Leaderboard

Nu är rödgröna röran ute

Detta är ändå lite tramsigt.. "Jägaren" LGW.. Nu är det väl inte aktuellt längre men för 10 år sedan stod jag bredvid honom på ett kvällssträck. Redan innan änderna började flyga meddelade fettot att han skulle skjuta 50 änder.. När änderna börjar flyga så vevar han på.. flertalet fåglar som flög ut, vi sköt med fördel på inflyg då de höll bra höjd, dammade han på oavsett om de låg på 50 meter.. Flertalet lyckades han peta i hagel i och räknade högt och ljudligt så det inte missades av någon i den här passlinjen där vi stod. Han måste med vett och vilje ha skammat 15 änder minst denna kväll.. totalt omedveten om eller förmodligen ännu värre så brydde han sig inte om vilket jävla jobb vi hade dagen efter med att jobba hem dessa skammade fåglar. Under den tiden betedde han sig förjävligt mot hundförarna dessutom.. Vi hade ett hundförar pass ute på en sten i havet på Harg.. Där stod hundförare och jobbade med sina hundar och vid ngt tlilfälle klämde fettot ur sig till Karin att hon skulle ducka in bakom skyddet då hon var så jävla ful så han slapp se henne typ.. Ingen av de där två gossarna ingjuter någon större respekt i dessa sammanhang om jag säger så.

Haha, jag har läst boken och håller med om att den är underhållande. Men precis som herrarnas övriga literära alster är det ren fiction, måhända ändå självupplevd sanning. Har en rad möten med bägge, inga har lämnat spår av varken sympati eller överdriven jaktlig eller skyttekompetens. Att kategorisera andra är något överklassen sysslat med i alla tider. Finns ju ett uns av sanning i allt detta men det är ju charmen med jakt...och jägare också.

En av mina absoluta favoritböcker är "Om jakt och jägare" av herrarna Guillou och Leif GW Persson. Även om det mesta innehållet i boken är klart läsvärt så tenderar jag ändå att läsa GW's stycken fler gånger än Guillous. Mycket beror detta på att GW skriver mer underhållande. Dessutom har han inte den irriterande egenheten som Guillou har att väva in socialdemokratisk propaganda i var och varannan mening - något jag klarar mig bra utan... Man kan finna dessa på Bokbörsen och andra ställen till väldigt små pengar. Just detta ex köpte jag där och det visade sig vara ett utgallrat exemplar från biblioteket i Angered i Göteborg. Vad det är för ond människa som utgallrat denna fantastiska bok förstår jag bara inte, men så är det. Det finns otroligt många underhållande delar av denna bok att nämna, men jag tänkte att ta detta stycke denna gång. Något som nog ger stort igenkännande för de flesta av oss om de människor vi träffat inom jakten. För egen del kategoriserar jag mig nog som skytt. "Jägare" har jag varit under korta perioder då jag jagat som mest intensivt, men det är över tio år sen nu jag jagade tillräckligt mycket för att vara så inne i det när jag jagade att jag började tänka och fungera på ett annat mer effektivt sätt i skogen. Hur som helst: --------------------- Det enda vi hade i huvudet var jakt och när vi någon gång nödgades prata med eller om andra människor var måttet på deras värde givet. Hur pass bra jägare var de? En av kamraterna hade skapat ett eget kategoriseringsschema för de delar av befolkningen som ägnade sig åt jakt. Enligt upphovsmannen kunde således den svenska jägarkåren indelas i fyra grupper: kladdar, fiolspelare, skyttar och jägare. Vi var alla överens om att detta var sociologi av yttersta märke. Kännetecknande för den s k kladden, detta bottenskrap på några procent av "jägarna" var således att han och hans gelikar förde bössan som en bred pensel och varje gång han gjorde det slutade det med elände för omgivningen. Något som han dock själv aldrig lade märke till. Kladden var flitig skytt men fällde sällan något vilt. När det var som bäst bommade han men alltför ofta lyckades han i vart fall träffa något litet, och i den mån han bidrog med något var det möjligen träningen av eftersökshundar. Med kladden jagade man blott en gång och aldrig mer. Fiolspelaren var mer komplicerad och förde i regel en anonym och undanskymd tillvaro utan att för den skull bidra med något positivt. Som passutfyllnad på den typen av pass där man visste att det sällan kom något fick han således duga, och var det älgjakt behövdes det ju alltid folk som kunde hjälpa till att släpa och dra. Så långt var också allt gott och väl, men tyvärr hände det till och från att han spelade en liten trudelutt i markerna och att han vid dessa tillfällen förde bössan som man för en stråke. Inom den slutna krets av riktiga jägare som jag och kamraterna givetvis tillhörde var således "stråkföring" den vedertagna synonymen för dåligt skytte. Tillsammans utgjorde fiolspelarna ca tio procent av jägarna och de var alltså åtskilligt fler än de rena kladdarna. Majoriteten av kåren benämndes "skyttar". En skytt var visserligen inte någon riktig jägare men det var en allmänt snäll och hjälpsam person, som gjorde som han blev tillsagd och undvek att ställa till det för andra. En person som tom kunde anförtros ett bra pass och lämna det med hedern i behåll. Återstod så den lilla andelen av utvalda, dvs jägare. De som levde upp till begreppet i den gamla och ursprungliga meningen där framgången i jakten avgjorde den jagande individens fortsatta existens. - Idag är vi nog högst någon procent. Kategoriseringens upphovsman nickade allvarligt mot oss där vi satt hukande runt elden och vi andra mumlade instämmande. Ett litet slutet brödraskap i det industrisamhälle som hotade icke bara jakten utan ytterst hela vårt ursprung och vårt sätt att tänka. Långt senare har jag funderat mycket över vad det egentligen var som vi såg hos varandra. Och var vi verkligen så enastående som vi tyckte att vi var? Allvaret inför uppgilten. Att jakt var det viktigaste som fanns. Intensiteten i vårt jagande. All vår lediga tid när det fanns minsta praktiska möjlighet. Tiden där emellan som en lång väntan under tillagande jaktabstinens. Vår gemensamma bakgrund. Att vi alla hade jagat sedan barndomen och att vi alla hade tjuvjagat. Givetvis också dessa mystiskt förvärvade kunskaper. Att man plötsligt kunde stanna upp mitt i skogen där man aldrig tidigare satt sin fot för att man bara visste utan att veta hur... att just här skulle jag komma om jag nu vore älg, rådjur eller hare på flykt undan jägare och hundar. Givetvis var vi i grunden ensamjägare och även när vi jagade tillsammans. Vi träffades nâgra stycken och aldrig fler än fem-sex. Någon hade tagit med sig en hund. Någon var jaktledare utan att vi ens pratat om saken och strategin var given utan att vi behövde ödsla ord på den. - Det här verkar vara ett bra ställe. Då söker vi pass så släpper Du hunden om en kvart. Sà träffas vi vid skottplatsen. Åtminstone i mina minnen fungerade det också nästan alltid och de tillfällen då även vi fattade stråken har jag glömt. Riktiga jägare är ofta ensamjägare. Jakten i sig är belöning nog, lockelsen att få utöva den ensam utan störande inslag oavsett vad och i ett uppsåt som aldrig brister.

https://blickovernejden.wordpress.com/2022/10/17/regeringsbildningen-var-verkligen-de-daliga-forlorarnas-dag-i-sju-akter/ "Tovatt tycker som sagt att L skall skämmas för att dagens parti vill uppnå en politisk kursändring. Personligen kan jag tycka att Pehrsson utifrån realpolitisk grund i mångt gjort vad som behöver göras och skall heller inte skämmas för detta, även om jag har invändningar mot delar av Tidöavtalet utifrån frihetliga grunder. Däremot skäms undertecknad utan tvekan å Rebecka Fallenkvists vägnar – eftersom hon uppenbarligen inte har vett att göra det själv, men likaledes för landets politiska vänster. Det indignerade dygdposerande vi nu ser devaliderar nämligen inte bara vår nya majoritetsregering utan också folkets röst vilket därmed i förlängningen urholkar förtroendet för vårt parlamentariska styre som institution. Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson propagerade i en ledare härförleden för konspirationsteorin att “köpt propaganda, otillåten manipulation och hatdrev avgjorde sannolikt valrörelsen“. Några sådana indikationer har dock inte kommit från t.ex. Valmyndigheten men det förhindrade inte bl.a. Annika Strandhäll från att på Twitter dela ledaren med följande kommentar: “Kvar står vi med slutsatsen: köpt propaganda, otillåten manipulation och hatdrev avgjorde sannolikt valrörelsen, och om det hade hänt i ett annat land så hade vi tyckt att det hade varit helt sjukt. Här hyllas i stället hatets härförare.” Om det är någon som står för hat så är det tveklöst ovan nämnda avsändare, detta märktes tydligt i t.ex. vederbörandes fullkomligt antiintellektuella påhopp på journalisten Ivar Arpi ifjol tillsammans med sin meningsfrände Anne Ramberg, tidigare generalsekreterare för Advokatsamfundet. Nivån på dagens politiska debatt och inte minst den intellektuella dito hos alltför många av våra politiskt aktiva utgör tveklöst ett hot mot vår demokrati. Våra folkvalda behöver faktiskt föregå med gott och exempel och visa respekt även för sina meningsmotståndare. Regeringsbildningen var verkligen De dåliga förlorarnas dag i sju akter.."

Japp lilla huggkubben......

Beklagar 😢

Bidrar väl till påståendet att när man börjar tro på myten om sig själv spelar verkligheten allt mindre roll...🤷‍♂️ Men han var väl åtminstone nykter, vilket alltid är något...!? 😏

Tack för dessa anekdoter De gör dock inte texten i boken mindre underhållande

Ledsamt.. Devildog va?

beklagar 😞

Beklagar! 😔

Neej så tråkigt, den lilla strumpbärande illbattingen ❤️

Beklagar förlusten av en kär vän.

Beklagar Ken1😪

Trist. Ålder?

Beklagar sorgen!

Beklagar sorgen.

Därför att det är så staten fungerar. Kolla bara hur FRA-lagen motiverades, jämfört med hur den sedan kom att användas… Du kan även läsa i utredningen om hemlig avlyssning, där utredaren säger följande: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2022/04/sou-202219/

Väl skrivit som vanligt!

Du blev aldrig någon jakthund,det funkade helt enkelt inte. Fiska va därimot din grej. Hatkärleken mellan den och Mike skulle man kunna gör en film om, den va magisk.