Leaderboard

Interjakt Uppsala har ganska bra utbud på jaktammunition, kanske speciellt i .308 Win. Jag skulle kika på Lapua: Mega om du vill köra bly, Naturalis om du vill slippa. Båda brukar skjuta bra, speciellt Mega. Ta med en ask övningsammunition och kolla att den skjuter rätt först, sedan brukar det inte ta många skott att skjuta in och verifiera jaktammunitionen. Hojta till om du vill ha hjälp.

"Gratis" grisjakt brukar kosta en del. Då jag hade förmånen att kunna jaga gris utan att betala arrende så räknade jag ut att varje skjuten gris kostade mig ca 400-600kr. Bensin, trikinprov, foder osv. Och då har jag inte räknat in kostnader som spridare, åtelkamera, åtelbelysning och batterier. Det hände vid något enstaka tillfälle att man fick behålla någon köttbit men med tanke på arbetet både efter och innan jakten var det en ganska klen tröst. Det som dock var värt en del var erfarenheter man samlade på sig tex skjut inga storgaltar kl 0100 nio mil hemifrån.

Då stod tre blad klara, bara lägga eggen så ska dom skaftas, två av mig och det största tar en annan hand om. Det minsta är ca 90x25mm.

Ja. De lever väl på sitt namn eller nåt. Kunnigt folk brukar vara eniga om att normas kulor är bland det sämsta som står att finna. Jag kör med hammerhead eller hornadys kulor. Kört interlock, sst, gmx. Alla har funkat fint. Sst är lite blöt. Smäller sönder rätt mycket. Men den är effektiv. Och djuren måste ju dö. Den skjuter jättetätt i 6,5x55 och dödar bra så därför kör jag på den nu hela tiden. I 308 råkar jag ha hammerhead kvar och det är nog femte asken jag är inne på. Hittills inte blivit besviken. Och samma där. Den skjuter jättetätt i min bössa. Vad mer kan man önska? Prisvärt, tätskjutande och gör det den ska i viltet. Färdiganalyserat och färdigtänkt för min del. Nu analyserar jag jakten istället. 🙃 När hammerhead asken är slut ska jag prova Hornady ETX.

Kom hem efter en intressant vecka i fjällen... Hade spanat in en ny fjällsjö som vi inte provat innan. Och i år hade vi skippat kalfjället då det är skönt att enkelt kunna elda lite. 112 kg packning är nytt deprimerande rekord på två personer (och en hund) men då måste man förstå att vi lyxar till det. En stor tältkåta för två personer och en hund, muurika, vin, riktig mat, en stor kylbox.... Prognosen veckan innan vi åkte antydde att vi skulle få mellan 14-16 grader och svaga vindar men ju närmare vi kom avresa så ju sämre blev prognosen. Det faktiska vädret hamnade på mellan 4-9 grader varmt och NV vindar på mellan 8-12 m/s. Utom under en kort tid en kväll och naturligtvis då vi flög hem. Så bilden i början var under 15 minuter stiljte... Det som trots vädret var otippat bra var fisket. Både öring och röding på torrfluga och vi åt pinngrillad röding, stekt röding/öring och kokt öring. Och Enzo då? Jag får försöka hitta en ny kåsa åt kompisen då Enzo i ett obevakat ögonblick fick tag i hans kåsa och tuggade sönder handtaget. I övrigt fick hat hur dyra som helst...). Enzo är ju helt klart fortfarande väldigt valpig. När vi gick genom fjällbjörkskog har han att ett bra och snabbt sök. Dock vet han nog inte riktigt vad han söker varför man kan få höra ett glatt gnyende skall när det plötsligt flyger upp småfåglar framför honom. Men han håller bra kontakt i skogen och inkallningen funkade klockrent! Om en månad ska vi upp till Arjeplog igen och då ska jag fokusera på ripa. Fram till dess tränar vi på ....

Skärpning, inget jävla kött-trams i fisketråden.. snudd på att culot är off-topic med sitt nätfiske Btw Culot.. får du en massa flundra så undrar jag om vi inte ska göra ngt byte igen.. Fingret.. Jag fattar inte, det var inte kroken som slog hål på huden utan jag gissar på öglan i jiggskallen som man fäster linan i.. Har lite begränsad rörlighet och ont men det fungerar. Rätt eller fel men det ska nog till lite mer illabefinnande innan man ids fundera över vaccinationer och prylar. Och jo, jag fattar, ni har rätt, man borde kolla det men orka.. Jag lurar på att dra iväg måndag eller tisdag till Simpnäs på södra väddo och testa bottenmete efter flundra..

Blev ett ryck igår. Har bäddat bössan, monterat bort Fiasko-Tasco som satt på och monterat Leupolden. Laddat 40 grains V-Max för stege. Lurar på att skaffa Warne Qr som är 3 mm högre för nu tar det nästan i med handtaget fast det är filat. Fästena som är nu är endast märkta ’Australia’?

Vi måste ha några lättflyttade (alla har väl en L90 med gafflar till hands) till om (när) grisarna kommer i grödorna och till bockjakten. Dom byggs runt en lastpall och kan göras i valfri höjd. Golvet bör dock upp 1~1,5 meter över backen

I lördags fick Zinc somna in, fan inte lätt det här..... I torsdagskväll så ville han inte äta, inte ha hundben och var riktigt loj. Zinc var en hund som absolut aldrig visade någon som helst smärta när han var skadad under jakt och det var rätt ofta dessvärre, hans arbetssätt kan enklast beskrivas kompromisslöst, jagade dessutom endast vildsvin dom senaste 5-6 åren. In till strömsholm och hans buk var spänd, gjorde ultraljud och på det så såg vi att en testikel och en bitestikel var förstorade, bukspottkörteln inflammerad. Efter lite diskussioner så fick han vara kvar, få smärtlindring och kollas ordentligt på fredagen. Vet ringde på fredag morgon och ville ta bort testiklarna och sätta in medicin ang bukspottkörteln, lite tvekan så lät jag dom göra det, han var runt 10 år och en speciell hund för mig så kan han få något/några år till som pensionär utan paket så ok. Vet ringde efter OP, gått bra men hans värde på bukspottkörteln var så högt att det inte gick att mäta, normalt ligger det runt 200, 400 är högt och högsta talet att mäta är 1000, Zinc låg över.... Han fick vara kvar med smärtlindring men i lördags tog jag beslutet att låta honom sova in. När jag möte honom på Strömsholm så var det inte samma hund, syntes att han hade rejält ont... Ångrar nu att jag inte lät honom somna in redan i torsdagskväll men självisk som man är så tvekade jag.. Hem, ta en spade/spett, en flaska och börja gräva en grop till honom bredvid dom andra medans tårarna rann. Under tiden jag kom hem tills på natten gjorde inte en enda utav dom andra hundarna ett enda ljud, dom kände nog av att det hade hänt någonting i flocken. När man har många hundar så är det här dessvärre återkommande, priset för att ha hund är att ta beslut att inte låta dom ha ont utan få somna in. En "one in a lifetime" hund, social och inte en uns utav aggressivitet men en rejäl dos skärpa, bra många vildsvin som han har på sitt samvete. Han har drygt 25 valpar efter sig som bär generna vidare. Waidmannsheil, alltid saknad, aldrig glömd!