En del harjakter med stövare har urartad till någon avart av jakt.. någon form för "stoppurs jakt"
Själv tycker jag att hargryta är något av det absolut godaste man kan äta. Jag skjuter gärna haren om tillfälle ges, och om jag behöver den, men det där dividerande efter en sällskapsjakt där det ligger ett par harar och några rådjur knövlat in i skuffen på en Amazon: "ta haren du" ... "nej jag vill ikte ha den- ta den du" och då står dom och dribblar. Då funderar jag följande: varför sköt du då? Om du ändå inte vill ha den?
Då har denna lilla (delikata) gnagare blivet degraderat till något som ingen vill ha, som man duttar till med stöveln och går hem och drickar kaffe..
VILL MAN INTE HA DEN, OCH INTE HAR RESPEKT FÖR DEN KAN RÄVEN PRECIS LIKA GÄRNA HA DEN. HAN BEHÖVER DEN FÖR HANS ÖVERLEVNAD- DET ÄR INGEN LEK.
Stoppursjakten med stövare då? "Nej, skjut inte haren, vi har så dåligt med hare här- låt hunden driva en timme först"
En kall vinterdag, glest med föda och bli jagad runt av en långbent hund en halv dag, där den lilla energi haren hade skulle gå åt att sitta under en granruska och hålla sig varm. Nu bränner den massor av kalorier på att springa. Jag har ibland frågat mig själv om haren överlever natten? När vi går hem i kaminvärmen och äter köttsoppa, och haren sitter huttrande under sin graneruska och får kramp i musklerna i stället för att spara energin.
Vill ni ha haren- fint: skjut Jösse när tillfället ges, annars låt han vara i fred.
Catch and release och bag limits för att folk inte vet hut, och inte kan sluta när dom har fått nog. Snart blir det väl älgjakt med paintball.
Ibland vänder det sig inom mig. Som Magnus Uggla sjunger: då lägger jag en pizza och går ut.