Leaderboard

Det var ju skönt att jag inte var ensam om den missuppfattningen. Nu känner jag mig lite mindre dum. 🙂

Du menar förbättringar av m98?😉 Eller njuter du av runda oborrade lådvalv, stenhårt tryckpunktstrycke, rövtrögt slutstycke med spaken stående rakt åt sidan, rasslig flaggsäkring och underbeslag utan gångjärn? Eller med m98 kanske du menade en variant med alla senare tillkomna ändringar som direkttrycke, sidosäkring, enkel plundring, nerböjd spak, polerat slutstycke och praktiskt kikarmontage precis som på tikka m65?😉

Lustigt! Jag minns precis samma sak. Jag förstod inte riktigt vad de menade och tänkte som du att det var halskröken som skulle spolas. Fick inte ihop det med tillägget "Man dricker lite mindre och mår mycket bättre".

Jag vet inte, men jag minns att när jag var barn på 70-talet så trodde jag att kampanjen hade motsatt budskap. Jag uppfattade "kröken" som halsen ("halskröken" typ) och att man skulle dricka mycket för att spola rent den, eller nåt sånt. Det hängde nog ihop med att kompisens pappa hade ett "Spola kröken"-klistermärke på sin bil, och han drack hela tiden. Det var först när jag var halvvuxen som jag insåg vad budskapet egentligen var.

Spola kröken var en kampanj som bedrevs 1971-88. Många organisationer hängde på och jag minns att farsan hade ett klistemärke på bilen. Men det jag funderar på är om våra förbund hakade på. Fanns det någon kampanj riktad mot jägare? Tidsmässigt är det samma period som jägarexamen införs och fokus på jägarmässighet och omdömme lyfts. När jag snackat med äldre jägare är det flera som ser det som den period då alkoholen överlag försvann (minskade) från själva jaktutövandet i Sverige. Givetvis har detta praktiska skäl då älgökningen innebar fler jägare med klass 1 vapen i skogen. Är det någon som minns om det fanns kampanjer gentemot jägare?

Tjäna ska ju alla men jag tycker det kanske är lite konstigt att dyk upp på ett jakt forum och nästan endast sälja knivar sen sluta vara på dom utan att göra färdigt det man sålt eller bytt. Ska försöka fota kniven någon dag så man ser vad jag menar. Har bara gjort några fulltånge knivar och ännu inte haft problem mer än med en som jag ska göra om, problemet vsr nog att mitt material i den inte var riktigt bra.

Fick svar direkt: J1 född 1971 J2 född 1957 J3 född 1972

Hur är teorin om vem som lyckas bäst.

Kan inte herr @Älgflugornas Herre gräva fram ålder på personerna bakom staplarna i diagrammet? Vore ytterst intressant att se om min teori håller. Eller om det är tvärtom och bara ynglingar i topp som skjuter på allt som rör sig

Även jag har ett minne av Spola kröken kampanjen som gick då på 70-80-talet. Alla eller näst inpå alla organisationer var ju med.

Skjuter glasklart mer när jag håller mig till grundreglerna (tyst till pass, tyst på radio osv). Och förstås att vinden ligger rätt i passet. Sen är det några grejer som jag tycker skiljer agnarna från vetet: -Den som snabbt kan avgöra om det är skjutbart vilt får mer tid på sig -Den som är duktig på att skjuta har fler möjligheter. -Den som är på tårna och redo att skjuta kan skjuta mer -Den som har förmåga/erfarenhet att läsa naturen - hur djuren sannolikt kommer att röra sig - kan skjuta mer När man går med drivande hund och tar pass så handlar det väldigt mycket om att läsa naturen utifrån vilken art hunden driver. Och att ställa sig rätt i vind. Blir glad när jag lyckas se drevdjuret några gånger och hamnat skapligt rätt.

Jepp gädda. Tack för tipset. Hittade det på sjökortet.

I skogen är jag tyst och långsamt snabb om man kan skriva så.... Pratar så lite som möjligt i radio och mobil sms är gott nog om ens det. Jakt med teknisk utrustning är bara bra vid lokalisering av hund annars skit, njut av naturens under jaga på riktigt och se dig om i terrängen istället för att stirra dig blind i mobil, pejl eller både och. Jävla kacklande i mobiler och radio är bara ett elände och avslöjar obönhörligen din position för vilt på långa avstånd. Räcker gott med att få veta att hunden/viltet går i riktning mot si eller så sen käften.

Fördelen med att bli äldre är att man skaffar sig ett "dra åt h*****e kapital". Då menar jag inte ekonomiskt primärt utan mer ett mentalt kapital som minskar ens behov att anpassa sig till oliktänkande och vara pk. Givet finns det folk i arbetet som man man trots allt måste förhålla sig till någorlunda men privat har jag helt övergivit behovet av att passa in i alla sammanhang. Jag kör mitt race och människor som har synpunkter på det kan jag faktiskt utan problem välja bort. Uppenbart lite gubbjävel varning på detta och det måste man beakta som normalbegåvad, man vill ju inte sluta ensam och förgrämd bara för man inte kan/vill kompromissa med andra. Skillnaden mellan mig och en riktig gubbjävel är ändå att jag är varse detta. Men jakten är så viktig för mig att hymla med det intresset gör jag bara inte längre även om jag heller inte skyltar med det mer än att jag åker avslöjande fordon och gärna bär jaktinspirerade kläder även i tjänsten. Kan utan problem förklara varför jag jagar för den som ids lyssna, men försvarar intresset gör jag aldrig numera. Köper de inte den erbjudna förklaringen realiserar jag det ovan nämna kapitalet och det gäller faktiskt inför alla. Jag anser faktiskt att folk som inte begriper varför vi förvaltar vilt genom jakt vara rent frånvända uppenbar verklighet. Att behovet av jakt som förvaltningsverktyg dessutom skänker mig nöje provocerar nog oliktänkade mest, men hymlar inte med det heller. Står utanför sociala media, ibland saknar jag nätverket som finns där, trots allt har jag många gamla kollegor, studiekamrater och affärsbekanta runt om i världen som man tyvärr tappat kontakten med. Men har känslan av att jag skulle bara lägga tid på reta mig på tomtar och troll och diverse världsmästare så har valt bort det. Än mer tid får man då till att i stället odla gubbjäveln i sig själv.😁

Det här med att vara effektiv på passet och fälla mycket vilt är inte alltid en välsignelse...det kan även vara en förbannelse. Det är inte i alla lag som det ses med nöjda ögon att vissa ofta kommer till skott, avundsjuka över andras framgångar kan ta över helt, leda till lögner, paktande bakom kulisserna, ändringar av stadgar och tom utröstande av befintliga medlemmar. Som varande icke markägare gör man bäst i att vara lagom effektiv. Mike

Vi tycks leva på olika planer och det är helt ok! Om du tolkar en visslande smiley som någon form av personligt påhopp så är det bara att beklaga. De krav jakten och kanske framför allt tävlandet ställer på hundarna har tvingat uppfödarna att gå ifrån rasstandarden i vissa stycken. Antalet framgångsrika utställningshundar i topp på jaktproven är tämligen skralt och vice versa för jakthundarna kontra utställningar. Detta är ett faktum, där spelar ditt och mitt tyckande ingen som helst roll. Kikar du på utställningscirkusen och hur de hundarna mår så kommer du att upptäcka att hälsan är påtagligt sämre, och detta är inte ngt tyckande i störta allmänhet utan belagt via hd röntgen som registreras i stamtavlor. Sen i tillägg så har den sk rasstandarden förändrats under årens gång. Nu premieras en kraftig labrador med hög vikt och kraftigt framparti m grova ben och grov hals och skalle.. Riktigt så beskrevs inte labben ursprungligen.. det är väl rätt känt att utställningscirkusen är sjuk och extrem, de riktigt utsatta rasera kräver kirurgi för att både kunna valpa och kunna andas öht.. Så rasstandarden är ett ganska trubbigt mått. Det finns några uppfödare som mer eller mindre helhjärtat satsar på det man kallar dual-purpose.. det finns bra hundar där, det förnekar jag INTE men det finns dessvärre ännu fler som på allvar hävdar att de har bra DP hundar men som i praktiken är kass. De här hundarna håller oftast inte måttet på proven, sköt på ett prov i torsdag förra veckan. Vi tryckte igenom 27 hundar i 5 olika moment.. Inte någon endaste en var en DP/utställningshund. De här hundarna har det tufft, det är en uppförsbacke för en hundägare att försöka meritera sin hund i jaktprovsgemet. Däremot är de framgångsrika inom viltspår.. det är ju lite spännande, vad ställer det för krav på hundarna? Jämfört med jaktprov? Den här frågan har varit uppe på hundratals forum innan, bara på detta forum har det dryftats hur många gånger som helst. Det är en never ending story.. kan vi liksom inte bara enas om att vi upplever saker och ting olika och vara nöjda där? Och detta innebär inte på något sätt att jag förringar dej eller din upplevelse av hunderiet på något endaste litet vis.

Jag är stolt över att vara jägare. Träffar jag människor så talar jag om vad jag håller på med och informerar gärna. Ibland träffar man på nötter, med de finns å andra sidan överallt. Så ät det ännu viktigare att informera. Det ska vara kul att undervisa nya jägare och tillsammans dela spänning och upplevelser. Lägger jag ut bildmateriel skall det vara snyggt och med både glädje och respekt för djuret man skjutit. Det är viktigt att vi förmedlar jakt som något normalt, miljövänligt, antibiotikafritt och fint. Ett kulturarv som är viktigt att bevara.

Klanka inte på graffiti målarna målarna- och jämför för allt i världen inte med dom amatörer som sätter "tags" överallt. En del av dessa yngre målare är makalöst duktiga- och flera resor duktigare än många av dom skräpkonstnärer som har skapat ett namn och får kulturstöd- och har fått folk att tro dom måste tycka det är bra: Dom kan inte erkänna att dom tycker att Kejsaren är naken...... När resten av kultureliten tycker det är bra- då är det bäst att jag också tycker det Att hålla proportionerna på något stort på en väggyta- och måla något med sprayburkar eller måla med krita på gatan- och där det blir SNYGGT när man synar det på håll: Det kräver sin man/ kvinna.... Jag har själv hållit på lite med att motivlackera bilar och motorcyklar- så jag vet

Bytte till mig en kniv mot ädelträ när jag skulle fylla 40. Kan inte uttala mig om kvaliteten för han tog glatt emot materialet, både sitt och mitt bland annat en bit Snakewood som inte var helt gratis, men någon kniv har jag inte sett röken av. Kanske är lite otålig, men jag blir trots allt 49 nästa födelsedag.