https://blickovernejden.wordpress.com/2023/01/11/att-muntert-vandra-stigen-fram-trots-att-man-ar-vilse/?fbclid=IwAR31v-tisGlShgGAT9MREfisQYhaNQq9EY_q2g9j_9pYz6Vp2WcjXdMDHjw
"Så har då det gamla Bondeförbundet, idag mera känt som Centern, meddelat vem valberedningen föreslår till val av ny partiledare efter att Annie Lööf bestämt sig att stiga utav. Valet har fallit på Muharrem Demirok, tidigare kommunpolitiker i Linköping och numera riksdagsledamot. Enligt valberedningens ordförande Jan Andersson är Demirok lämplig utifrån följande grunder:
“-Han är van att leda andra och van att få andra med sig. Muharrem är öppen och lyssnande i sitt ledarskap. Han har en tydlig ideologisk kompass, kan samla hela partiet och locka nya väljare över hela landet.”
Avgående partiledaren Annie Lööf skrev å sin sida på Instagram följande om sin tilltänkta efterföljare:
“-Han har en social, varm personlighet, som alltid gör sitt yttersta. Han har en mycket tydlig grön, socialliberal kompass och stark förankring i hela Centerpartiet.”
Personligen, i egenskap av f.d. partimedlem – undertecknads dissidentskap vidtog i samband med den att den urbana nyliberalismen blev ledstjärna i det gamla bondepartiet, så tror jag rakt motsatt sak mot såväl valberedningen som Lööf. Centern tappade i samtliga glesbygdskommuner i valet och ännu en nyliberal identitetspolitiskt anstruken partiledare är snarare vad som förhoppningsvis i längden förpassar C ut ur Riksdagen eftersom partiet förlorat sin själ.
Det fungerar inte att likt Lööf posera, med betoning på posera, i kavaj och gummistövlar på ett gärde med en skylt som det står “Närodlad politik” på när man samtidigt agerat politiskt stödhjul åt landsbygdens dödgrävare – Miljöpartiet. Dagens C är i sanning ideologiskt irrelevant och en enda stor kontradiktion i att man ur ekonomiskt hänseende säger sig representera Ayn Rands filosofiska gärning emedan man agerar möjliggörare åt Karl Marxs dito.
Expressens politiske krönikör Viktor Barth-Kron beskrev sålunda dagens tillkännagivande i följande ordalag:
“Det finns några riktigt svåra, nästintill omöjliga jobb i svensk politik.
Klimatminister i en regering som behöver stöd från SD. Samordningsansvarig i Liberalerna. Natoförhandlare med Turkiet. Pressekreterare åt Annika Strandhäll (S).
Till listan kan vi lägga jobbet som ny partiledare i Centerpartiet.”
Jag är beredd att hålla med honom. Det fanns en person som skulle kunnat få den centerpartistiska skutan på rätt kurs – Helena Lindahl. Men med tanke på det omskrivna toppstyre som förelegat i C under Lööfs marskalkstav så förvånade det föga att den på gräsrotsnivå populära Lindahl inte ens blev påtänkt för valberedningen. Lindahl representerar nämligen den gamla själen i partiet, det agrara partiet som framförallt vurmar för landsbygden och den lilla människan."