https://blickovernejden.wordpress.com/2024/01/31/blanda-gron-naivitet-rod-ilska-och-bla-patryckningar-sa-far-du-en-kladdig-palett/
"En intressant poäng som den ryske presidenten lyfte fram, förutom ett väldigt långt historiskt perspektiv precis som undertecknad tenderar att ha, var att omvandlingen av den amerikanska valutan, dollarn, till ett vapen är liktydigt med att skjuta sig själv i foten. I detta har han objektivt helt rätt, många länder, däribland Ryssland på förekommen anledning, styr om sina transaktioner till kinesiska yuan eftersom Washington visat sig vara villigt att bedriva ekonomisk krigföring mot suveräna stater man upplever bedriver en mot förstnämndas intressen misshaglig politik. Det är kanske här man skall påminna om att Libyens förre diktator Muammar Ghadaffi ville att Afrikas oljeproducenter skulle instifta en oljedinar för att inte vara beroende av USA? Hur gick det för honom? T.o.m. Saudiarabien, USA:s jämte Israel allra viktigaste allierade i Mellanöstern och av essentiell betydelse för upprätthållandet av petrodollarn, har knutit närmre band med Ryssland och Kina. USA:s inflytande i världen vittrar.
Hur ser det samtidigt ut inom den amerikanska inrikespolitiken? I svensk massmedia berörs högst styvmoderligt det faktum att elva miljoner illegala immigranter tagit sig in i USA under Joe Bidens tid i det ovala rummet. Dessa elva miljoner illegala migranter vill demokraterna ge amnesti d.v.s. medborgarskap och rösträtt. Varför? Är det av humanitära skäl? Njae, knappast eftersom man vill inte ha dessa immigranter i demokratstyrda storstäder på Östkusten utan snarare i det republikanskstyrda Texas samtidigt som man de facto åsidosätter de federala skyldigheterna att hålla gränsen och upprätthålla lagen. Man behöver inte vara konspirationsteoretiskt sinnad för att se likheterna med The Bleeding of Kansas på 1850-talet när territoriet skulle antas som delstat i unionen. Frågan var då huruvida delstaten skulle vara en fristat eller en slaveristat, minns samtidigt här att Demokraterna var höggradigt för slaveri som samhällsinstitution - ett faktum som man idag föga vill kännas vid lika lite som hur svenska partier förträdande den s.k. värdegrunden en gång hyste goda relationer med Nazityskland, varvid abolitionister och slaverförespråkare flyttade in i staten för att påverka den politiska balansen. Detta urartade väldigt snart från valfusk och hot till direkta våldshandlingar mellan Jayhawkers och Bushwackers och var tillsammans med John Browns räd mot Harper’s Ferry 1859 preluditet till det amerikanska inbördeskrigets utbrott 1861.
Flera företrädesvis republikanskstyrda delstater stödjer Texas i bråket med Washington DC samtidigt som det politiska tonläget sedan länge polariserat landet. Att försöka ena en nation stadd i intern splittring genom att skaffa sig en extern fiende är ett beprövat politiskt knep allt sedan Antikens dagar, det är således inte svårt att se de amerikanska demokraternas incitament till att hålla liv i konflikten i Ukraina. Samma fenomen kan vi även se i EU där unionens bönder är alltmer förbannade på såväl nationella regeringar som på Bryssel. Inflödet av immigranter är även här stort och har uppenbart gynnat partier på den vänstra politiska planhalvan.
Svenska Socialdemokraternas krampaktiga försvar utav Jamal El-Ham..f’låt, El-Haj, trots vederbörandes återkommande samröre med Hamas har nu dock kommit till vägs ände efter att det uppdags att denne försökt begagna sig av sin politiska position i syfte att påverka ett myndighetsbeslut för att en ytterst konservativ egyptisk imam skulle få uppehållstillstånd i landet. I detta läge brast t.o.m. Socialdemokraternas tålamod varpå “den sanne socialdemokraten” El-Haj så ombads att lämna såväl partiet som riksdagen “då denne satt sina egna intressen före partiets”. Men enligt El-Haj vore det “-….inte rätt gentemot våra väljare och gentemot den svenska demokratin att lämna mitt uppdrag” varpå denne istället blir politisk vilde. Vems intressen har El-Haj för sina ögon? Sveriges?
Det opportuna och föga nyanserade islamistiska partiet Nyans, vars partiledare Mikail Yüksel (f.d. C) uppmanade Turkiets auktoritäre president Recep Tayyip Erdoğan att använda den turkiska ratificeringen av den svenska ansökan om medlemskap i NATO som utpressening för att få Sverige att anta antiblasfemilagstiftning, har således återigen gjort försök att värva El-Haj. Om han lyckas har Socialdemokraterna “skitit i det blå skåpet” som talesättet lyder. Makten i inte minst Malmö är beroende av den muslimska rösten. Om Nyans så lyckats nästla sig in i Riksdagen på ett ursprungligen socialdemokratiskt mandat är det inte svårt att skönja en “pasokifiering” utav svenska S. För att citera den före detta socialdemokratiske riksdagsledamoten Jan Emmanuel Johansson så var förkastandet av väljargruppen “gubbe i keps” under Mona Sahlin och sökandet efter nya identitetspolitiska väljargrupper början på partiets ideologiska svanesång. Det finns med andra ord stora likheter mellan förmenta liberaler i Bryssel, amerikanska demokrater och svenska socialdemokrater, ideologiska principer verkar för dessa vara i enlighet med ett klassiskt citat myntat av Groucho Marx:
“-Those are my principles, and if you don’t like them… well, I have others.”