Leaderboard

Men så jävla sorgligt!!! Även om det vart ett ... mindre dåligt slut.. så känns det för tidigt, vad fan hände? Med ens egen stigande ålder så blir såna här händelser svårare och svårare att hantera.. de ger oss så fantastiskt mkt våra hundar, svårt att se ett liv utan, samtidigt som sorgen efter att de checkat ut tenderar bli svårare och svårare att hantera. De som lämnar pga ålder och allmän avtackling är väl hanterbara men de som lämnar oss för tidigt pga sjukdom eller olycka/skada? Fyy fan.. Lider med er, förstår så väl vad ni går igenom..

Typ 1 år senare kan jag konstatera att det blivit en av favoriterna. Tshirt under på sommaren. Något varmare på höst/vår. Ser oanvända ut men något faddare i färgen. Skulle det bli nyköp är det lätt värt fullpris.

Drog ett mail och ställde frågan så får vi se..

Ta kontakt med Carl-Johan på Vildsvinsbutiken. Han byggde Angelina åt mig. Har aldrig förr träffat på en butik som är lika service minded som de är. Bra dialog, både före och under bygget.

Får väll lägga upp en film jag också. 1770183970_-2127544185.mp4

Lite smått o gott V_20251211234214852.mp4 V_20251005215041181.mp4 V_20250908015334242.mov V_20250908015311173.mov V_20250908015230695.mov V_20251026200628825.mov

Grattis kullsyskonen! Collins gratulationer kommer tyvärr från de sälla jaktmarkerna. I samband med att jakten avslutades 31 januari, i väntan på att göra ett kontrollsök på en dovhjort, kollapsade han blev medvetslös och dog stilla och lugnt i våra armar här hemma i köket en timme senare. Det är oändligt sorgligt. Just nu är sorgen större än glädjen att ha haft honom, tids nog blir det säkert tvärtom. Vi tröstar oss med att vi fick nio fantastiska år med honom. Glad och pigg fick han göra det bästa han visste in i det sista och slapp lida. Det finaste slut vi kan tänka oss. Collins var en fantastiskt mångsidig jakthund och allt gjorde han med bravur. En sådan där hund man bara får en gång i livet - om man har tur. En gudabenådad kortdrivare, inget vilt lämnades ojagat i såten, högoktanig spänning för passkyttarna. Sista året nöjde han sig inte ens med att tömma såtarna ovan jord utan tog sig till att gå i gryt och skälla på räv i brist på annat. Han jagade småvilt under bössan, ställde allt vilt som ställas kunde. Apporterade allt han kunde bära till lands, i hav, åar och sjöar. Kricka eller bäver spelade ingen roll. Älskade att bära allt annat också inklusive skor, trosor och strumpor. Effektiv släpphund på eftersök, dödskällare och skarp nog att ställa och/eller hålla vildsvin och hjortar uppåt 100 kg-klassen. Under det som blev hans sista månad i livet fick jag själv som hundförare efter trångt buktande drev skjuta en hare och ett rådjur för honom. Lillhusse fick uppleva samma sak, ett rådjur och ett eftersök då han gick i kapp ömsom ställde och höll fast en 100 kg+ gris tills lillhusse kunde komma fram och avsluta. Minnet av sista duvjakten i augusti dyker upp. Apport av en duva som seglade iväg 300 m över storskogen. En glad och stolt Collins kom åter med den i käftarna, flämtandes i den 25-gradiga värmen. Därtill en underbar sällskapshund, älskade alla och var älskad tillbaka. Han vann till och med hundskeptikers och hundfobikers hjärtan.