Leaderboard

Tack för alla tankar... Sjukt detta att en hund med trots allt en ganska låg profil hemma kan ta sådant enormt utrymme i själen.. Han var inte den extroverta uttrycksfulla hunden jämfört med andra, igår tex när jag kom hem från fisket.. (några timmar med Anton och Olle i båten och kanske framför allt deras KONSTANTA tjaffsande sinsemellan var som balsam för själen) iaf igår stod jag och M och surrade i köket. Klockan var väl strax efter 22. Tjack, unglabben tar då sin jucknalle (precis vad han använder den till bokastavligen) och sitter vid dörren och gruffar lite samtidigt som han tittar på oss. Sen reser han sig och går in i sovrummet. Han hoppar upp hör vi sen dröjer det ngr minuter.. sen kommer en radda lågmälda skall. Tjack tyckte det var dags att gå och lägga sig. Proceduren innebär att såfort jag kryper ned under täcket anfaller han just täcket och biter i det tills jag greppar honom och antingen brottas eller kastar iväg hans äckliga jycknalle. Dessa uttryck och åthävor hade aldrig föresvävat Noice. Han kunde på sin höjd komma med antingen en halvpunkad fotboll alt en tennisboll halvvägs ut ur munnen och se extremt glad ut och vifta på svansen lite fortare än vanligt. Det var ett stort uttryck för att vara han. Hans grej var "tycka omet".. Han ville vara nära, kramas. Inte på ett klistrigt sätt, satte man handen i bringan på honom efter en stunds tycka om så hoppade han ned utan att vara ledsen eller kränkt. Här där jag sitter nu, barstolen vid köksön kom han varje dag ngr gånger och hoppade upp med framtassarna i knät på en och skulle kramas en stund. Han var så glad på sitt sätt, så lojal och snäll samt kärleksfull och helt klart gjorde han ett helvetets intryck och avtryck i tillvaron. Nu, två dagar efter att han lämnat oss kommer hustrun upp gråtandes. För henne är mornarna värst.. för mej har det lugnat sig lite, gråtandet har väl mer eller mindre gått över och nu drabbas man mer av tungsinthet till och från. Trodde jag ja.. vi konstaterade precis att Noice forcerade beslutet att ta bort honom genom att skada sig, han tog så att säga beslutet åt oss. Han rusade ut mot bilen tillsammans med de andra och skadade sig på ett fatalt sätt. Den insikten fick tillvaron att rasa igen... faan. Samtidigt, vi slapp att gå och dra på detta. Vi vet att vi landat där ändå någon gång framöver. Nu slapp vi det. Noice hade förbannat ont, det gick inte att ta miste på. Att gå och ha detta över sig hade varit mentalt helt outsägligt vidrigt. Vi har upplevt det en gång tidigare, Argo hade en tumör i svalget som trots cellgifter och två operationer inte gav sig. Den processen var obeskrivligt vidrig. Det slapp vi tack vare att Noice rusade ut i vild ohämmad glädje för att så fort som möjligt komma in i backluckan på Madeleines bil. Om han inte gjort detta så hade vi haft en hund här hemma som vi båda älskar men som inte kunnat gå öht.. i stillhet var han smärtfri avseende artrosen. Varje gång vi öppnat bakluckan och tagit ut de andra hundarna för att jaga så hade vi tvingats konfronteras med blickarna från Noice, varför får inte jag följa med?? Han fattade inte att artrosen begränsade honom när det gällde jakt eller annat kul. Jag kan inte med hedern i behåll säga att vi varit omdömesgilla nog och tagit beslutet att avliva honom i tid.. jag är helt säker på att vi inte fixat det. Redan nu så vet jag att det funnits veterinärer som väckt frågan då prognosen var nattsvart på sikt. Jag vet att M kommit hem från veterinärbesök och spytt galla över dessa då de velat påskynda vår egen process. De kanske haft rätt men uppfattas ändå av oss när vi står inför beslutet som totalt dumma i huvudet och empatilösa. Så någonstans tog han beslutet åt oss.. omtänksam och i någon mån kärleksfull in i det sista. Även om man kan rationalisera händelsen med dessa resonemang så är sorgen och saknaden så vansinnigt påtaglig. Han var en av fyra totalt men tog lika mycket plats i själ och rum som de andra tre tillsammans. Hippen, den äldre hanen, hoppar ofta upp på barstolen invid mej här i köket precis som Noice gjorde men när Hippen gör det så är hans ända motiv att spana in ngt gott att äta på köksön. Noice gjorde det för att kramas och vara nära en.

Självbelåtenhetsvarning på detta...men det är skönt när grejorna 'lirar' och man hittat handgrepp/metodik som funkar i praktiken 😅😊 Böt pipa igår på min Rem 700 pipbytare (6BR/358 win - Stefan Karlsson bygge). Skruvade i 358 pipan, och böt till lillsiktet, som sitter i Warne QD (6BRen toppas av ett Delta 4-24x50). Sen i fjol var lillsiktet inskjutet med jaktammon (Sierra GK 225), men jag hade nollat på rattarna med övningsammon (Sierra RN fmj 170). Klickade tillbaks till nollan, for på skjutbanan för att öppna trapbanan för allmänheten och dra några serier på älgbanan om tid fanns. Mycket folk men hann dra tre snabba smällar från bänk på 80 m för att kolla om jag behövde skruva...men nejdå. Alltså efter såväl pipbyte och kikarsiktesbyte, och återklick på siktet. Visst får man väl vara nöjd 😁

M har börjat undersöka marknaden.. Det är mer en terapeutisk uppgift då både hon och jag vet att ingen hund kan fylla tomrummet efter Noice. Men visst är det på gång.. Ska man se ngt positivt i bedrövelsen så kommer Tjack att få axla rollen som jakthund så fort som möjligt. Han kommer inte att få någon försiktig inskolning utan nu blir det hardcore så fort säsongen sätter igång. Han har en del dumheter för sig som vi ska försöka ta ur honom men bortsett från detta och lite skönhetsfel (struliga inlämningar) så verkar han kunna bli riktigt bra. Men som sagt, detta är bara ngt terapeutiskt surr.. för att få tiden att gå tills minnet av Noice skiftar från att vara svart, ångestfyllt och vidrigt, till något bra och fint. Vi kommer dit men det lär ta ett tag.

Same - same 😂😂

Väntat som sagt på en öst Laika från nymånens kennel. 1a april är tanken hämta hem den. Hade nån sagt för några år sen att jag skulle vänta på en Laika valp så hade jag frågat om personen var riktigt frisk. Men tydligen kan även jag ändra mig till viss del. Men det jag vet är att jag aldrig kommer äga en drever/gråhund. Hade inte den här jämten vart tyst med älgarna hade det troligen inte blivit ras byte, men med två jämtar på rad som är tyst med älgarna och en tredje som blev förstörd/ skotträdd och hade måttlig jaktlust så kändes det som att jag behövde testa nånting nytt. Hade gärna haft en karelare igen men tyckte han jag hade var lite jobbig då han alltid skulle vakta mig och var väldigt spec i övrigt, men en riktigt trogen hund till mig var han. Det jag sett av laikorna sista åren är jag iaf imponerad just av farten dom har och förmågan att ställa i upptaget, sen har dom ofta lyckas ställa om älgen relativt fort. Är väl söket jag är lite nervös över. Kul att vi är två på forumet som hämtar valp relativt samtidigt. Återstår att se om det blir ett lyckat ras byte eller ett vanligt misslyckande.

Vet inte om det passar under kategorin hör men kanske. Vi har haft talat om att testa göra tjära men aldrig blivit något av det men nu plötsligt hade en gubbe sökt fram en gammal hydrofor och projektet var igång. Har väl kommit nån liter tidigare men börjar brinna inne i tunnan. Så igår var den ombyggd och kran monterat på röret. Dock var väl materialet i tunnan inte det bästa men fungerade som test iaf. Man skulle nog kunna ha plåtarna runt om lite lägre men samtidigt så fungerar det kanske bättre än med lite extra skydd. Kom 5 liter då vi avslutade igår och lämnade kranen öppen. Lite kul projekt och nu fungerade det bra så vi får väl testa göra igen med bra material i tunnan. Kom en man med motorcykel förbi igår sen på kvällen när vi meckade och han var nog nyfiken som det såg ut. Nån annan som testat nånting liknande?

Jo men tack 😄 Jodå, 338an tjänstgör som pass/hyggesbössa. Den är ju ganska bastant med sin laminatstock. Lillbössan används nog mer dock...när jag går med hunn, eller har långt att gå ut på pass...vi har några som det är runt 3 km backig terräng att gå till.

Kul att du syns till på forumet igen. Har du kvar 338an eller skjuter du bara lill bössan nu mer?

Aktivering av hunden, kasta boll och han hämtar. Brukar kasta den ner för slänten så den far lite längre. Plötsligt stannar hunden och sätter sig lyssna, jag tänkte han hörde en bil som kom men inte det. En ren kommer springande efter vägen mot hund och boll. Hunden blev väldigt sugen så han kröp ihop lite och började smyga närmare. Tänkte att nu smiter han efter renen, räckte att ropa lite försiktigt NEJ och STANNA så stannade han och renen också sen fortsatte den efter vägen men hunden blev kvar. Men jag fick hämta bollen själv och en hund som la sig och surade. Funderingen är om det är brist i jaktlust eller om hunden är lydig. Det sista går iaf mot vad mina brukar vara mer än innomhus och dörren låst. Hmm, ja återstår väl att se.

Surt, och som sagts vissa hundar är mer speciella än andra. Oftast dom man väntar mer med än andra att just ta det beslutet. Som jag med karelaren opererade honom två gånger då han ätit sten, men nån av dom andra hade det enbart blivit för att det var riktiga jakthundar. Han var inte spec bra så sett men ändå en mycket speciell hund. Men tredje gången så insåg jag på vägen dit med honom att det inte blir nån fler operation om han ätit sten. Så där blev det att åka hem utan hunden som alltid satt fram och spanade då vi var själv i bilen. Trodde aldrig jag skulle få nån liknande hund igen men nu har jag en Laika istället som inte är så olik honom ändå. Allt utom vaktande av mig påminner han om just karelaren och det är troligen därför han är mer bortskämd än dom andra. Dom är mera jakthundar. Låter iaf som att ni har några till så det lindrar väl lite ändå än att bli helt utan hund. Är inte mycket annat än att ta en till om ni behöver.

Skickar med en bild från min lump i början på 80-talet. När vi fick ett gäng oplockade hönor så var det fest! Färsk mat! Vi i jägarplutonen levde på pulvermat i månader i sträck, vi fick till och med matpaket med oss hem för att hålla magen i funktionsdugligt skick. Kränkt? Det var knappas lönt. Sur blev man när man inte fick mat på flera dagar utan var hänvisad att plundra mat på förband som vi spanade på. Vill minnas att vi började utbildningen med 32 man varav 23 återstod vid muck. Skador och att vissa inte pallade gjorde att folk föll ifrån ibland men jag tror inte det var för att någon kände sig kränkt.

Ja, mycket väl skrivit. 'Man ska ej underskatta dumma människors åsikt i grupp.' Gäller inte minst den grupp som borde sätta Sveriges intressen först. Alltså, först först. Men istället ges vårt land bort av våra folkvalda, de med ryggrad som en aladåd, utan motstånd till främmande folk och främmande makter, som vi förövrigt ej kan rösta på, som betalning i deras eget nästa karriärs steg. Fundera på dä. Vårt land. Det är så galet. Någon sade (kmr ej i håg vem): ’Om du inte ser / läser nyheterna är du oinformerad. Om du ser / läser nyheterna är du felinformerad.’ Defaitism å Nihilism ska EJ får ta över, men men men men..... /P

https://blickovernejden.wordpress.com/2023/08/02/minns-benjamin-franklins-ododliga-devis/ "Igår höll regeringen presskonferens av anledning av den tilltagande säkerhetspolitiska risken gentemot Sverige i kölvattnet av den pågående diplomatiska krisen med den muslimska världen givet de uppmärksammade koranbränningarna här. Den svenska amassaden i Bagdad stormades och brändes som bekant härförleden varpå Iraks regering förklarade vår ambassadör persona non grata och man drog därtill in arbetstillstånden för telekomjätten Ercissons personal. Pakistan, detta under av demokratiska föredöme där blasfemi kan leda till döden, initierade å sin sida ett fördömande i FN av Sverige och i Libanon uppmanade inför tiotusentals samlade Hassan Nasrallah, ledare för den shiitiska terrororganisationen Hezbollah (Guds parti) till att unga muslimer måste straffa “regeringar inte agerar mot dem som underlättar vanhelgandet av muslimernas heliga skrift”. Givet att Hezbollah är en internationellt klassad terroristorganisation och teokratin Irans förlängda arm i Libanon så är det inte svårt att se att hans uttalande var en direkt uppmaning till terrordåd i Sverige." Och S ser naturligtvis måhända inte alltför diplomatiska uttalanden från Sverigedemokratiska företrädare som det stora problemet. Jodåsåatt...

Beklagar vet hur tungt de är och mista en hund som man älskar

Beklagar sorgen!

Beklagar det djupaste, det är ingen lätt stund när den kommer. Jag med många fler vet hur det känns. Det är en jobbig tid innan såren läks någorlunda. River i ens egen själ när det händer och jobbiga minnen kommer fram. Ta hand om er och när man väl kommer fram så man ser ljuset i tunneln så finns det många fina minnen att komma ihåg. Men det är en del tårar som trillar innan man är där. //Mats

Beklagar er förlust! Det river i känslorna att läsa Minns några av jyckarna, och särskilt Snaps! En väldigt trevlig hund som gärna klappades lite i gömslet när det var lugnt under uven, och som förstod min grötiga skånska tillräckligt för att apportera fåglar jag petade ner ur skyn ❤️ Minns fortfarande morgonen när jag riggade uv. Han satt så lugnt och fint under uvträdet, och väntade på mig, i säkert tjugo minuter tills jag samlat tillräckligt med mod för att våga klättra ner igen... Ta hand om er! /M

Hundarna ger så oerhört, tyvärr tar dom med en bit av ens själ när dom går vidare. Jag har erfarenhet av er situation och beklagar de inträffade.

Beklagar Fint skrivet.

Otroligt tråkigt att läsa, ta hand om er❤️

Fy fan vad trist. Beklagar verkligen.

https://blickovernejden.wordpress.com/2023/07/24/bidrag-logner-och-angest/ "Jag har släkt och vänner som av olika anledningar lider av arbetsoförmåga och jag har själv en rekorderlig erfarenhet av att arbeta med socialförsäkringsärenden, rehabiltering o.s.v. Av denna anledning så har jag en påtaglig insikt i den dysfunktionalitet som återfinns inom det svenska socialförsäkringssystemet och vilken rättsosäkerhet som detta medför. Exempelvis är jag därav likaledes av åsikten att Försäkringskassans system med förtroendeläkare bör skrotas till förmån av en socialförsäkringsnämnd med medicinsk expertis underställd och avlönad av Socialstyrelsen snarare än av uppdragsgivande myndighet själv – faktiskt sjuka människor blir inte friskare av att bli misstrodda. Men med det sagt så finns det likaså en beskärd del medborgare som “känner efter lite extra”, jag känner själv en individ som inte haft ett arbete sedan 1980-talet som faktiskt egentligen skulle kunna ha åtminstone ett lättare arbete men som tillåtits hamna i bidragsberoende och är tillfreds med detta. Individen kan måhända se sig tjäna monetärt på detta, åtminstone kortsiktigt, men knappast samhället i stort och definitivt inte de medborgare med faktisk arbetsoförmåga som istället riskerar att ses som tärande på allmänna. Uttrycket “den gyllene medelvägen” existerar inte utan orsak, detsamma gäller “piska och morot”. Det går således inte att tillämpa antingen eller vad beträffar socialförsäkringssystemet utan vad som behövs är som sagt ett helhetsgrepp med kostnadseffektivitet och rätt hjälp till rätt person på rätt plats. Så när spörsmålet om det svenska socialförsäkringssystemet så dök upp i nyhetsflödet så var det inte utan att jag måhända en smula långsökt fick Steven Soderberghs ovan nämnda film i tankarna om än med titeln travesterad till Bidrag, lögner och ångest. För sistnämnda är sannerligen något man kan få av det hela.."

På tal om rödgrön röra, en bild på en insändare ur dagens Västerbotten-Kuriren. Viltrehabiliterare minsann, förlåt om jag instinktivt reagerar med fördomen att vederbörande är medlem i Fältbiologerna och en gång plåstrat om en trafikskadad hare. För att spinna vidare på undertecknads fördomar, om vilka jag är fullt medveten, men det skulle vara intressant att se dessa förmenta biologer iförda anorak från Fjällräven, näbbstövlar och Kånken samt Palestinasjal ta ur en trafikdödad älg.. Av samma skribent: https://www.dn.se/insandare/lat-biologer-och-ekologer-ta-over-viltvarden-fran-jagarna/?fbclid=IwAR1zWC3oto26YT45Xp33QkFuFCDQiQM2EqEj6XMbUDl3v2DpcQf1qvXBRTU https://tidningensyre.se/2023/7-mars-2023/vi-spelar-rysk-roulett-med-rovdjuren-och-ekosystemen/?fbclid=IwAR2rcTtYSqG1Yn61nwEo5-TwrfwXVyvxgyCtWvLApn7QfDsFL75RddL4wVk Tyvärr är det rätt lönlöst att debattera med radikaliserade idioter - they drag you down and beat you with experience: https://blickovernejden.wordpress.com/2020/12/14/vissa-hyser-synbart-en-vanda-over-att-behova-mota-saklig-kritik/?fbclid=IwAR3OYfJsEE_LPrLW6_BleqlrYj0Da2BaJIyKwNk94mhdXnFyT4XI1QAnuJE https://blickovernejden.wordpress.com/2021/10/06/a-sense-of-moral-superiority-in-their-ignorance/?fbclid=IwAR2w8l3hWz9N0NlDxAULBYJOCdTey7vSrnj4JclVZdYVM86Z9qXaO0E5W-c

En speciell lite sak är det, gillar utmana den äldre hunden som är sur och vill vara ifred. Men det är den nya sysselsättningen, skäller och skäller och när den andra morrar så är det tydligen kul. Men det kommer nog snart att han säger ifrån ordentligare och får vara. Träffade en annan Laika valp som är lite dryga månaden äldre och betydligt större, när min hamnade under och den andra inte lät han vara så åkte den större under och andra ägaren skulle dit och dela på dem. Men fick dom att låta valparna sköta det själv och efter det var den större betydligt snällare när dom lekte ute. Envis och lite humör ser det ut att finnas i min. Nu har vi vart se på renar igen och han satt bara och tittade på dem, så ska försöka ha med honom allt som går på såna saker och se om det fungerar att vänja han vid dem. Hade vart skönt med en hund som inte bryr sig i ren. Lätt lärd ser han ut att vara och inte en enda gång har han pissat in utan sätter sig vid dörren och tittar då han vill ut, kommer man inte direkt så börjar han skälla och skrika.

Är den valp jag haft som låtit i särklass mest illa. Grinar,gnäller,skäller och halvt ylar nästan all vaken tid. Stunden han är trött så går det bra.

Idag när hundarna skulle kuta ut till bilen i högsta fart gjorde Noice sig illa i det framben som ännu var helt. Han skrek till och visade med all tydlighet att något riktigt illa hänt. Hans andra framben var illa ansatt av artros så han skulle i alla fall vandra vidare men fan inte nu. Han haltade på vi behandlade artrosen med både injektioner och smärtstillande förhoppningen var att han skulle hänga med minst en säsong till. Hade artros på Zacko tidigare och han hängde med bra länge tills vi kom till vägs ände för honom. Noice var inte alls klar med livet, kroppen hängde med och vi medicinerade armbågen. Men prognosen för honom var svart när det verkade som han fått en fraktur i armbågen i det hela frambenet. Förutsättningarna för honom att bli bra fanns liksom inte. Han hade inte en chans idag alltså.. och jag undrar om han inte greppade det? När jag kom till honom efter att det hänt så satt han på hallmattan med det trasiga benet uppe och såg bara rätt och slätt olycklig ut och såg klart smärtpåverkad ut. Vi var väl medvetna om det inte skulle sluta bra när jag bar ut honom till bilen och tills m Madeleine körde in till Albano. Han hade helt klart ont, flåsig och inte alls så cool som han alltid varit. Vi hade stoppat i honom rimadyl och en opiat som vi fått utskriven till Argo back in the days så han lugnade sig, var ganska ok när vi kom till veterinären. Hon kikade på journalen och förstod att hans vänstra armbåge var hårt ansatt av artros, att försöka göra ngt som begränsade rörligheten i höger armbåge var liksom kört. Hon kände även att något var trasigt antingen en sena eller en fraktur på ett ben i armbågen. Det fanns inget att göra. Vi visste det redan egentligen men processen är så galet jävla vidrig ändå. Jycken var bara 6 år.. Han var min favorit jakthund då han var den ända av de vi har igång som tog arga fåglar. Han var så sjukt kramig, ville vara nära så mycket som möjligt. I förrgår när jag kom från dagpasset och gått upp snortidigt så gick han och jag och la oss i sängen, han korvade alltid upp sig så han låg på kudde eller arm sen fick han antingen magen eller svansroten kliad. Såå fridfullt att se honom ligga där och snusa och ganska snart somna. I kråkojan kunde han bestämma sig för att det skulle kramas även där. Aldrig när det var fågel i gång utan när det vart lugnt och husse börjar skramla med kaffethermosen. Då kom han och hoppade upp med tassarna på bröstet på en varpå man satte sig på huk och fick samma tassar på axlarna. Därefter la han huvudet emot mitt huvud och underförstått var att jag skulle riva om i svansroten med mina lediga händer. Det var så sjukt mkt "tycka om" i den hunden.. så in i helvete kärleksfull.. så väldigt snäll, lojal, glad och positiv. Snygg med faktiskt, den enda av våra jyckar som varit omslagspojke på tidningen Svensk Jakt. Inne hos veterinären var han ganska flåsig av smärtan så när hon gav honom dosen med lugnande så var det ändå någonslags tröst i det svartaste av alla jävla mörker att känna och se att hans andning lugna sig. Både jag och M var helt förkrossade, låg sked med Noice när han fick sprutorna så jag hoppas och tror han kände att vi fanns där med honom hela tiden även efter att han somnat. Hatar verkligen veterinärer i dessa sammanhang, vill vara själv med hunden i en för oss trygg miljö. Skillnaden med Noice var att han gått på rehabträning på Albano och stället var något han hade helt igenom positiva erfarenheter av. Så det vart väl ändå ok.. Både jag och Madeleine pendlar hejdlöst i sinnesstämning, det här gick för fort vart för jävla fel.. När det är min tur att lämna så när jag en tanke om att jag då kommer att få träffa alla våra saknade fyrfotingar.. börjar bli rätt många nu. Kane, Hamilton, Ella, Wilda, Snaps, Argo, Fimpen, Fancy, Zacko och då Noice.. Nu kan han i alla fall kuta så mycket som kroppen medger utan att hindras av smärta. Han lär sakna oss precis som vi lite granna dog inombords i eftermiddag när han lämnade oss på tok för tidigt. Jag hoppas det finns någon där han är som förstår att det är viktigt att riva om rejält i svansroten, knåda runt öronen och se djupt in i de mörka kärleksfulla ögonen som nu slocknat och inte längre finns i vår värld. Gör denne detta så kommer Noice ge så ofantligt jävla mycket tillbaka. Fan vad jag saknar dej!!!! Förra veckan på Berkinge.. M har slitit hårt med hans artros, det har byggt extra starka band givetvis. Noice på Öland! När vi slutat bada och kasta dummys så slog han ned häcken ute i vattnet, ville inte lägga av. Som vi garvade åt honom!! Någon av de säkert närmare tusentalet fåglar han hämtat? Fjollar sig på barstol i köket.. Gillade aldrig riktigt sandstranden.. Noice ville hellre vara hemma tills han fick hänga med till Berkinge. Där trivdes han. Nedan var liksom hans favvoställe.. inte just hustruns mage men nära, så nära det gick att komma. Hittade en bild som M tagit och lagt ut på fejjan.. Fy fan vilket vidrigt svart hål den här hunden lämnar efter sig..