Vi får ofta problem för att polisen är så otroligt hemliga OCH för att vi aldrig får prata med riktiga polisen. Det är det där inre befälet som vet allt på distans. Vi får aldrig veta vilka patienter som är farliga, vilka som knarkar, vilka som har vapen eller misshandlat, för er polissekretess medger inte det. Får jag inte polishjälp väljer jag hellre att inte åka fram, än att riskera att inte komma hem till min familj. Inga påtända idioter är värda den risken. Då får de hellre ta livet av sig eller förblöda. Jag har en fleecetröja, och som mest en pytteliten ledlampa (sedan man tog bort Mag-light), isdubbar och en medicinväska mellan mig och en urflippad galning. Men, ge mig och mina kollegor flamsäkra kläder, skyddsväst, batong, pepparspray, elpistol och en riktig puffra så ska jag börja stiga på överallt också. Förstår att även era resurser är pressade i Norrland, då ni är få som har mycket att göra. Men, vi får fler och fler skitskallar här och era resurser räcker inte för att skydda medborgarna. Därför vill nog fler och fler skydda sig själva.
SOS är också ett stort problem. Eftersom SOS är ett aktiebolag skall de gå med vinst. Alltså anställer man personer med dålig utbildning så billigt som möjligt. För att inte hamna i problem och tidningen, vilket är samma sak, har man bedömningsindex som gör alla samtal allvarligare än de är för att alltid kunna skicka en ambulans. Då har vi för det mesta otroligt dålig förhandsinformation. Inget man med glädje kastar sig in i med sin fleecetröja.
Dödsfallen, om vi misstänker brott, skall ju ni ta hand om så där bryr jag mig inte. Riktigt döda är svåra att väcka, så då bör våra resurser användas till annat. För mig spelar det ingen roll om du eller en begravningsentrepenör hämtar liken. Det är ert intresse och inte mitt.
I vinter har jag jag jobbat i Vemdalen och bott på räddningstjänstens station. En lokal där poliserna ofta tittar in för att gå på toa, värma lunchen eller bara ta en kopp kaffe, då det ligger mitt emellan stationerna Sveg och Funäsdalen. Vi har sett livs levande poliser som vi kunnat prata och diskutera med. Väldigt bra att lära känna varandra, få lite känsla för varandras "problem" på byggden och hur vi kan samarbeta istället för att motarbeta. Min uppfattning är att det görs bäst kollegor emellan och inte via en prestigefull kille till inre befäl. Jag föredrar att jobba tillsammans med polisen och inte emot dem.
Och, skilja på en liter rödvin i en spya under mina kängor från en magblödning på en liter blod, gör jag mycket bättre än ditt inre befäl 50 mil bort 😉
Och allt det här bara för en katt 😆