Ni är inte så hemska här som dom är på grannkanalen när det talas om att "slå gängor"- MEN, felsägningar förekommer.
I dag, med modern teknik SKÄR man en gänga: oberoende om man använder tapp och snitt, eller om man skär med maskin.
Annat var det förr: en smed på landet hade hans egna verktyg- ofta egen tillverkade- och med egen "standard"
När smeden skulle göra en gänga på en detalj- till en vagn, portgångjärn eller var det nu behövdes smidde han ut biten till fyrkantig- av lämplig dimension, sen 8-kantig, och slutligen någorlunda rund, som kontrollmättes med tummstocken eller lämplig jämförelse.
Sen lades biten rödvarm mellan halvorna i verktyget nedan, och medans sme'n slog på verktyget och höll det på plats på smidesstädet höll sme'halvan biten som skulle gängas på plats mellan backarna och roterade den sakta. Således fick man "slaget en gänga" av lämplig dimension på biten (ni ser att det är flera storlekar på hålen i verktyget)
Likadant när man skulle ha en mutter- då SLOG man ett hål i en bit och bankade den över ett don, därför är många gamla rostiga muttrar man ser på portar och liknande ofta fyrkantiga.
Om man tänker sig en bonde tog hans häst och vagn, och åkte till grannby'n (vad han nu skulle där- folk kom vanligtvis inte så långt ikring) och vagnen gick sönder: en bult bröts av eller en mutter ramlade av var det inte säkert att smeden där kunde hjälpa honom direkt: det var inte säkert hans verktyg passade- det var "lokal standard"- inte ISO.
Så vill ni kan jag för all del SLÅ en gänga åt er: jag frågade i Vallersta smedja i går om jag fick låna verktyget- och det skulle gå bra- men, ni skulle nog föredra att jag även i fortsätningen SKÄR mina gängor 😉
- med Hällabrotts passning....