Tack tack, ni har rätt i allt ni säger. Man vill ju att det ska funka in i det sista, avslutet var heller inte planerat. Men det hände saker vid sista besöket hos vetten som gjorde att jag kände att det var enda utvägen. Jag kan verkligen inte se hur det kunde gått annorlunda, med allt som hände. Kanske kunde man gjort annat tidigare, månader/veckor innan, jag vet inte.. men man kan heller inte magiskt laga nått som är sönder, hur mycket man än vill.
Försöker släppa det nu och tänka positivt, minnas fina saker. Det är verkligen vilt hur hårt det kan slå en. Har stor förståelse nu för att folk ofta(st) har åtminstone två hundar åt gången, är nog lättare att trada på i vardagen om man fortsätter leva samma liv så att säga, hur tungt det än är med förlusten av en.
Men tack för fina ord, det känns att det är folk som förstår i ett sånt här forum.