https://blickovernejden.wordpress.com/2023/10/30/nygammal-whataboutism-i-tevesoffan/
"Som sjuttiotalist växte undertecknad upp med såväl den klämkäcka SVT-produktionen Nygammalt (1971-89), med Bosse Larsson som programledare, såväl som i ung vuxen ålder med det mer än lovligt machoanstrukna Grabbarna på Fagerhult (1990-91) med Leif GW Persson, Jan Guillou och Pär Lorentzon som programledare. Min mor utvecklade med åren en påtaglig aversion mot Bosse Larsson – varpå hon naturligtvis i femtioårspresent som ploj fick Bosse Larssons jullekar på LP från 1973 i juli månad. Samma typ av sura uppstötningar som hon får av att se den hurtige Larsson uppstår hos undertecknad av att se inte minst Jan Guillous självglorifierande pösighet.
Däremot kan jag uppskatta Leif GW:s underfundiga humor men så fort vederbörande börjar idka politiserat hyckleri i t.ex. vapenfrågor får jag samma känsla som efter att ha lyckats konsumera 1/3 av en bit amerikansk frosted cake. Grabbarna på Fagerhult var som sagt ett program kännetecknat av en påtaglig machismo, måhända en konsekvens av att det leddes av till åren komna CIS-män för att svänga sig med ett begrepp från vår samtid. För egen del uppskattar jag den nedtonande effekt kvinnliga jaktkamrater får i ett jaktlag, det blir mer fokus på jakt och viltvård än att slå sig för bröstet likt silverbacks i flanell. Med det sagt så fanns det ett underhållningsvärde i programserien och de efterföljande böckerna hade också sina poänger.
Vad undertecknad däremot, lika lite som Granskningsnämnden för Radio och TV, inte uppskattade var det tendentiösa inslaget om den halvautomatiska jaktstudsaren H&K 770 i .308W. som “grabbarna” gjorde. Man framställde denna strikt civila studsare som rena “dödsmördarvapnet” fullkomligt olämpligt att vara i civil ägo genom att dels förse studsaren med ett tioskottsmagasin som inte var/är godkänt för jakt och genom att i samma andetag tala om skott per minut som om saken gällde en bandmatad kulspruta men också genom att skjuta på en skyddsväst från polisen i syfte att försöka inpränta i den till största delen oinsatta svenska allmänheten att H&K 770 var särskilt farlig. Saken var dock den att skyddsvästen ifråga inte var klassad för gevärsammunition överhuvudtaget, resultatet hade varit det samma med en repeterstudsare såsom Hva 1900 i samma kaliber."