12,5 år sen han hämtades, första renrasiga jämte jag haft.
Skjutit mängder med älg åt honom och många andra har fått chansen åt den hunden, för någon riktig stånd hund var han inte dom första åren. Men när man lärde sig jaga med honom så sköts det ändå mycket älg. En hund som var extremt snabb på söken och fanns det nånting hittade han alltid det, kombinerade spår och vind så som jag hade velat alla hundar gör.
Har inte koll på hur mycket det blev skjuter men definitivt närmare 200st än 100st. Många dagar började med har jakt innan han kunde börja jaga älg.
Jag har skjutit min tyngsta älg åt hunden efter en halv dags racklande med flera stötar och fel mark, första gången jag var in på det ståndet såg jag en ko och blev en vind stöt. Lockade några gånger som en älg och hunden lämnade kon å det blev sken 2km, gångstånd 500m stod på fel sida gränsen så knuffade in det och när jag ansåg vi var rätt så hör jag där framme är nånting som gnider hornen. Tog nån halvtimme innan jag var inne i snåret och fick en lucka på typ 20m och skickade dit en 300gr woodleigh. Älgen knäa, kastade sig 180° och försvann en 100m där hunden blev stilla. Kom fram och möttes av en nöjd hund.
13pinnare med stång på ena och halv skovel på andra sidan, 350kg slaktvikt.
Sköt en 10a hösten efter inte långt från samma ställe och det var ännu mer stötning och lirkande före jag fick in älgen på rätt marker, tillslut skulle älgen runda en topp och lat som jag är ides jag inte följa gångståndet utan gick över och ställde mig på klipp hällarna, hunden var typ 300m bort och hördes ingenting så började fundera om nånting hänt men plötsligt hörde jag honom och det kom rätt på mig. Sköt framifrån på älgen och det tog dåligt, om jag minns rätt in framkant bogen och ut bakom andra men utan att gått in i bröstet. Förnyat stånd 500m bort och är oroligt, hunden möter mig några gånger och jag kom relativt lätt nära. Det hunden här hade lärt sig var att irritera älgen och dra den mot mig. Sköt andra skottet i halsen men tog även det dåligt, den gick undan 70m igen och tredje gången gick det bättre när jag kom fram.
Vädrade huset och fönstret på övervåningen var öppet, där hoppade han ut och påväg till en ko hage blev han kopplad.
Älgen som for ut i älven sista oktober och slog sig genom isen halvägs och sen slapp den inte längre, hunden rundar mig och hoppar i efter. Ko förbud som det var så sköt jag kon mitt i älven när den skulle slå hunden i vattnet. Hunden höll på åka under isen så kastade av bössan, jackan och telefon å hoppade i hämta honom. Djupt, strömt och kallt så hade jag troligen inte gjort det idag. Men hund, jag och älg kom upp innan kvällen fast det var sura miner.
Björnen han höll på med en hel dag hade jag verkligt vela skjuta åt honom, men får nöja mig med allt det andra vi hunnit vara med om. Alla dagar oavsett hur trött han var så jagades det och han fick gå extremt hårt första åren så hans karriär som jakthund blev inte så lång.
Hunden var slut som jakthund vid 9år och det gick jaga en dag i veckan/varannan vecka ibland, så han fick flytta och bli sällskaps hund till pensionärerna som ville ha honom. Så han har nog haft det bättre än många andra hundar sista åren. Nu gick det ganska fort så blev han i stort blind och slutet kom.
Jag hade tänkt ta honom på en sista tur men det ville inte dom så det fick bli som pensionärerna ville. För dem blir det nog värst att bli utan hund helt.
Finns så mycket den här hunden hunnit med och allting har inte vart så lyckat. Men jagade gjorde han, alltid och för mycket.