https://blickovernejden.wordpress.com/2023/01/23/historien-med-den-lattkrankte-turkiske-sultanen-den-danske-litteraturpyromanen-och-den-underdaninge-svenske-regeringschefen/
"Vissa vill göra gällande att Paludans agerande är en rysk påverkansaktion. Huruvida Paludan medvetet går i Kremls ledband låter jag vara osagt, man måste dock ha klart för sig att tillskrivande av epitet som “ryska troll” o.s.v. länge varit en härskarteknik från det politiska etablissemanget och “den breda mitten” för att delegitimera misshagliga kritiker. Man kan dock konstatera att ytterhögerns koranbränning utan tvekan tjänade ryska intressen…liksom turkiska…och kurdiska..och den svenska anti-amerikanska NATO-hatande yttervänsterns dito. Här kan vi sålunda se att den politiska cirkeln i mångt sluter sig och måhända är det därför som statsminister Ulf Kristerssons underdåninghet visavi Höga Por…, f’låt, Ankara är så uppenbar. Diplomati i all ära men givet krumbukterna så framstår han nu samtidigt som i beskaffenhet av ryggrad med samma hållfasthet som Drottningsylt.
Att elda koraner börjar onekligen “kännas lite 2020” för att använda ungdomligt språkbruk men samtidigt så omfattas det av svensk yttrandefrihet, del av vår grundlag – oavsett vad man än må tycka om detta. Det auktoritära islamistiska styret i Turkiet verkar inte vilja förstå att en svensk statsminister inte kan låta insatsstyrkan prygla upp i dennes ögon misshagliga dilettanter efter gottfinnande? Låt vara att företrädare för “den breda mitten” verkar göra allt i sin makt för att vara islamister behjälpliga, t.ex. genom att lyfta fram islamofobi framför yttrandefrihet. Mikail Yüksel, partiledare för det islamistiska partiet (O)Nyans var inte sen att poängtera att Ulf Kristerssons uttalande om Paludans koranbränning var resultatet av “Nyans hårda hårda arbete genom opinionsbildning” och att han vill att Turkiet ställer hårdare krav på Sverige, t.ex. genom att kräva en kriminalisering av koranbränning.
Vad såväl Yüksel som Kristersson här gör är sålunda att ge Paludan rätt, oavsett vad man än må tycka om den senares politiska metoder. Yttrandefriheten är ett resultat av den idétradition som Upplysningstiden medförde, Erdoğans islamistiska AKP däremot, ett parti som C:s tilltänkta partiledare Muharrem Demiroks kusin handplockades av för att bli ambassadör i det för turkiska geopolitiska intressen höggradigt viktiga Qatar, har däremot gjort allt i sin makt för att avveckla det kemalistiska sekulära arvet i Turkiet.
Räddhågsenheten i Sverige, givet den s.k. “åsiktskorridor” som i åratal varit rådande och som medfört att man inte vågat kalla en spade för en spade p.g.a. av att bli kallad “rasist” och “islamofob” börjar nu på allvar leda fram till att vi har slut på alternativ.
Kritiken mot Kristerssons underdånighet har sålunda kommit från såväl höger som vänster och undertecknad är ingalunda avundsjuk på hans sits. Diplomati är en svår konst, i synnerhet om ena motparten är en “lättkränkt respekttönt” låt vara klädd i slips snarare än Addidas-outfit.
Att bli medlem i NATO är för svenskt vidkommande av största intresse givet det sämsta säkerhetspolitiska läget sedan Andra världskriget. Att 200 år av förment “neutralitetspolitik” på några veckor omprövades för att sedan bli föremål för utpressning från en “Wannabie-Sultan” i ett land som kräver att vi skall skriva om vår grundlag gör dock att Sverige och vår omhuldade självbild som “det lysande föregångslandet andra ser till för inspiration” närmast framstår i löjets skimmer, än mer så när vår regeringschef på närmast komiskt manér viker rygg inför “The Sultan in Chief” och i förlängningen också hans danspojkar här såsom Mikail Yüksel."