https://blickovernejden.wordpress.com/2023/02/02/ett-turkiskt-inte-ett-svenskt-problem-2/
"Pinsamheterna för svenskt vidkommande syns dock bara avlösa varandra, oppositionsledaren Magdalena Andersson (S) har tagit Erdoğans obstinata “respekttönteri” för intäkt att dels i praktiken angripa Tidöavtalet, jämför här med fördel med Erdoğans förkärlek till att göra utrikespolitiken till inrikespolitik. Andersson har ju i.o.f.s. vanan inne då hennes tidigare regeringsbildning byggde på en överenskommelse med den politiske vilden Amineh Kakabaveh (f.d. V) om svenskt politiskt erkännande och monetära dusörer till av de av Ankara hatade syrienkurdiska organisationerna YPD och YPJ, vilka har koppling till i Turkiet verksamma PKK som i sin tur är terroriststämplat av Sverige. Andersson har också i skenet av Paludans Koran-BBQ utanför den turkiska ambassaden vädjat till “svenskar som har kontakter i muslimska världen” att hjälpa till och lugna ned stämningen som uppkommit och har låtit framföra “att Sverige inte står bakom koranbränningar”. Så Sverige, vilket hon med 37% i senaste opinionsundersökningen säger representera, står inte bakom sin egen grundlag? Det svenska kryperiet inför islamismen, för det är vad Erdoğan står för, en höggradigt populistisk sådan, blir bara alltmer pinsam och antiintellektuell.
I inledningen nämnde undertecknad fascismens och nazismens relation till islam, t.ex. med kopplingen mellan stormufti Amin al-Husseini och sagda ideologier. Till saken hör att det, till skillnad från det strunt som propageras för från företrädare likt Jakob Wirén inom Svenska Kyrkan, inte går att göra likhetstecken mellan Jesus och Mohammed.
Islam i dess bokstavstrogna form är en höggradigt politisk religion av den enkla anledning att dess profet inte bara var profet utan också statsman och erövrare. När dennes ord, stammande från 600-talet, så skall omsättas bokstavligt, utan ifrågasättande, i en sekulär 2000-talskontext, då blir det inte gångbart, snarare totalitärt – ha i åtanke fascismens och nazismens varma relationer med islam. Vår grundlag stipulerar att yttrandefrihet råder, oavsett hur osmaklig, degenererad och plump en åsikt än må te sig i betraktarens subjektiva öron – vilket är ett arv från Upplysningstidens idétradition. Det är grundbulten i vad som gör ett samhälle inkluderande och demokratiskt. Om yttrandefriheten då inskränks, vem skall då definiera vad som är socialt acceptabelt att yttra? En fråga för Magdalena Andersson – “värdegrundens” förmenta försvarare, ABF i Botkyrka/Salem eller en “sultanwannabie” med diagnosen “svårartat respekttönteri” och “galopperande populism” i Ankara? En sedan år 632 död führ.., f’låt, profets ord?
Det blir bara ovärdigt när man nu ser svenska politiska företrädare slå knut på sig själva i en strävan att försöka framstå som kloka. För att citera en av Tysklands främsta Turkietkännaren, Burak Çopur, om dilemmat att försöka förhandla med Turkiet under Erdoğan:
“-Lärdomen från krisen mellan Tyskland och Turkiet är att inte fortsätta att mata krokodilen för den här krokodilen blir aldrig mätt.”
Såväl den brittiske premiärsministern Neville Chamberlain som dennes franske kollega Édouard Daladier trodde att de skulle kunna hantera Adolf Hitler i München 1938 genom sin eftergiftspolitik. Den senare grundlurade dem som bekant till den grad att Chamberlains famösa och höggradigt naiva uttalande: “-Peace in our time” idag mest framstår som ett dåligt skämt.
Faktum kvarstår nämligen att det diplomatiska bråket mellan Sverige och Turkiet till syvende och sist är ett turkiskt, inte ett svenskt, problem.."