https://blickovernejden.wordpress.com/2022/10/05/vad-var-det-jag-sade/
"Organisationsgraden i Sverige ligger idag i runda svängar på ca 70%, ett undantag är HRF som idag organiserar under hälften av de anställda inom avtalsområdet, mycket på grund att det är att se som ett genomströmningsyrke med många yngre, varpå sistnämnda förbundet är helt beroende av den fackliga samordningen och att IF-Metall sätter det s.k. “Märket”. Rent objektivt kan ju HRF:s motpart ifrågasätta med vilken demokratisk legitimitet sagda förbund förhandlar? Nere på kontinenten så ser organisationsgraden helt annorlunda ut, mer i linje med HRF:s siffror, och på vissa håll återfinns även konkurrerande fackförbund. När så den sociala pelaren skulle undersökas så tyckte sonika fackföreningsrörelsen på kontinenten att lagstadgade minimilöner lät jättebra. Mindre så i en nordisk kontext eftersom såväl arbetsgivare och fackförbund därmed skulle förlora en stor del av kontrollen över lönebildningen som istället blir avhängig för stunden rådande parlamentariska sammansättning. Och handen på hjärtat, vad vet våra folkvalda om vad som är “rätt” lön inom ett specifikt branschområde? Det är snarare så att det är arbetsmarknadens parter som har största kunskaperna om vad en bransch klarar av.
Precis som undertecknad var skeptisk till det svenska EU-inträdet så var jag även skeptisk till Stefan Löfvéns (S) risktagande. Undertecknad hade strax efter EU-toppmötet möjlighet att tala mellan fyra ögon med Europaparlamentarikern Johan Danielsson (S) varpå jag sade:
“-Ni vet vad ni har, ni vet inte vad ni får. Låt bli att försöka exportera den svenska modellen ut i Europa!”
Danielsson svarade att han inte trodde att detta skulle medföra några risker. Denna inställning kom dock fort på skam när EU-kommissionen så presenterade ett förslag om lagstadgad minimilön. Genast skrek den svenska socialdemokratiska Europaparlamentarikergruppen i högan sky och efterlyste i en debattartikel i Aftonbladet hjälp för att rädda den svenska modellen. Den skarptungade kristdemokratiska Europaparlamentarikern Sara Skyttedal skrek i en replik att Socialdemokraterna kunde vara lugna för att man från KD:s sida inte skulle stödja EU-kommissionens förslag men tillade:
“-Dock så kan man fråga sig hur det kommer sig att vi befinner oss i denna situation från första början?”
Just det. Det var det där med risk- och konsekvensanalys. Det är tyvärr tämligen symptomatiskt att det största hotet mot den svenska modellen, en modell som omhuldats av såväl fackföreningsrörelsen som arbetsgivarsidan, kommit från Socialdemokratin själv. Hur hade det varit om man för en sekund lyft blicken från sin egen navel och konsterat att det råder skillnader i förutsättningarna mellan Norden och kontinenten, att det i.o.m. Brexit skett en politisk maktförskjutning och att det svenska inflytandet idag är tämligen minimalt? Tyvärr verkar den socialdemokratiska exceptionalismen, den som stipulerar att Sverige definierat av det en gång statsbärande S alltid vet bäst, medföra en oförmåga till klarsyn?"
Det är svårt att hysa någon större tilltro till dagens företrädare inom S...