Uppvuxen på en liten ö tillhörande ett land som var ockuperat av Tyskarna.
Efter freden i övriga landet bombades våra 2 största städer av Ryssen (med samma präcision som dom använder mot civila än i dag) då Tyska kommandanten ville ge sig till västsidan och inte till Ryssen (kanske med tanke på represalier för vad han själv hade gjort på östfronten ridigare- vad vet jag?)
Vi har alltid levt med hotet från öst: flyktingar i gummibåtar, stulna fiskeredskap, "konfiskerade" fiskbåtan som var på Rysk territorialvatten, och där dom krävde lösensumma för att släppa kvarhållna besättningen dom hade som gisslan (officiellt betalade Danska staten aldrig ut någon lösensumma)
Stora landstigningsövningar med konvojer på väg mott oss, alla med nervtrådarna utanpå skjortan. Hemvärnet ute med skarpt i bössorna- sen vinklade dom av och landsteg på Rügen
Vi andades ut och gick hem igen.
På Bornholm hade vi då under kalla kriget NATO's östligaste radaranläggning.
Mycket hot, djävelskap, stölder (när dom fick komma i land) Da, da säger Ryssen i alla förhandlingar och fortsätter som vanligt när han har vänt ryggen till.
Jag anser inte att man kan lita på en Ryssjävel för 5 öre och är tacksam att vi kan komma med i NATO.
Det känns naturligt för mig.