Leaderboard

Tyckte jag hade lite tid idag att krångla till tisdagsmiddagen lite, benfri vildsvinskotlett, delad på längden och bankad fylldes med blåmögelost, bacon och lök och rullades och efter bryning fick den puttra i grädde tills färdig. Serverad med råstekt potatis och gröna ärtor.

Beklagar sorgen. Hoppas alla fina minnen läker tomrummet till slut.

https://blickovernejden.wordpress.com/2022/10/10/the-greater-good-defined-by-a-few/?fbclid=IwAR3EAlQFBN2p_dX5ZGJtQTzYzsTxix1g9yhgGnCJqNSJlUShpONnvlqq9vc "Storbritannien har dock såväl gas- som oljefyndigheter i Nordsjön, men Just Stop Oil vill inte se utökad utvinning – tvärtom. Riktigt hur de senare då vill upprätthålla ett industrisamhälle med innovation är oklart? Måhända tillbaka till ett idealistiskt “År 0” á la Pol Pot? Klart är dock att man gjort gemensam sak med militanta veganer såsom Animal Rebellion som protesterar genom att hälla ut mjölk i butiker och på gator och torg. Anrika vapenaffären William Evans fick under “aktionerna” sitt skyltfönster övermålat med grön färg och Farlow’s fishing, hunting and shooting supply store å sin sida fick rödfärg hällt över golvet. Enligt Animal Rebellion vill man: “-…expose the outdated practices of hunting, shooting and fishing, whilst also showing that a better world is possible.” Det är sålunda nu inte bara biltrafikanter, flygresenärer och museibesökare som blir föremål för ekofascistoida s.k. aktioner utan även medborgare som likt undertecknad uppskattar sådant som jakt och fiske vilket under evolutionens gång gav människan det proteinintag som krävdes för att vårt intellekt skulle bli det som det idag är. Animal Rebellion vill dock påtala följande: “-… the need for urgent and immediate transition towards a plant-based food system, away from the current one that includes the inefficient and unnecessary exploitation of nonhuman animals.” Missförstå mig rätt här – undertecknad har ingenting emot om medborgare använder sin medborgliga rättighet att opionionsbilda mot något som vederbörande enligt sina moralfilosofiska inklinationer finner felaktigt, ej heller om folk av egen fri vilja väljer bort animalisk föda. Vad undertecknad däremot har problem med är när alltför många blandar ihop rätten att protestera med samhällsomstörtande verksamhet." Befriande att läsa att The Daily Mail refererar till sagda aktivister som "eco-zealots"...

Beklagar💔 Kan vara den hund med bäst fågelhantering av alla jag jagat med. Hade hon varit med i lördags hade vi skjutit bag limit. Galet trevlig hund

15 dagars jakt och tillslut kom resultatet. Långt förföljande och tillslut in på markerna igen, där strandade den 15m på fel sida linjen. vi har paus och väntar på hjulingen, tror vi höll på 6-7timmar innan det lyckades. sista älgen han var med på tror jag.sista natten i kojan han sov. Där längst nere står han skälla en stor ko när det var ko förbud, hade jag kommit in dit hade det nog ändå blivit en ko. Men tur som det var kom hunden på inkallningen en av dom få gångerna det fungerat.

Fy så jobbigt 😟 beklagar verkligen

Det är Malin och dina choketuber som leder ligan tror jag...

Ok, borgeliga vann... var fan är min billiga diesel?!!!! FRAM MED DEN NU!

Dagens blev en gryta på VS-rygg, champinjon å haricoverts. /P

Fick lite feeling denna dag, var irriterad på morgonen över höga elpriser och tingens ordning allmänt och tänkte... Fuck, jag går in i min egen bubbla och gör nå't bra av denna lördag! Rotade runt i frysen, har bara en igång av kostnadsskäl så det är liiiite jobbigt men hittade så småningom lite abborrfilé. Så, när klockan närmade sig 12 så "Floydade" jag på med lite supergod, tysk bira och lite nötter, tog en rom i stället för en "whiskychaser" och skred till verket. Dubbelpanerad abborrfilé, nyupptagen potatis och dillmajonnäs. I glaset bubblar en torr och fin spumante från 2019. Verkligheten ska fan inte få komma åt mig, det ska fan va' gôtt å leva!

12,5 år sen han hämtades, första renrasiga jämte jag haft. Skjutit mängder med älg åt honom och många andra har fått chansen åt den hunden, för någon riktig stånd hund var han inte dom första åren. Men när man lärde sig jaga med honom så sköts det ändå mycket älg. En hund som var extremt snabb på söken och fanns det nånting hittade han alltid det, kombinerade spår och vind så som jag hade velat alla hundar gör. Har inte koll på hur mycket det blev skjuter men definitivt närmare 200st än 100st. Många dagar började med har jakt innan han kunde börja jaga älg. Jag har skjutit min tyngsta älg åt hunden efter en halv dags racklande med flera stötar och fel mark, första gången jag var in på det ståndet såg jag en ko och blev en vind stöt. Lockade några gånger som en älg och hunden lämnade kon å det blev sken 2km, gångstånd 500m stod på fel sida gränsen så knuffade in det och när jag ansåg vi var rätt så hör jag där framme är nånting som gnider hornen. Tog nån halvtimme innan jag var inne i snåret och fick en lucka på typ 20m och skickade dit en 300gr woodleigh. Älgen knäa, kastade sig 180° och försvann en 100m där hunden blev stilla. Kom fram och möttes av en nöjd hund. 13pinnare med stång på ena och halv skovel på andra sidan, 350kg slaktvikt. Sköt en 10a hösten efter inte långt från samma ställe och det var ännu mer stötning och lirkande före jag fick in älgen på rätt marker, tillslut skulle älgen runda en topp och lat som jag är ides jag inte följa gångståndet utan gick över och ställde mig på klipp hällarna, hunden var typ 300m bort och hördes ingenting så började fundera om nånting hänt men plötsligt hörde jag honom och det kom rätt på mig. Sköt framifrån på älgen och det tog dåligt, om jag minns rätt in framkant bogen och ut bakom andra men utan att gått in i bröstet. Förnyat stånd 500m bort och är oroligt, hunden möter mig några gånger och jag kom relativt lätt nära. Det hunden här hade lärt sig var att irritera älgen och dra den mot mig. Sköt andra skottet i halsen men tog även det dåligt, den gick undan 70m igen och tredje gången gick det bättre när jag kom fram. Vädrade huset och fönstret på övervåningen var öppet, där hoppade han ut och påväg till en ko hage blev han kopplad. Älgen som for ut i älven sista oktober och slog sig genom isen halvägs och sen slapp den inte längre, hunden rundar mig och hoppar i efter. Ko förbud som det var så sköt jag kon mitt i älven när den skulle slå hunden i vattnet. Hunden höll på åka under isen så kastade av bössan, jackan och telefon å hoppade i hämta honom. Djupt, strömt och kallt så hade jag troligen inte gjort det idag. Men hund, jag och älg kom upp innan kvällen fast det var sura miner. Björnen han höll på med en hel dag hade jag verkligt vela skjuta åt honom, men får nöja mig med allt det andra vi hunnit vara med om. Alla dagar oavsett hur trött han var så jagades det och han fick gå extremt hårt första åren så hans karriär som jakthund blev inte så lång. Hunden var slut som jakthund vid 9år och det gick jaga en dag i veckan/varannan vecka ibland, så han fick flytta och bli sällskaps hund till pensionärerna som ville ha honom. Så han har nog haft det bättre än många andra hundar sista åren. Nu gick det ganska fort så blev han i stort blind och slutet kom. Jag hade tänkt ta honom på en sista tur men det ville inte dom så det fick bli som pensionärerna ville. För dem blir det nog värst att bli utan hund helt. Finns så mycket den här hunden hunnit med och allting har inte vart så lyckat. Men jagade gjorde han, alltid och för mycket.

Jag skriver ju inte så mycket på forumet längre (säkert till mångas stora glädje) och det verkar vara det här forumet jag håller mig i. Malin var hunden som lärde mig jaga. Jag fick ett infall när jag läste en bok om hundraser från typ 70-talet och såg en bild på en fantastisk irländare. Jag var tvungen att kolla upp om den typen fortfarande fanns eller om det bara var tjocka, långhåriga monster nuförtiden. Lite efterforskning och en jäkla massa tur ledde mig till Malin från kennel red garlic. Jag gjorde mitt bästa och gick kurser och läste på men jag gjorde många nybörjarfel såklart. Dock hade jag tursamt nog gått med i det här forumet. Här fanns ju kunskapen och folk som var vänliga nog att ta med en å jaga. Först fick vi chansen på fantastiska Strävhårs fasaner och sedan bjöd Skoog med mig till fjällen. Det har sedan blivit årets höjdpunkt att dra till fjälls med Skoog och Malin har verkligen utvecklats år för år. Med en bättre husse hade hon säkerligen varit både champion och världsmästare. Nu hade jag en förhoppning att hon skulle hålla för en sista resa till ljungdalen. Men ödet ville annat. Vi märkte att hon började magra av i somras trots att hon åt bra. Vi misstänkte mask och avmaskade med enda resultat att hon åt sämre efter det. Vi kom iväg på en sista resa till Hälsingland och hon fick några korta släpp men det märktes att hon var ur form. Hon gjorde ett dock ett kanonjobb på en orrtupp bara några minuter efter hon blev av med kopplet. Dock var inte husse riktigt med så den fick flyga vidare. När vi kom hem fortsatte hon äta dåligt så jag fick en tid hos veterinären, dock var hon kraftigt försämrad redan på eftermiddagen så vi åkte in tidigare. Lite undersökningar, röntgen och blodprover visade på snabb hjärtfrekvens, skyhöga njurprover och någon ”förtätning” som såg ut att trycka på lungor och hjärtat. Då kändes det som det bästa jag kunde göra för min kompis var att låta henne somna in. Jag kommer aldrig glömma dig Malin! Jag kommer alltid sakna dig!