https://blickovernejden.wordpress.com/2023/11/14/rodgron-hatpropaganda/
"Idag hölls debatt i riksdagen i vilken statsminister Ulf Kristersson (M) påpekade att vi som samhälle inte kan vara toleranta mot intoleranta utöver att rikta skarp kritik mot Socialdemokraterna och inte minst mot ovan nämnde S-märkte riksdagsledamoten Jamal El-Haj. Den konferens i Malmö som sistnämnde deltog på tidigare i år, en konferens som t.o.m. Palestinas ambassadör i Sverige Rula Almhaissen, själv tillhörig “det kära systerpartiet” Fatah, beskrivit som en “Hamas-konferens” har fullt rimligt ställt frågor om El-Hajs faktiska lojaliteter. Enligt oppositionsledaren Magdalena Andersson (S) finns det däremot “ingen i detta land som gjort så mycket som han” mot terrororganisationen Hamas. Verkligen? Är det därför man kunnat se El-Haj sittandes brevid Amin Abu Rashid, en av Hamas främsta företrädare i Europa, en man som greps i juni 2023 i Nederländerna misstänkt för terrorfinansiering genom att ha förmedlat stora belopp till Hamas? Att diplomatiskt legitimera en terrororganisation med sin närvaro är höggradigt ideologiskt problematiskt, i synnerhet om vederbörande dessförinnan avrådits från just detta av sitt eget parti. Men istället för att försöka tråckla sitt parti ur den trovärdighetsmässiga rävsaxen genom att avgå så har dock som redan påtalats El-Haj polisanmält den moderate riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm för grovt förtal – och detta med uppbackning från partiet. Socialdemokraterna förefaller alltmer ha målat in sig i ett hörn varför man nu synbart försöker löpa linan ut vilket tarvar än fler teatraliska utspel likt det Magdalena Andersson (S) med tårar i ögonen och gråt i rösten bjöd på idag:
“-Ulf Kristersson, anklagar du Jamal El-Haj för att vara en terroromantiker? Hans sonhustrus familj utplånades för några dagar sedan. 36 personer. I det här fruktansvärda kriget. Du menar att han är en terrorromantiker som står bakom Hamas, det är en fruktansvärd anklagelse."
Kristersson kritik är dock rättmätig och hans påpekande om att det borde besvära oppositionsledaren att det synbart finns terrorromantiker inom hennes parti är inte obefogat. Som sagt, vilket tankegods härbärgeras inom oppositionens led när t.ex. företrädare för SSU på 1:a maj skanderar “-Krossa sionismen!” och sjunger om att “skjuta raketer”? För eget vidkommande skulle jag snarare se situationen som en möjlighet för en nödvändig repositionering inom svensk arbetarrörelse, att göra upp med våldsbejakande revolutionsromantik som vissa företrädare hemfaller till och försöka laga det ideologiska självskadebeteende som partiet åsamkat sig själv genom att ta islamister vid sin barm? Men synbart får vi istället teatraliska tårdrypande utspel med vidhängde känslomässiga anspelningar, måhända på grund av vetskapen att partiet alltmer gått från att vara ett för löntagare till ett dito för bidragstagare?"
Andersson verkar ha tagit lektioner vid Dramaten?