Blev lite motionerabde av farsans tax i förmiddags. Det hade kommit ca 4-5 cm nysnö under natten ovanpå veckans tidigare snölager så det totala snödjupet matchade taxens mankhöjd rätt väl. Tänkte att det var lika bra att ta vara på vad som kan komma att bli sista taxjaktstillfället på ett tag då väderleksprognosen sa att dagens blidväder tydligen ska återgå till skaplig kyla igen kommande dygn, med trolig skare som följd.
Strök kopplet på vinst och förlust, i gränsen mellan ett andragallringsbestånd av gran och en lärkröjning, och tänkte att taxen vill nog inte söka ut eller jobba på slag alls i det här snödjupet. Blev förvånad när hon börjar intressera sig för ett kraftigt översnöat rådjursslag men lät henne jobba på slaget och hon gick ikapp djuret och reste det en bit ifrån mig. Både jag och farsan hade drevet nära oss, men ingen av oss såg drevdjuret.
Efter ett tag tröttnade drevdjuret och drog in på grannmarken så då blev det hundhämtning.
Jag kom mellan drevdjur och hund där det gått över en skogsbilväg. Trots 4,5 km i tassarna i snödjup i höjd med manken så var taxen inte helsäker på att det var ett bättre val att följa med mig till bilen än att fortsätta efter rådjuret. Inget stressat drevdjur idag, pejlen visade på en medelhastighet på strax över 3 km/h.
Jag kan ju inte gärna klaga på hennes jaktlust, däremot kanske självbevarelsedriften har vissa brister ibland.
Nu får både tax och rådjur vila i väntan på att föret blir lämpligare.
MVH
Alias