pass de än verkar få. Och ingen har varit speciellt tyst och stilla eller för den delen speciellt bra skyttar 😏 själv har jag haft rätt stor utdelning med tanke på tid spenderad i skog jämfört med många andra men det är ändå inget spektakulärt. Man får va glad om man får skjuta en älg vart 4-5 år 🤷‍♂️ Rådjur och vildsvin blir det iallafall några per år.

Jag gissar att det till viss eller stor del är en åldersfråga: - Med ökad ålder har du antagligen jagat längre och har mer erfarenhet och koll om vad du ska göra och inte göra - Med ökad ålder och mer skjutet vilt har du självförtroendet som krävs för att veta när du ska skjuta och att du kan träffa - Med ökad ålder är sannolikheten lägre att man sitter och pillar med mobiltelefonen Men det kan också vara relaterat till ego. Med stort ego och behov att vara i centrum behöver man skjuta mycket vilt och förekomma ofta på bilder med sitt skjutna vilt. Det kan ge ett större driv att faktiskt skjuta något jämfört med andra som inte tycker att det är lika viktigt.

Äsh. Jag snackade med snubben i butiken, han var kunnig och det är roligare att köpa så än online. Köpte mig ett 4-delat spö (7 fot) som verkade väldigt smidigt att ta med sig för mig. Och en Shimano-rulle för ca ~650kr (Sedona 2500). Även några jiggar, verkar som ett roligt sätt att fiska! Så nu ska jag försöka mig ut snart och testa lite, har fiskerätt i en sjö i närheten som enl uppgift ska vara bra att hitta abborrar i.. Min snabba åsikt är att herregud vad lätta och smidiga fiskegrejer är... i jämförelse med åbäkena jag höll på med som liten/ung !

Jag har trots många älgar skjutna på 35 år än så länge haft förmånen att inte skadeskjuta en enda älg. Tur ja säkert, men jag har genom åren släppt mer än jag skjutit och aldrig ångrat det heller. Sen har jag mycket överdragskläder som gör att jag kan stå länge tyst och inte frysa.

Jag tror absolut att beteendet i skogen spelar stor roll, hur tyst man är, hur stilla man sitter osv. Men det vore ju intressant att jämföra med skadeskjutningsfrekvensen på samma jägare. Vi har en i laget som skjuter mycket vilt, men han skadeskjuter också oftare än andra, vilekt indikerar att han skjuter i lägen där andra väljer att avstå.

Snabbt till skott skulle jag gissa är det många inte hinner med, har själv skjutit flera älgar när vi varit två st som andra inte alls hunnit med. Så en bössa man är van hantera och är duktig använda hjälper till sen är det nog en stor fördel vara tyst och stilla på pass. Jag är iaf dålig på det och talar ofta i telefon när jag ska vara på pass och ändå skjuter älg så länge vinden är bra. Med bra hundar borde det vara mer älgar skjutna för hundföraren på dom åren om det inte jagas med drivande hundar.

Jag tillhör i skov skaran som skjuter mycket, något år alla utom ett djur andra "bara" en älg per/år. Generalpass stavar jag min lycka, vi har ett antal pass som står för stor del av platser där älgarna tar sin väg via. Vissa år till andras förtret fick jag general så pass ofta att jag fick en känsla av att andra funderade kring lottningen.

Jag tror att du har liknande fördelning i många jaktlag. När det gäller älgjakt så är det lite förvånande att hundförarna kommer på plats 4 och 5. I de lag jag är med i brukar det gå bättre för hundförarna. 🙂 Det kan nog ha sina förklaringar (små marker, hundar som inte ställer så snabbt, jaktsätt som inte optimerar hundförarens chans att skjuta, och högst eventuellt era hundförares jaktliga förmåga 😉). Att sedan en del passkyttar skjuter mer än andra beror i mitt tycke på fokus. De som ofta skjuter tenderar att kunna sitta still och tyst, fokusera på omgivningen för att snabbt upptäcka viltet, samt sist men inte minst så kan de skjuta. De kommer snabbt till säkra skott och tar sina skottchanser. De som sitter och talar högt i mobiltelefonen brukar inte skjuta så mycket. Jag skulle vilja hävda att det beror på att de inte är så fokuserade på själva jakten.

Jag tror att det är en kombination av punkt 1 och punkt 2, jag vet själv att jag har schabblat bort någon älg genom att t ex surfa på mobilen eller för den delen fastnat med kabeln mellan jaktradio och headset i något i tornet när jag skulle lyfta bössan eller inte ha hunnit få på mig hörselskydden i tid pga hörsnäckan som inte är så behaglig att ha under hörselskydden. Så nu har jag försökt bygga bort det så gott det går, från och med i år så ska jag lämna mobilen i benfickan hela tiden i passet samt införskaffat Peltor LEP-200 med hörslinga etc så att jag inte har några kablar att fastna med och kan ha hörselskydden i hela tiden...hoppas att det ska ge resultat, att vara tyst i tornet och på vägen dit har jag tillämpat sen tidigare så det fortsätter jag förstås också med

Vapenskåp är en sur utgift men det behövs förr eller senare så det är lika bra att bita i det sura äpplet och göra investeringen så snart som möjligt. Och som pmt skriver, det blir administrativt krångel utan.

vad jag TROR så är det som du säger, din bössa har med stor sannolikhet loppdiametern stämplad på varje pipa titta på de område som döljs av Framstocken jag tippar på att det står 18,3 elr 18,4 ta sedan " 5 " choken och mät med skjutmått och om diffen mella lopp och choke är runt 0,50mm så är du hemma på en 1/2 choke , dock tror jag aldrig dom var tänkta för stål även då dom är mkt tunna, och det är därför dom har den typen av gänga som jag TROR kallas trapetsgänga..

Jag tänker inte så mycket på bössor längre, men mest för att jag är så glad för de jag har. Det är inte mycket att bättre på längre och de är roliga att ta ut allihop. Samtidigt, i skiftet april-maj stängs jaktfunderingarna ner till 90%. Då börjar min sommarsäsong med odling, fjäderfä, slaktkaniner, lantrassvin och biodling. Där blir ett ordentligt uppehåll och även om jag fuskar lite på bockjakt etc så tar jaktfunderingarna vid ordentligt först i oktober när kalkonerna är levererade, bina invintrade och kaniner och grisar ligger i frysen.

Tunnare lina ger bättre känsla, lättare kast men samtidigt.. 0,20 som MagnusN skriver.. ger en jävla styrka och är fortfarande en tunn lina i min värld. När det gäller spö och rulle.. Mina tankar är att du måste själva sätta ihop något i en välsorterad butik. Att köpa på nätet är svinsvårt.. i butik kan du i alla fall känna på grejerna!

Därför blir jag ännu mer förvånad nuförtiden att folk inte verkar fatta att de har mycket mer pengar än tid. När jag säljer saker ska det åkas och hämta prylen och lägga två timmar på det trots att jag skrivit i annonsen att frakt ingår. DET är riktigt jävla skumt! Och det är INTE för att de vill träffa mig

Precis så är det nog och till å med en av mina första fulltånge knivar håller högre kvalitet över tid, därför tänkte jag om fler haft samma problem med kniv därifrån. Nå det är ju ett tag sen han sålde knivarna här på forumet men det var ändå endel pengar i dom.

Kanske blir lite roligare till hösten? Är ju trots allt maj nu med naturens barnkammare i full fart Önskar att jag hade utnyttjat tiden bättre när jag var singel. Nu med fru och barn och extra körigt på jobbet så är det så jäkla många måsten så man blir spyfärdig stundtals. Att ens hitta några timmar på helgen då för att ta sig ut ensam och göra nåt kul blir svårt. Plus att det alltid finns en känsla av samvetskval när jag är ute själv och vet att grabben och frugan gör något annat ensamma. Jag har förstått alltmer i efterhand att farsan var en riktig egoist när vi växte upp. Gjorde väldigt sällan något med oss barn som han inte själv var intresserad av. Lämnade oss hemma med morsan på helgen medan han åkte till min farmor och spenderade stor del av helgen där. Det känns helt obegripligt att man kan bete sig så och jag vill absolut inte bli en sån farsa. Alltså, han gav mycket gott också med natur, fiske och jakt, men det känns jäkligt konstigt att lämna barnen med sin mamma på helgen. Så jag har hamnat i nåt martyrträsk där jag känner att tillvaron ska vara jobbig och fritiden minimal - då är det normalt och ingen kan klaga i efterhand Har flera gånger försökt lägga ner jakten och satsa på fotograferandet istället, men det är ännu värre för där känner jag betydligt större prestationsångest än vid jakt. Det är liksom ok att vara ute och jaga tio gånger utan att skjuta ett skit, men med kameran måste man ha med nåt hem varje gång. Egentligen skulle man bara dra ut i skogen med kaffetermos och mackor och en handkikare. Det hade f-n räckt hur långt som helst...

Har faktiskt haft med en vegan ut på jakt. Lite vadslagning med en kollega. Hon fick en helt annan bild av jakten. Vi såg rådjur med kid. Vildsvin med randiga, grävling, älg och räv. Och sköt inte ett skott. Frågade efter om sanningen var likt den bild hon målat upp. Och svaret var nej. Visade henne foderspridare och syftet med dem. Saltstenar och varför vi har jakttorn. Som krydda på moset höll hon på att smälla med en gris påväg hem på natten. Hoppas hon sprider infon... S

Tycker det låter som svajjande motivation, som några varit inne på redan så har barn och hela köret förändrat livet. Du saknar motivation och du öppnar skåpet för att vapnen ska "tala till dej"... motivera dej. Har varit i samma sits, är väl delvis kvar där, och jag har märkt att en ny bössa ny kaliber kan motivera en igen. Du är väl inne på samma.. du förändrar garderoben osv för att komma tillbaka. Är det månde skälet till att du köper tillbaka din första bössa..som jag förövrigt missat vad det var för något..? Samtidigt.. Det är liksom ok att göra annat/vara hemma.. skogen finns kvar och viltet likaså. Jag fick en enorm dipp när jag förlorade jakten på stortippen, det var så sjukt kul att härja där, så ofantligt mycket fågel.. sen rök det, allt dippade. All annan egen jakt vart rätt seg.. tappade tom motivationen att jaga räv. Paradoxalt nog så åkte man ut ändå.. vilket resulterade i en period med dåliga skott alt bomskott rätt och slätt. Nu är en bra tid att göra annat, skita i jakten, ge fan i vapenskåpet.. när sensommaren infinner sig så har det kanske hänt ngt? Då börjar det locka igen?

Ett viktigt ämne som tål att diskuteras fram och tillbaka. Jag brukar personligen känna av folk innan jag outar mig själv som jägare. Jag har bättre saker för mig än att hålla på att tjafsa med folk så om någon helt uppenbart är inne på aktivistspåret tar jag det lugnt. Här kan påpekas att det bland mina gamla vänner och på de arbetsplatser jag haft inte finns speciellt många jägare (tänk förortsakademiker). Detta gör att det blir många situationer där man möts av nyfikenhet och om jag märker det eller om jag märker att folk har ett något så när öppet sinneslag så kan jag gott komma in på jakt när det passar. Tex om det snackas torsk i västerhavet och att yrkesfisket går för hårt fram, då måste sälen (och skarven) nämnas och det med siffror på hur många supertrålare de motsvarar. Jag är ofta tydlig med hur mycket tid jag lägger på att skyddsjaga vildsvin, när folk klagar och tycker att jägare inte gör ett skit behöver de veta hur många timmar vi i praktiken lägger på nattliga insatser. Jag har alltid med mig rester till lunchen på jobbet, just maten är enligt min erfarenhet den allra bästa ambasadören för jakten. Få människor protesterar när de ser vällagad mat av högkvalitativa råvaror. Att ta med sig så man kan bjuda de ickejagande kollegorna någon gång emellanåt är alltid mycket uppskattat. På sociala medier, här tänker jag IG och FB, brukar jag ofta lägga upp jaktbilder. Inte minst nattliga - åter för att visa utåt att vi jobbar med grisarna. Däremot är jag mycket noga med hur bilderna ser ut, de skall vara snygga. Och ja, jag visar en lite tillrättalagd bild av jakten men det tror jag gynnar jakten på alla sätt. Skjuter jag en räv med v-max lägger jag inte upp en bild på utgångskratern utan kanske nosen, svanstippen eller en tass. ... En gång har jag blivit dödshotad. Det var när jag la upp en diy-beskrivning av hur man flår och tanar en iller på min jaktblogg. Senare publicerade jag en omskrivning av samma text med samma bilder i en diy-tidning och fick mycket positiv respons.

Jag tycker absolut att man ska vara öppen och stolt. Man kan behöva vara påläst för att ta en del diskussioner. Jag har köpt jägareförbundets registreringsskylthållare till bilen, det har inte fått bilen vandaliserad än iaf. Att tänka över vad man gör på sociala medier är otroligt viktigt. Det har varit en del diskussioner om bilder på blodigt skjutna djur, jag tror det är ett mindre problem än att allt för många vräker ur sig dumheter i skrift. Uppmaningar till kriminalitet, hot och otrevligheter kommer aldrig att gagna allmänhetens bild av jakt.

De är en som är trött på morgon, undra om det är när vädret är tråkigt.