Jag kan berätta en liten historia om bössan hur den kom till, och varför kolven är så fin:
Min goda vän, mentor och kollega Christer Hanström var bössmakare i Pålsboda i många år. Många är dom han har hjälpt med kluriga lösningar på deras problem.
För många år sen jobbade han på Lakelander fabriken innan sjukdom gjorde honom rullstolsbunden, och då öppnade han egen verksamhet hemma. Trots att kroppen inte hängde med vart han aldrig "handikapad" i själ och tanke. Jag vill närmast kalla honom en uppkäftig fan med mycket tydliga åsikter om det mesta.
Christer lämnade os för ett tag sen, och då vart det en massa "udda saker" han hade gömt till när han blev stor som skulle "omplaceras"
Obernborfaren, hagelbössor, enhansvapen, samlargrejer etc... En del skulle barnen ha: bland annat en kaliber 16 Husqvarna av en mycket knepig modell, ekiperad av någon udda person, och udda allt... oskjuten naturligtvis. Den ville sonen ha. Olyckligtvis hade pappa fyllt hans garderob för länge sen, och under grubblandet över vad han kunde avvara fick Lakelandern stryka på foten för att få licens på Husqvarnan.
Jag frågade om han hade någon ammunition kvar? Nej, jag har aldrig skjutit med den (han fick den nån gång på nittitalet) och det tror jag inte pappa har heller sa han....
Så här står vi nu med en oskjuten Lakelander (kollar man skavmärken på slutstycket och märken på stötbotten ser allt nytt ut) hopsatt med en kolv av utsökt valnöt som Christer har valt ut åt sig själv under hans til på fabriken- och med nätskuren bakkappa.
Jag tror du har hittat en liten juvel här @Joacim