I samband med en diskussion med min kusin som är vegetarian kände jag mig tvungen att tänka efter och fundera över varför jag jagar då hon som sådana människor gärna gör, ständigt är tvungen att komma med antydningar att det är ett felaktigt beteende hos mig. Att vi fortfarande har kontakt beror till stor del på att hon flyttade till Nicaragua för 30år sedan och att vi bara hörs av via mail vid enstaka högtider under året. Jag skickade en bok till henne om och av en kvinna som var precis som hon, man ska inte döda oskyldiga djur men man ska ge pengar till att återinplantera vargen osv, osv. Efter att hon träffade sin nuvarande man såg hon dock ljuset då han var jägare och tog med henne på jakter i USA och Afrika. Boken handlar om deras resa till Tanzania för att jaga och hennes möda att rättfärdiga dödandet av djur för sig själv. Som många andra hävdar hon att det inte är dödandet som är viktigt, det är själva upplevelsen i guds fria natur (hon är amerikan, dom tror att han finns) som är själva grejen med jakt. Många i Sverige säger ju samma sak, man är ute för att träffa jaktkamraterna och grilla korv över öppen eld. Jag jagade i ett gäng i många år och på den marken sköt jag kanske ett femtontal älgar. Andra som hade varit med lika länge eller ännu längre lyckades skjuta någon enstaka älg under samma period. Det fick mig att komma till slutsatsen att själva dödandet i jakten eller målet med jakten är viktigt för mig för att det ska vara en lyckad jakt. Sedan finns det då tydligen andra som inte verkar vara särskilt intresserade av samma slutmål som jag och sitter på passet och täljer på sin grillpinne.