Leaderboard

Får se om ett trådlyft ger aktivitet här. Jag inledde ett nytt kapitel i mitt jägarliv då jag i söndags hämtade en västlaikavalp på 4,5 månader. Han heter Gimli och vi bygger relation för fullt nu. Går med nosen i marken mest hela tiden och vädrar där emellan. Han verkar orädd och nyfiken på det mesta även katten i huset som inte är lika intresserad men vi hoppas att det ordnar sig. Gimli är kattvan från tidigare hemmet så bara Gandalf (katten) vänjer sig så tror vi det blir bra. Ska försöka uppdatera men kan inte lova nåt, det finns ju flera trådar där det figurerar laikor.

Nu är jag absolut ingen expert på området, men om man tänker på den metod som används på Island för att salta fisk, så är det helt olika mot att salta kött. Saltet används för att suga ut vätskan i fisken och torka den. Vad jag förstår, så trivs C-botulinum inte i torr och/eller sur miljö. Tror inte att det går så bra att torka kött på det sättet. Det är bland annat varför man använder nitrat och socker för att konservera korvar som bara ska fermenteras/lufttorkas. Sockret, tillsammans med någon typ av mjölksyra-kultur, förvandlar nitratet till nitrit och mjölksyra (lactoacid), som sänker PH-värdet såpass mycket att bakterierna dör. Det går säkert utmärkt att använda vanligt grovsalt, om man ser till att blanda det med eventuella tillsatser som krävs för att hämma uppkomst av bakterier.

Det blir nog inte många popcorn ätet hos dig. Reglerna är skitenkla, alla halvautomater är godkända oavsett fabrikat, modell och ursprung. Får inte vara kortare än 60cm i något utförande. Max 5 skott i magget för klöviltsjakt. I princip allt är godkänt.

Blev en galtaburgare i all enkelhet till kvällsmat.

Innanlår på lillagris å potgrat. /P

Farsan fick ett gratis slaktsvin som skadat sig och därmed inte kunde åka till slakteriet. Ett halvt tamsvin tackar man inte nej till. Blir några stabbiga kotletter till kvällen 👌

Idag när hundarna skulle kuta ut till bilen i högsta fart gjorde Noice sig illa i det framben som ännu var helt. Han skrek till och visade med all tydlighet att något riktigt illa hänt. Hans andra framben var illa ansatt av artros så han skulle i alla fall vandra vidare men fan inte nu. Han haltade på vi behandlade artrosen med både injektioner och smärtstillande förhoppningen var att han skulle hänga med minst en säsong till. Hade artros på Zacko tidigare och han hängde med bra länge tills vi kom till vägs ände för honom. Noice var inte alls klar med livet, kroppen hängde med och vi medicinerade armbågen. Men prognosen för honom var svart när det verkade som han fått en fraktur i armbågen i det hela frambenet. Förutsättningarna för honom att bli bra fanns liksom inte. Han hade inte en chans idag alltså.. och jag undrar om han inte greppade det? När jag kom till honom efter att det hänt så satt han på hallmattan med det trasiga benet uppe och såg bara rätt och slätt olycklig ut och såg klart smärtpåverkad ut. Vi var väl medvetna om det inte skulle sluta bra när jag bar ut honom till bilen och tills m Madeleine körde in till Albano. Han hade helt klart ont, flåsig och inte alls så cool som han alltid varit. Vi hade stoppat i honom rimadyl och en opiat som vi fått utskriven till Argo back in the days så han lugnade sig, var ganska ok när vi kom till veterinären. Hon kikade på journalen och förstod att hans vänstra armbåge var hårt ansatt av artros, att försöka göra ngt som begränsade rörligheten i höger armbåge var liksom kört. Hon kände även att något var trasigt antingen en sena eller en fraktur på ett ben i armbågen. Det fanns inget att göra. Vi visste det redan egentligen men processen är så galet jävla vidrig ändå. Jycken var bara 6 år.. Han var min favorit jakthund då han var den ända av de vi har igång som tog arga fåglar. Han var så sjukt kramig, ville vara nära så mycket som möjligt. I förrgår när jag kom från dagpasset och gått upp snortidigt så gick han och jag och la oss i sängen, han korvade alltid upp sig så han låg på kudde eller arm sen fick han antingen magen eller svansroten kliad. Såå fridfullt att se honom ligga där och snusa och ganska snart somna. I kråkojan kunde han bestämma sig för att det skulle kramas även där. Aldrig när det var fågel i gång utan när det vart lugnt och husse börjar skramla med kaffethermosen. Då kom han och hoppade upp med tassarna på bröstet på en varpå man satte sig på huk och fick samma tassar på axlarna. Därefter la han huvudet emot mitt huvud och underförstått var att jag skulle riva om i svansroten med mina lediga händer. Det var så sjukt mkt "tycka om" i den hunden.. så in i helvete kärleksfull.. så väldigt snäll, lojal, glad och positiv. Snygg med faktiskt, den enda av våra jyckar som varit omslagspojke på tidningen Svensk Jakt. Inne hos veterinären var han ganska flåsig av smärtan så när hon gav honom dosen med lugnande så var det ändå någonslags tröst i det svartaste av alla jävla mörker att känna och se att hans andning lugna sig. Både jag och M var helt förkrossade, låg sked med Noice när han fick sprutorna så jag hoppas och tror han kände att vi fanns där med honom hela tiden även efter att han somnat. Hatar verkligen veterinärer i dessa sammanhang, vill vara själv med hunden i en för oss trygg miljö. Skillnaden med Noice var att han gått på rehabträning på Albano och stället var något han hade helt igenom positiva erfarenheter av. Så det vart väl ändå ok.. Både jag och Madeleine pendlar hejdlöst i sinnesstämning, det här gick för fort vart för jävla fel.. När det är min tur att lämna så när jag en tanke om att jag då kommer att få träffa alla våra saknade fyrfotingar.. börjar bli rätt många nu. Kane, Hamilton, Ella, Wilda, Snaps, Argo, Fimpen, Fancy, Zacko och då Noice.. Nu kan han i alla fall kuta så mycket som kroppen medger utan att hindras av smärta. Han lär sakna oss precis som vi lite granna dog inombords i eftermiddag när han lämnade oss på tok för tidigt. Jag hoppas det finns någon där han är som förstår att det är viktigt att riva om rejält i svansroten, knåda runt öronen och se djupt in i de mörka kärleksfulla ögonen som nu slocknat och inte längre finns i vår värld. Gör denne detta så kommer Noice ge så ofantligt jävla mycket tillbaka. Fan vad jag saknar dej!!!! Förra veckan på Berkinge.. M har slitit hårt med hans artros, det har byggt extra starka band givetvis. Noice på Öland! När vi slutat bada och kasta dummys så slog han ned häcken ute i vattnet, ville inte lägga av. Som vi garvade åt honom!! Någon av de säkert närmare tusentalet fåglar han hämtat? Fjollar sig på barstol i köket.. Gillade aldrig riktigt sandstranden.. Noice ville hellre vara hemma tills han fick hänga med till Berkinge. Där trivdes han. Nedan var liksom hans favvoställe.. inte just hustruns mage men nära, så nära det gick att komma. Hittade en bild som M tagit och lagt ut på fejjan.. Fy fan vilket vidrigt svart hål den här hunden lämnar efter sig..