https://blickovernejden.wordpress.com/2023/02/27/were-guilty/
"Polismyndigheten är en myndighet i kris, våldsmonopolet har ersatts av ett våldsoligopol i skenet av den eskalerande gängkriminaliteten med 23 sprängningar hitills bara i år. Vart ligger då fokus? Ta bara jägaren Erik Råsbjer som nyligen ålades att böta 21 000:- för brott mot knivlagen efter att polisen bedömde hans bil som allmän plats då han skjutsade sin son på träning i samma veva som förstnämnde hållit på med att stycka ett fällt rådjur. Är detta rimligt? Erik Råsbjer är inte den ende jägare som dömts för brott mot knivlagen. För egen del brukar jag lämna knivarna i bilen om jag på på väg hem från jakten svänger in på macken men om min bil skall bedömas som allmän plats så torde ju detta spela kvitta ur juridiskt hänseende? Som jägare och sportskytt har jag under många år tagit del i den samhälleliga debatten i såväl fack- som dagspress och min bild är den rakt motsatta än den som bl.a. Akademikerförbundet SSR m.fl. gav uttryck för i en debattartikel i Aftonbladet häromveckan med titeln Svenska tjänstemän är inte ett gäng aktivister.
Enligt mitt förmenande finns det gott om tjänstemän som i sin yrkesgärning har svårt att göra åtskillnad på egna politiska åsikter och lagrum. Artikelförfattarna hänvisade i sin text till Axel Oxenstierna och ondgjorde sig över att politiker och proffstyckare “börjat rikta udden mot statliga tjänstemän” och att detta är farligt för samhället. Så vi skall då blint lita på stundom politiserade ickefolkvalda i en situation där vi sedan 1970-talet saknar ett ämbetsmannaansvar? Ve den tjänsteman som under Oxienstiernas tid inte förhöll sig oförvitlig emedan det nu snarare är kutym att härbärgera politisk slagsida i sin yrkesutövning. Undertecknad har som jag tidigare skrivit om egenupplevd erfarenhet av en kommunal tjänsteman, tillika fritidspolitiker för Miljöpartiet, som medvetet begick ett tjänstefel i syfte att få fram ett nationellt prejudikat på kommunal nivå trots att det inte var undertecknads mark och lagrum dessutom saknades. Nog för att det blev tummen ned från Länsstyrelsens sida men i övrigt blev det inga konsekvenser för tjänstemannen ifråga.
Enligt artikelförfattarna så är det snarare liktydigt med ett uttryck för desinformation att andas om något annat än att svenska tjänstemän skulle vara någonting annat än oförvitligheten själv. Detta narrativ går hand i hand med det utspel Säpo gjorde på Twitter häromdagen om att anti-statlig propaganda nu sprids på vilket undertecknad, givet mina egenupplevda erfarenheter av tjänstemannaaktivism, replikerade att man rimligtvis måste vara införstådd med att dylika utspel är kontraproduktiva och andas av orwellianism?
“-För att travestera Ludvig XIV: “-L’État c’est pas vous, l’État c’est nous!” Minns vilka era uppdragsgivare är.”
Klart är att det finns propaganda och desinformation, den islamistiska kampanjen mot LVU är ett tydligt exempel på detta, men att vanliga medborgare som kritiserar uppenbar korruption och förekomsten av en osund samhällelig korporativism skulle vara att jämföra med Putins femte kolonn är synnerligen magstarkt. Den svenska staten lyckas nämligen alldeles utmärkt med att sänka sitt förtroende i medborgarnas ögon utan några “ryska troll”. Bland jägare och landsbygdsbefolkning var rättshaveriet kring skogsmagnaten Karl Hedin ett tydligt exempel på vad som sker när tjänstemannaaktivismen oförblommerat tillåts härja utan konsekvenser."